Tomorrow starts with...

Imorgon går jag upp ganska tidigt, släpar mig iväg till skolan - 'halvskolkar' (får ledigt alltså) vid halv tolv och sticker då hem för att hämta stallgrejerna och sedan drar jag iväg till Emma. Det är nämligen blåbärshoppning, så då får jag sluta tidigare för det. Ska bli grymt kul! Antagligen kommer det inte upp några bilder - för jag har ingen fotograf and so on. Men det ska bli härligt eftersom att vi i hoppgruppen får mer 'tävling', tid och omhoppning och sånt.

Se upp för mig och Emma imorgon alltså - förresten - jag kör med spö ;)

Goodbye Deborah


Störd dag, RFSL kom och hälsade på. Det var ju ganska kul. Go på HBT's liksom? Engelska sista lektionen, jag är sjukt proffsig och pratar som en Amerikan, (?) överdrivet visserligen men det är kul att låta riktigt snobbig och överdriven.

STOFFE ikväll, woah, tummen upp på det! Sen lite plugg, om jag orkar - även fast jag inte behöver. Kraaam!

Kan skriva det här tusen gånger om...


Du är totalt bäst. Om jag är ledsen är det du jag kan vända mig till, om jag känner mig missförstådd är det du som förstår mig. Vi är som sol och måne, totalt olika i utseende men ändå som systrar. Du är min närmaste vän, den som jag aldrig kommer vilja mista. Det finns en anledning till att jag litar på dig till 1000% som jag gör, och det är att du lyssnar, du försöker förstå, du bryr dig något otroligt.
   Du är amazing sis', du förstår inte hur mycket du gör för mig. Hur ofta jag bara vill säga till dig att du är den enda som riktigt har kontrollen över mig. Jag gör ALLT för dig. Du är den enda som betyder tillräckligt mycket för att jag ska känna att vi hör ihop.

Jag älskar dig något så otroligt, idiotiskt mycket.

Frågor

Nu när jag har haft bloggen har det tillslut kommit upp frågor, om vad jag tycker om saker, vad jag gillar att göra på fritiden och so on. Därför har jag valt ut några av frågorna - som de flesta kommer från personer jag inte ens vet vilka de är - och ska svara på dem så gott jag kan.

Varför började du egentligen blogga? Var det för att 'alla andra' gjorde det, eller för att du ville visa upp din egen personliga stil?
Jag började blogga lite av båda delarna. Jag orkar inte hålla mig uppkopplad mot msn och facebook och sånt hela tiden, så därför skriver jag nog hellre här på bloggen att jag är borta i två veckor och så vet folk det. Alltså är det egentligen mer för att folk i min närhet ska få kika på bilder, veta var jag är någon stans, ta del av det livet som de inte får se mig i.

hur börja du fota?
Fotointresset uppstod i samband med att jag var i Gambia (2007), det var så otroligt vackert men smutsigt där, och när jag stod med pappas gamla (ganska dåliga) digitalkamera och fotade vyer. Bilderna blev inte alls bra, jag tror jag inte ens fokuserade på vad det borde vara fokus på, men det var ändå då jag kände att jag ville bli fotograf. Sen fick min mamma sin system, och nu är det nog jag som använder den mer än henne...

Tar du alla bilder?
Nästan. Alla kändisbilder (förutom de på Timo på Allsång på Skansen) har jag självklart inte fotat, men på mina djur och så, allt det är mitt. Dock är bilderna på när jag rider tagna av min mamma! :3

Vad har du för kamerautrustning?
Åh, verkligen inte mycket! Kamerahuset är en Canon EOS 400D med tillhörande objektiv, (18-55 mm) och ett objektiv (70-300 mm).

Du skriver jättebra historier! Vill du bli författare när du blir stor?
Tack så mycket! Både ja och nej. Som några av er vet fick jag tillbaka Libers kommentarer om min 'Mellan Träden', det var inte riktigt någonting för dem men jag fick beröm för att jag hade en energisk skrivglädje och så. Jättekul att få tips från ett 'proffs'! Men om jag vill bli författare när jag blir äldre återstår att se. Det får falla sig naturligt om det blir så eller inte!

OM du hade 1 miljon kronor, och du inte fick ge bort dem till någon annan, vad skulle du göra med dem?
Listig du var, haha! Om jag hade fått, hade jag gett bort dem till välgörenhet, men eftersom att jag inte fick så skulle jag spendera de pengarna på musik, lite nya kläder, Tokio-konserter framför allt, roliga saker med vänner... Men ändå finns det massa pengar kvar, det försäkrar jag, för att jag är ofta ganska sparsam på den fronten.

Har ni fler frågor är det bara att skicka dem till mig, är det 'svarbart' så svarar jag såklart!

Växlande molnighet och...



Jag hatar Sveriges väder just nu. Under morgonen var det sol och jättefint och varmt - men senare på eftermiddagen är det helt plötsligt så kallt att man måste ha jacka på sig. Pfiu. Supertrist - jag såg faktiskt fram till att rida ute i paddocken nu ikväll.

Jag har en läxa kvar tills imorgon, och det är engelskan. Känns ganska tryggt, ska bara klippa ut texten och klistra ner den på mindre papper så det ser proffsigare ut. Trist att en i gruppen inte vill komma och att en annan tjurar och sätter sig emot. Det blir väl jag som får fixa allt som vanligt... oO'

Ha det gött, folks.

Kortnovell ~ Fallin'

   Jag andades tungt. Kanske för tungt och ansträngt för mina lungors bästa, men var man panikslagen var det svårt att kontrollera sin kropp. Vattnet var överallt, trängde sig på intill mina sidor och fick tillslut glasrutorna intill mig att spricka och det blågröna havsvattnet att strömma in med en oändlig fart. Jag hann knappt kippa efter andan innan jag hade svalt en hel munfull med vatten, men att hosta var det sämsta alternativet som fanns just nu. Jag var tvungen att ta mig upp till ytan.

   Med kisande ögon utforskade jag den enda möjliga utvägen – den sprucka glasrutan intill mig. Om jag var riktigt trixig skulle jag ta mig ut, men bussen sjönk med en så oroväckande fart att jag blev rädd för att jag inte skulle hinna. Vattnet var så grumligt att man inte riktigt såg allting framför sig, men stenarna vi for förbi vittnade om att bottnen var nära.

   Många hade redan slagits medvetslösa intill mig, men en utav dem som fortfarande var vid liv var mitt allt, min dröm, min pojkvän. Hans ögon var rädda då han kastade huvudet av och an i ett försök att hitta en annan begriplig väg ut än genom bussfönstret som var alldeles för litet. Beslutsamheten tog överhand, och jag började målmedvetet bryta loss stora glasskärvor från fönstret för att skapa ett större hål att ta sig ut igenom.

   Det var otroligt kallt, nästan outhärdligt, men då jag rörde på mig, frenetiskt sparkande med benen, armarna och händerna som kramade om glasbit efter glasbit, blev jag i alla fall rörlig och hotades inte av att bli likt en levande isklump.


Inte hela, inte alls, jag håller fortfarande på med att skriva på den men det här är den lilla tjuvkik ni får i alla fall! :3

Blått är godis



Det ska stå Hum-la, inte Hum-a x'D

Veckans blogg

Nu är jag en utav finalisterna hos Isa&Becka och för att visa mig, eller, ja, det behöver ni ju inte såklart, att mina bilder och historier duger och är värda en vinst skulle ni ju kunna rösta. Skulle vara jättekul!

Snart, när jag laddat ner bilderna på min sticka, kommer det bilder från gårdagen då jag pimpade mina skor, och från nyligen då jag fotade blommor!

Kram!

Inga bilder just nu

Läxorna är 'sådär' avklarade, ska snart gå ned och plugga lite tyska och sedan engelska innan jag förhoppningsvis cyklar iväg till stallet. Trodde att läxorna skulle ta upp hela min dag idag, men då So-läxan nästan blev gjord i skolan idag känner jag mig riktigt lugn faktiskt! Inga bilder, just nu iallafall, men kanske kommer bilder på mina pimpade skor sedan. De oäkta Conversen behöver en uppfräshning :3

Ha det gött.

Hummelbummel



Stackars lilla humla, den blev tillslut så irriterad av att den inte kunde komma ut att jag släppte ut den ...

Skilla



Erik Grönwall - Crash and Burn

Vällingby idagdå, jag var på jakt efter nya springskor och Converse. Snygga vitröda springskor hittade vi, men alla Converse var antingen i 'fel' färg eller fel storlek. Trist! Men nästa vecka då jag ska klippa mig antagligen i Kista får vi kika efter skor, höhö. Vi köpte också Twilight, första boken alltså, på engelska. Måste ha något att läsa ju. Smsade ganska mycket med han, mycket pengar har runnit iväg... xD

Nu är det plugg som gäller, egentligen hade jag inte ens tid att skriva det här men jag hade sådan lust. Hehe. Kram!

There's a moon over purple street




Såhär såg det ut igårkväll när jag plockade fram kameran och fotade. Bilden på månen är totalt wordless, det var bara ett under att objektivet, kameran och jag sammarbetade så bra som vi gjorde då. I love these pictures!

Idag ska vi in till V-by så småningom, jag ska få ett par Converse och nya springskor då mina är lite för små. Ha det gött!

Cookies and Berries




Det var kul i stallet, lite kalabalik bara då Hannah's ponny Frida trasslade in sig i vattenslangen, och jag stod på precis fel ställe - brevid. Men det ordnade sig fint, haha, men blicken i både Hannahs och Fridas ögon är nog något jag kommer ha svårt att glömma.

Ikväll blir det TV, bara, har ingen ork till något annat :3 Kram!

Snart till stallet


Ska loggan vara kvar eller inte? Jag blev ganska nöjd med den...

Bilden är egentligen super, synd att blogg.se förstör allt. Nu ska jag käka lunch och sedan åka iväg till stallet för att pyssla lite med Jack. Kameran åker inte med, det blir för mycket att bära.

Ha det gött och käka massa godis!

Bloggen startas igen




Jag har inte riktigt lust att skriva om mitt liv just nu, hur det går och blablabla. Så det blir bilder. Bilder, bilder, bilder. På hästar, på blommor, på mig, på människor. På mat, på frukt, bara för att styra undan texterna från mig. Jag ska bli socialare, gladare, jag måste le ordentligt. På riktigt. Inte sätta på mig något idiotiskt skal för att glädja människorna runtomkring mig.

   Men, ni vänner där ute, oavsett om ni bor nere i skåne, småland, eller uppe i östersund... Jag älskar er. Bara en liten tanke på er, och jag kan le. Ändå dröjer det ett tag nu innan jag kan leva mitt liv som det var förut. Men jag ska försöka.

Tack för att ni finns.

It's like forever



Livet börjar rulla nu igen, men mina armar värker efter alla gånger jag fått putta på det för att få det framåt. Hur det går mellan mig och honom vill jag inte prata om just nu, det är förvirrat, det är fullt av känslor och kanske missförstånd också, det behöver redas ut. Antar att jag får ta det jobbet också. Men det är det seriöst värt. Han gjorde mig lycklig på två ynka dagar, och fick mig också att gråta på så kort tid. Då måste känslorna vara äkta, eller?
   Men det får ta den tid det tar, jag får försöka att låta bli att skynda på det hela. Känns ganska svårt nu. Och om han ser det här, snälla, smsa, jag dör av saknad under några timmar? Haha, men seriöst, dissa inte mig nu xD

Bloggen är dock nere för ett antal dagar, veckor - whatever - jag vill ha tillbaka mitt liv.

Praodagen

Ska försöka skriva ner allt som det var dårå. Vi gick upp jättetidigt vid 6 - halv 7, sedan kom Lisa och vi drog iväg till Stockholms. Vi sattes genast i jobb, Wicky och Nisse skulle borstas. Nisse, som jag fick rykta, var urgullig och kröp tillslut ner med huvudet i min famn och bara njöt av att få bli borstad i ansiktet! :3 Sedan tog vi oss an Rahel och Hippon, och Rahel hoppade runt likt en stressig kanin och hatade att vara uppbunden. Tillslut var hon nästan vit, men då var Lisa redan klar med Hippon för länge sedan. Vi tvättade krubbor, slängde nästan ner höbalar från logen, borstade ponnys, tog ut och in hästar ur hagen, mockade 3 stallgångars boxar, (det värker i armarna nu kan jag bara påpeka!) jag fick oturligt nog nästan alla hästar som ville rymma och hade därför ganska kul åt käre Cetat som stod och flemmade som en tok, och fick tillslut rida. Jag red Hugo, nivet, från Ponnyakuten? Söt var han, fast svår som tusan. Bara över att gå över några bommar stod han och hoppade lyckligt på stället över med huvudet i vädret. Kunde inte låta bli att skratta, haha!

Förkortad verision, hahahhaa, men det är för att ni inte skulle orka läsa xD

Fleece mot kall snö

Livet är ett helvete just nu och jag har ingen matlust, ingenting. Ni har ingenting med någonting att göra, så därför tror jag faktiskt att bloggen får ligga lågt ett tag. Först måste jag reda ut mig själv, sluta trassla in mig i saker, så får vi se om det funkar sedan. Jag vill faktiskt få livet att rulla. Inte putta upp det för en lång backe.

Dock kommer inlägget om praoen ikväll, bara för att ni ska ha någonting att läsa.

Coolt med prao!

Kul var det, långre inlägg om det kommer imorgon! :3 Kram på er!

The perfect smile

Jag är glad nu. Mer får ni inte veta. Hahahahahahahaha, jag är som en fågel som flyger och det känns så jävla bra! 8D

Should'nt be a problem



Tjohopp! Igår på ridningen gick det SUPERPROFFSIGT, red Smulan utan gummisnodd för omväxlings skull, och i början fick vi tillochmed rida ut för att det var så fint väder! Red sist med Mic's och vi pratade jättemycket, hahah, avbrott dock för att försöka få våra ponnysar runt hindret som stod på skogsvägen och inte över. Smulan tyckte det var skrajsigt att hästarna framför henne fortsatte gå så hon skuttade över, haha, hon är ju för söt :3
   Överenskommelsen för att rida utan gummisnodd var att om hon började krångla i galoppen och bli för stark, luta sig inåt, springa iväg osv, så skulle gummisnodden på. Men, jag klarade av henne super, och i första och andra galoppen så gick det faktiskt tillochmed att ställa! Var så nöjd att jag sken efter lektionen :3

   Skolan har jag inte så mycket att anmärka på, trist Friendsmöte och blablabla... Imorgon ska jag upp tidigt, vid sex, för att åka iväg med Lisa och mamma på prao! Ska till Stockholms, där Phanter står, och jobba från halv nio till 4. Dock är det bara för en dag, men skitkul i alla fall! Sen är det ridning på kvällen, så ni får klara er utan blogginlägg heeeeeeeeeela dagen. Men det klarar ni väl? Eller? :3

Ha det gött!

Schrei

Idag har jag ingen blogglust, sådetså. Istället kikar jag in på andras bloggar, skrattar och har kul ute i solen med kameran. Ha det bra, folks! :3

... Nu ska jag! ...

... fila naglarna och måla dem, det blir ljust rosa som vanligt ...
... dusha och tvätta bort sminket ...
... krypa ner under mitt täcke med World Behind my Wall i öronen ...
... och göra det som jag gillar bäst; att skriva noveller!

För ni kan räkna med att bloggen blir mer och mer novellinriktad. Det är det som jag vill statsa på här i livet, förutom att dra runt på tävlingar och göra startfältet osäkert med Michan och Emma förstås. Det känns som om jag vill komma någonstans med mina noveller. Jag vill inte bli någon 'vanlig människa'. Det har jag aldrig velat sedan jag var tre. Så är det bara.

Fly like an eagle


Bara för att jag tycker bilden är fin.


Jaha, ja

... Nu blir jag ännu mer kär i Tokios musik eftersom att Phantomrider kan stå på i evigheter utan att jag ens tröttnar. Vad är det här för beroendeframkallande musik egentligen? Love it! :)

Och bara för att, tycker jag att ni borde höra på 'Hey Soul Sister' med Train. Riktigt bra!

hoppning snaaaart?

Har lust att se hoppning på TV, nunununununuuuuuuuuuuuuuuu.... *sadface* Bara så att ni vet. Tur att det i alla fall finns ponnyakuten :3

Ja.., det funkar


Adam Lambert - Whataya Want from me

Tänkte reda ut en grej nu. Skrev ju ett inlägg om att jag såg ner på att Adam Lambert kopierar Bills stil och gör nästan precis likadant på sina photoshoots som Bill gör. Men hans musik är okej, och trots att det tar emot och säga det här sjunger han fem gånger bättre än Bill. Dock tilltalar Bills röst mig mer än vad Adams gör, men i alla fall. Snyggast är ju fortfarande Bill, och så kommer det vara år framöver. ... Bara så att ni vet liksom x'D

Salladslunch

Gästerna gick för ett bra tag sedan, vi hade jättetrevligt trots att jag blev trött tillslut och fick krypa upp i soffan. Menmen, så är det med att vara tonåring (A'
   Ikväll har jag i alla fall ett mål; att fila naglarna och måla dem eftersom att de flesta av dem ser hemska ut. Det kan behövas för galan. Dessutom har jag och Mic's virrat bort oss, så grönt kort är inte föräns nästa vecka, och då kan inte jag. Men ska prata med Stella, Mic's kanske kan ta mina böcker. Om det blir någon plats över förstås!

Ha det bra, folks.

'Lång'novell ~ FBI-agenter är opålitliga

Ursäkta för att den blev sjuuuukt lång, men jag hade inspirationsflöde.


Mannen på bussen igår gjorde mig genast misstänksam – egentligen var det en känsla baserad på knappt någonting,  men jag kunde inte låta bli att bli lite nyfiken. Han såg inte alls brottslig ut, snarare ut som någon väldigt viktig person. Han hade mörkt, kortklippt hår med små stråk av silver i; en kavaj med skjorta och en iPhone i handen. Runt 50 kanske.
   Det var faktiskt ett utseende som passade på en FBI-agent. Och när han pratade, talade han med en amerikansk brytning, och svarade med namnet ’Charles’.
   Eftersom att jag satt bakom honom kunde jag höra honom viska fram ’utredningar, brott… Och HUR kunde de komma undan?” Såklart trodde han att jag inte hörde eller lyssnade, eftersom jag hade mina headset på mig. Så dum han var! Det var väl inte så svårt att trycka på pause-knappen? Visst visste jag att det var fult att tjuvlyssna, men han hade gjort mig intresserad. Lite försiktigt lutade jag mig framåt, samtidigt som han avslutade sitt samtal.
   På mobildisplayen stod bara bokstaven ’F’. Min fantasi skenade såklart iväg, och jag började fantisera om att det betydde FBI. Snabbt, som om han gjort det hundratals gånger, stoppade han ner mobilen i kavajens innerficka, men efter att ha kastat en blick runt omkring sig. Hans ögon vilade lagom länge på mig, för i bussens buller var jag den enda som kunde ha hört. Oskyldigt såg jag ut genom fönstret, försökte se så uppenbarligt intresserad utav en skrattmås som flög uppe på himmelen som möjligt. Charles verkade faktiskt gå på min fint och vände sig om igen, stack ner handen i innerkavajsfickan igen och fiskade upp ett par svarta, stora solglasögon.
   Mina misstankar stärktes ytterligare – om det inte hade varit för den skinande solen hade solglasögon varit onödigt. Och var det inte sådanna FBI-agenter gick runt i? Det var tydligt att han skulle av här, så jag sate på musiken igen och gjorde mig redo för att stiga av jag också.
   När bussdörrarna går upp är jag ute före honom, och jag uppfattar hans brännande blick i nacken. Som om han bevakar varje steg jag tar. Det känns faktiskt lite obehagligt.
   Om inte gågatan varit full med folk hade jag blivit ännu osäkrare. När jag blickar bakåt ser jag honom långt bakom mig. Ansiktet är hårt, fokuserat. Min puls ökar. Så jag väjar höger, går in på H&M, kanske för att skaka honom av mig och för att försäkra mig om att han inte förföljer mig. Jag kikar runt bland de rea-märkta tröjorna, samtidigt som jag nervöst kikar mot dörrarna för att se om han kommer.
   Plötsligt gör jag någon slags skenmanöver – jag nappar åt mig en tröja och går sedan mot provrummen, trots att mitt huvud säger att det är en väldigt dum idé. Jag svidar om till tröjan, grön med New Yorktryck. Med ett leende på läpparna ser jag att tröjan döljer min mage och att den framhäver mina gröna ögon, får dem att gnistra. Sedan hörs steg. Jag vänder mig om, försöker intala mig att det bara är någon annan som vill prova ett plagg.
   Draperiet dras undan. Såklart är det han. Ett stelt leende är satt på hans läppar, och nu när jag ser honom på nära hpll är glasögonen riktigt fula. Fast, ändå, ser han ut som en riktig FBI-agent. Snabbt som en kora sträcks hans hand ut, tar tag om min hans och naglar fast mig mot spegelglaset. Vettskrämt drar jag efter andan, men han har blockerat mina luftvägar. Smart drag.
   Men jävlar, så stark han var! Hur mycket jag än fäktade med benen och armarna verkar det inte bekomma honom ett dugg. Huvudet snurrade som en vansinnig karusell, och jag kände kindernas hetta. Kanske visste han att jag lagt märke till något på bussen. Agenter var ju trots allt väldigt strongt tränade. Den lilla rörelsen framåt i sätet som jag gjort för att kika på hans mobildisplay hade han kanske märkt.
   Och såklart skulle ingen märka något. Här inne fanns inga videokamerar, och han gjorde det på ett väldigt snyggt sätt. Ingen skulle märka någonting föräns det var försent. Mina vettskrämda ögon mötte hans för en stund, och ångern blixtrade förbi likt en blixt på himmelen i hans ögon. Den hinner knappt synas innan den åter igen uppslukats av den mörka himmelen. Men att han tvekar en stund får mig att le. Kanske kan jag komma undan.
   I samma stund tar syret slut, och med en dov duns landar pojken på marken.

Dagar senare stod det i tidningen att ett okänt mord hade begåtts. Misstankar om att det varit en utav fångarna från fängelset som rymt, som hade mördat det stackars pojken, Anton Andersson kallade de honom, spreds som löpeldar, men inga spår fanns. Inga fingeravtryck, för mördaren hade skickligt använt sig av handskar, utan pojken hade hittats död med ett leende på sina läppar i en utav provhytterna på H&M. Det enda de visste var att han hade strypts ihjäl.
   Men sitter man någon gång på en buss inne i stan, andra sätet bakom barnvagnsplatserna, bakom en man med mörkt hår och en Amerikansk brytning, ska man akta sig för att bli nyfiken.
   Det blev i alla fall döden för Anton Andersson.


Kortnovell ~ Väck inte Askungen

Ännu en kortnovell, lite tillägnat Bill. Faktiskt.

Och lyssna på den här låten, för den lyssnade jag på igårkväll när jag skrev det här.

Robyn - Eclipse


Igår natt blev inte som alla andra nätter. Jag gjorde iordning mig som vanligt, trots att det inte har ett dugg med saken att göra. Håret var fuktigt och låg slarvigt slängt över ena axeln, allt smink som jag gömde mig bakom likt en fasad var borttvättat, och min vanliga Snobben-pyjamas hade jag för lände sedan hoppat i. Det kändes inte som om den här natten skulle bli speciell, även fast den senare blev det. Jag hade krupit ner under täcket, släckt lampan – fortfarande var ingenting konstigt.
   Precis då jag hade börjat dåsa till, närmat mig drömmarnas mjuka värld, var jag helt plötsligt inte ensam längre. Någon, sval och tunn, låg tätt intill mig med armarna om min midja. Konstigt nog blev jag inte panikslagen. Kanske var jag galen, för hur hade han tagit sig in? Jag frågade inte ens var han kom ifrån, vem han var, varför han låg i min säng. Inget utav det kändes speciellt relevant. Han kändes bara bekant. Mina ögonlock började bli tyngre, och jag vände mig mot honom för att borra in näsan i hans hals. Det fick honom att skratta, och även skrattet kändes bekant. Som om jag hört det hundratusentals gånger förut.
   Han pressade läpparna mot mitt hår och höll om mig, precis som jag ville. Det skulle bli riktigt mysigt att somna nu. Och medan de sista solstrålarna utanför fönstret avlägnade sig, viskade han att allting skulle bli bra imorgon. Det fanns ingenting att oroa sig för, inte här i hans armar. Det lovade han. Han lovade så mycket, han lovade allt jag ville höra från någon.
   Tillslut somnade jag, trygg och säker i hans armar.

   Nästa morgon var allt… omvänt. Ingenting blev som han lovade. Han var inte ens kvar! Men jag blev inte arg. Dock blev allt ett helvete och jag ville bara dö, eller i alla fall gömma mig under marken och aldrig sticka upp huvudet igen.
   Kanske var jag galen, trots allt. Änglar fanns inte. Och man ska aldrig lita på någon som inger en sådan trygghet.


Dags att krypa under täcket...

Efter att ha slötittat på TV känner jag att jag behöver gå och lägga mig - Jakten på Julia, Family Guy och Körslaget känns som helt onödigt tidstagande skit som jag inte vill lägga min dyrbara (ja, dyrbara) sovtid på. Istället kan jag sova ut ordentligt tills imorgon och stiga upp, glad och pigg för att äta lunch med några av familjens goda vänner.
   Hoppas också på bra väder imorgon så att jag kan ut och roa mig lite med kameran.

Sov så gott, sweeties, så syns vi imorgon :3

God damn, you're beutiful




Det har gått tre år nu. Tre år, nästan exakt, sedan jag hörde Monsoon första gången och totalt förlorades i ett bands musik. Först var det bara musiken, sedan blev det bandmedlemmarna som betydde mer och mer. Det som inte var speciellt konstigt var att min blick fastnade på den som var så annorlunda, så perfekt. Bill såklart. Och dagarna gick, jag pratade mer och mer om min kära Bill och lyssnade säkert på Monsoon (ja, bara Monsoon, ingen annan låt) minst 50 gånger per dag. Jag var verkligen nykär och helt galen i honom. Det var verkligen den där killen som jag bara gått och väntat på, den killen som jag bara önskade skulle se mig i ögonen och att det skulle klicka från första början. Såklart fortsatte jag lyssna på bandets musik, jag kunde inte göra något annat. Texterna och musiken, de stod i samklang till mig. För första gången i mitt liv, kände jag att jag passade in någon stans. Att det fanns någon som kanske kände på samma sätt som jag. & det blev vändningen i mitt liv. 
   Mina väggar dränktes i plansher, varenda tidning köptes och luslästes efter ny information. Det kändes som om mitt hjärta skulle sprängas och gå sönder i 38592753 bitar när jag inte fick gå på deras konsert i Stockholm, Globen 3/4. Och kanske blev jag faktiskt lite glad över att de kom, självisk som jag var. Men dock grät jag ofta över att jag kanske aldrig skulle få höra Bill sjunga igen pågrund av hans cysta.
   Tre år. Wow. Alla dessa dagar, 1096 faktiskt, alla har fått en hel drös Bill-tankar över sig. Ibland känns det som att jag slösar bort mitt liv, att jag inte ser mig om och hittar andra killar som ändå är i min ålder och som är lätta att finna. Men det går liksom inte. Jag säger precis som Jacob i Twilight, 'Jag ser inte deras ansikten'.
   Och nu i mars, såg jag honom. Det var nästan så att jag började gråta. Trots att han har blivit smal och att jag saknar de runda, söta kinderna, så är han vacker som en ängel. Min ängel. Ängeln som så ofta på sistone hemsökt mig i mina drömmar och gjort det till ett rent helvete att vakna. För varje dag som går nu, vill jag bara vara hans. Göra att han går upp i vikt igen och att han mår bra.

   Det här kan låta skitfånigt att jag sitter och drömmer om det här om dagarna, att jag så ofta glider iväg till två, smala armar som håller ihop mig, och två nötbruna ögon som är så fantastiskt djupa att det är helt sjukt. Jag vet att ni tycker jag är galen. Men på något sätt är han min själsfrände, mitt liv. Som om vi hör ihop lite granna.
   Med det här vill jag kort och gott leverera; jag vill känna mig lycklig. Med världens, finaste ängel.

Bushäst



Har kommit hem från stallet nu, var där och skötte och fotade. Objektivet var inte så samarbetsvänligt inne i ridhuset, men det får duga. Det har tydligen kommit en ny häst, tror den heter Bella. Söt var den i alla fall! Max och Virri' busade som vanligt, de beter sig som två småbarn. Hahah, fick superbilder på dem :3
   Jag borde städa på mitt rum, men jag har faktiskt ingen lust. Faaaast, jag måste göra det i alla fall. Så ska nu släpa mig ifrån datorstolen till att springa runt på mitt rum likt en orkan och lämna ordning efter mig. Vi får se hur det fungerar.

Kram!

Sjuk? Nu? NEJ!

Jag känner mig jättekonstig, har som en knut i halsen känns det som och känner mig lite kallsvettig. Inte bra, eftersom att jag har prao på onsdag (= hårt arbete) och WCPRC-galan nästa måndag. Vill inte bli sjuk nu, ju!

Idag bär det av till stallet, kameran ska med och jag ska få fina bilder. Imorse fick jag superbilder på en duva, de kanske kommer upp om jag redigerar dem fint :3 Ha det bra, folks!

Neverever


Plain White T's - Let me take you there

Gråter seriöst varenda gång jag hör den här, tänker på våra minnen, hur otroligt bäst du är och hur mycket jag vill göra för dig... <'3

Videung i motljus


klicka på bilden för förstoring :3

Kortnovell ~ Med orden i munnen

Tänk om man kunde förklara sina känslor så verkligt i text och bild att så mycket blev förståerligt. Tänk om man kunde skriva ner, exakt ur sitt huvud, hur det känns att ligga under sitt varma duntäcke och se hur natten, genom fönstret, sakta gör anspråk på himmelen. Tänk om man, samma stund som man får ett leende av sin hemliga kärlek, kunde beskriva med exakta, levande ord hur glad och bubblande lycklig man känner sig. Och att beskriva smärta…
   Då skulle alla förstå, eller hur? Då behöver man inte använda sina darrande läppar för att uttrycka sina känslor. Behöver inte skina med sina lyckliga ögon. Så man kan stänga dem. Skriva ner sina tankar i ett block. Med exakta, perfekta ord som andra skulle drömma om att ha i sitt huvud.
   Men visst kan man le. Visst kan man låta sina ögon glänsa likt diamanter i solskenet. Det behöver inte bli ännu bättre, men man kanske kan flina så brett att man fixar någon annas dag. Då hjälper man i alla fall någon.
   Men att beskriva fjärilens nätta vingslag, precis hur den lilla skapelsen rör sig, skulle det inte vara lite fantastiskt?!

Kanske skulle jag då kunna förklara hur det känns att se på dig. Se dina vita tänder glänsa bakom dina läppar, nästan alltid särade i ett leende. Och ögonen, för min skull, ska vi inte ens nämna. Det sänder alldeles för stora adrenalinkickar genom mig.
   Det kanske är därför jag vill beskriva allt perfekt. Så att du äntligen kan förstå mig. Så du förstår hur det känns för mig när du får mig att tappa all självkontroll jag någonsin haft.


Bara för att...

Vill någon ha mer besökare på sin blogg? Vill att folk ska kika in och kanske lämna en liten fin kommentar? Ja, jag kan säga att det fungerar. Min bloggentusiasm har ökat något otroligt sedan jag började med Bloggtrafik, woah.

Kika in här, jag lovar att det hjälper!

Ännu en veckans blogg


Jag är med här och tävlar om att bli veckans blogg, bara för att liksom. Här är det röstning som gäller, kulkul! Gillar ni bloggen får ni ju såklart rösta - om jag blir en finalist såklart.


GUD!

Jag blir så irriterad! Träningen idag hade jag tänkt skulle vara mitt lyft, den skulle gå bra. Det gjorde den verkligen inte. Jag fick världens ont i magen och blev illamående, så då var det bara att kliva av plan och se resten av träningen från bänken. Inte kul säger jag bara. Lite tråkigt att det blir så nästan varje gång.

Nu ska jag i alla fall gotta mig i soffan och se på Sveriges Värsta Bilförare, mest för att ha någonting att göra. Kram!

Emmaskrutt


Igår hoppade vi de nya hindrena, i början var Ems jättespänd och skuttade över räcket som om det var något väldigt farligt. Senare blev hon mer avslappnad men tyckte fortfarande att hindret var lite 'skrämsligt' och hoppade snett på det ofta. Muren klarade hon toppenbra, den var inte speciellt läskig. I alla fall har jag märkt att jag märker om hon blir osäker och trycker på henne, och märker också om hon vill bryta ut. Det känns bra att hon är så ärlig också!
Vi hoppade en liten bana senare, gick toppen även fast det blev ett missförstånd vid sista hindret. Men ingenting att tjata över. Gick proffsigt i alla fall! Sen senare anmälde jag mig till grönt-kortkursen, ska prata med Stella om jag kan komma med i alla fall för bara reservplatsen är upptagen. Då måste jag också byta dag för ett tag, men det gör ju ingenting!

Hoppas ni har det bra!

Katten gillar matta




Varför känner jag känslor vid en enda beröring? Varför kan jag inte själv känna om jag tycker om dig eller inte? Vem ska då förklara det för mig? Jag är bara förvirrad. Hjälp.

Dagen har varit mindre rörig än igår, vilket ju är till min fördel. Först tyska, sedan elevrådsmöte, SO och engelska. Vi fick sluta mycket tidigare än väntat, men det kändes ändå ganska bra... Jag har inte så mycket att säga än att dagen varit okej, folk har varit deprimerade helt utan anledning and so on. Dessutom tror jag att jag har gått och blivit lite småförälskad i helt fel kille, vilket inte känns så ganska bra. Vad gör jag för fel liksom?!

Inlägg kommer senare om ridningen på Emma :3

Of cuuuurse

Sitter och snackar med coolingen Alex på facebook, ska snart till stallet. Saknar bästavän som jag vet inte vad! Vi hörs imorgon, antar jag!
Kram på er!

Åsseanien


Owl City - The Technicolor Phase

Yeah, Soläxan är på tapeten just nu, har ritat en egen karta och so on. Den blev inte fin kan man säga... Men men. Life goes on :3 Sen är det tyskaläxan som gäller, skönt att ha den avklarad sedan. Hoppas orden sätter sig ordentligt nu!

Sen funderar jag på att gå ut på terassen med ett glas saft och mysa... Skulle vara skönt och stressa av lite!

Mistakes



Dagen har inte varit så rolig, jag får inte berätta så... Det är ganska så allvarligt, men, skit samma. Jag är ändå inte inblandad. Sedan känner jag mig som ett barn också eftersom jag har en lös tand, haha...

Ikväll ska jag rida, det ska bli kul. Emma som vanligt! Vill bara heja på alla nya läsare också, kul att ni kikar in! :3

SÄLEN!

Hemma från träning med tjejorna, jag fällde Moa och vi gled på golvet som värsta coola sälarna. Grymt! Ingen House idag, *cries* Så därför har jag duschat, tvättat bort sminket och borstat håret och bara längtar efter att få hoppa i myskläderna och läsa en bra bok med bra musik.

Ha en bra kväll, Leute! :*

Fishes can talk too...


En ful bild som jag ändå ville lägga upp som inte ens photoshop kunde rädda... oO' *cries*

Jagsaknarjagsak...


Jag saknar så otroligt mycket! Gud, det var verkligen så grymt att se honom. Wow. Fortfarande är jag lite ställd. Seriosly.

Nejmen, funderar på att gå och se Muse första maj. Skulle bli kul. Dock kanske det räcker med THkonserten nu i mars? Jaja. Ska fråga i alla fall. Föresten - jag ser att ni besöker! Lämna en liten kommentar också, behöver inte vara någon stor sak :3

Jag gillar bra musik ♥


Never Shout Never - Heregoesnothin'

Plain White T's - Hey there Delilah

Panic! At the Disco - I write sins not Tragedies

Sånt här vore mysigt att ha i mp3n och gå runt att lyssna på :'*

I'm Good, I'm Gone


Dagen har varit ganska okej, friendsmöte med alla barn o så men det rullade. Ganska trist väder på morgonen, men senare blev det helt okej att sola i! Jag som ska odla fräknar nu, jag kommer bli en prickigkorv till sommarn'! :3 Nejmen, annars har allt gått ganska trögt. Brandlarmet sattes på i skolan medan vi åt, så det blev kalabalik och jag och Jossan stod bokstavligen och grät över våran mat därrinne som vi inte fick. Tillslut fick vi våran lunch i alla fall, jag behövde verkligen näring, hahah xD

Igår gick det proffsigt. Vi hoppade för Anette, red Atte, han skötte sig fint. Red med sadel såklart, gillar han skarpt! :*

Kram på er, ska plugga tyska nu!

We'll be allright

Åh, vilken bra dag det har varit idag! Inte så mycket plugg, jag har kommit på att jag ska sluta kommentera folk under lektionerna, vi har suttit ute och arbetat, jag har för en gångs skull skippat Ghost Whisperer för läxorna... Jag är väldigt nöjd med mig själv!

Och jag ska fortsätta vara nöjd, kanske gå ut och fota lite och kanske skriva på min kära novell som jag för övrigt är helt in-love with :3 Det kanske blir så när man är helt knäpp i huvudet...

Kram!

Bildbomb ~ Blandat

Hopklipp av dagens bilder. Det är långtifrån alla! Och om De Boer eller hästens ägare vill att jag ska ta bort bilden då han rider, så är det självklart att jag gör det.






Hihi, favourites ♥

Jag är...

...ta-kameran-full-med-bilder-och-få-batteriet-urladdat-på-snabbast-tid-mästaren! Jag har fotat i praktik hela dagen, så det är kanske inte så konstigt. Kameran och objektivet har skött sig jättebra, så nu kommer snart ännu en bildbomb för er som är nyfikna. Allt är taget med objektivet. Och bildstabilisatorn är jättebra, tack gode gud för den! Dock drar den massa batteri, men ska någon köpa objektiv och funderar på bilstabilisator, köp det. Är absolut värt pengarna!

Ikväll ska jag fortsätta proppa i mig muffins (faktiskt, jag förtjänar att tröstäta. Imorgon börjar skolan) och kolla på Ponnyakuten. Woah. Kram på er! 

Tidig hästmorgon

Imorse gick jag upp vid sju för att följa med mamma till stallet och fota när hon red. Det gick väldigt bra för henne, och till exempel red proffset De Boer med henne. Han kommer till Stockholms en gång i månaden, rider till privatägarnas hästar och har små 'ridlektioner' med dem. Han är så otroligt cool, jätteduktig ryttare, sitter HELT stilla. Tog några finfina bilder på när han red också, wooow säger jag bara! Grym!
   Nu ska jag fixa för imorgon, lägga fram kläder, fixa iordning väskan... Yeah. Och äta cupcakes såklart!

Kram!

Min cuppie



Dålig och ful bild, men, iallafall. Jag ska baka ikväll igen, cuppiesar one time again. Det är gott och mysigt! Hihih.

Bildbomb ~ blommor





De två sista är tagna med objektivet, sjukt nöjd...

Bild'bomb' ~ hästar





Cappi på första, Calle på de andra 8D Sötponniiies...!

Djiiii fåååååårs

Bild-uppdatering kommer senare, pappa är nämligen nere och hämtar datorn så snart ska jag uppdatera med massa fina bilder jag har tagit med objektivet! Igårkväll såg vi på G-force, hahaha, världens gulligaste film ju! Och objektivet skötte sig, fick såååå fina bilder på mamma som jag är supernöjd med! Har fotat nu lite under morgonen också, och imorgon följer jag med mamma till Phanter för att fota när hon rider. Ska bli kul!

Under dagen blir det stallet och bildredigering + fotosessions i massor! Ååååh, vad jag känner mig pepp!

Veckans bloooogg


Såklaart :D Det är hos lilla Milia, ni får gärna kika in på hennes blogg också, hahaha. Ingen röstning är det som gäller, Milia väljer, ganska originell idé. Hihihihihihihihi. Men förlåt, jag är flummig. Hihi.

Har provat objektivet nu...

Det är lite krångligt, men fungerar gör det ju! Jag måste stå jättelångt ifrån motivet för att få en bra bild, men det är kanske något som man måste ställa in? Jaja. Man lär sig som sagt. Inte hade jag trott att det skulle vara enkelt från första början.

I stallet imorse, så var bara jag, Mic's och Hannah där. Lite av en besvikelse såklart, alla visste ju att vi skulle bära hinder?! Menmen, vi klarade det i alla fall! :D Sen skulle Michan rida, så då åt jag lunch och stack sedan hem. Väldigt tråkigt väder också...

Men. Ska inte klaga. Kram på er!

Da wonderfulaste birthday

Gud. Tack alla. Tack alla som sms-bombade mig med grattishälsningar tills jag knappt kunde scrolla ned på min mobil utan att den krashade, tack mina underbara vänner som gjorde tjejmiddagen till något väldigt speciellt, tack mina föräldrar som alltid överraskar mig med nya presenter. 
   Jag kan inte beskriva morgon till kväll utan att misslyckas, men herregud vad kul vi hade. Ellen - din present var något jag tror att jag aldrig kommer leva utan. Ett bilderalbum, herregud, du har idéer så det räcker! Emelie - du är wierd men så otroligt söt. Jossan - jadå, din tröja passar perfekt ihop med mig. Ida - jamen gud. Ditt lilla yrväder. Vad drack du egentligen? Hahahahaha...
   Sen, senare på kvällen, fick jag 'drömpresenten'. Ett objektiv. Ett jädrans långt objektiv. Wow. Mamma och pappa, ni är bäst!

Nehepp. Nu ska jag städa rummet och sedan dra till stallet för att bära hinder. Kram!

hum..

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/1680910/muwisthebest?claim=9jm4gw888kf">Följminbloggmedbloglovin</a>

Grattis mig själv

Det är kul att bli äldre. Det är det alltid. Men...

... jag kan minnas hur det var att vara liten och oskyldig...

... jag kan minnas att det inte var fel att säga någonting fel - kröja, gaberob och deketiv var inte alls speciellt fel...

... jag kan minnas att kärlek var att hålla någons hand...

... jag minns att sorg var att tappa bort sin mest käraste nalle...

... men ändå är jag glad att jag blir äldre och att jag inser mina misstag innan det är försent...

Nejmen, gårdagen var rolig. Vi red i jockeysits heeela lektionen, så mina ben känns som marshmallows, haha. Dock red jag Joy istället för Emma, hon hade nämligen gått ganska mycket. Det var kul, har ju aldrig ridit henne innan :D Men det var gulligt av alla i gruppen att gratta mig, :3
   Morgonen var bäst. Jag fick New Moon, en rolig mössa, två inspirationsböcker... Jag är så glad!

Kram på er nu, sitt inte inne, för det ska jag absolut inte göra!

They will not force us...?


Ganska gammal bild på mig och Smulan, haha, men hon är så liten att mina fötter är under hennes mage xD

Nejmen, nu är allting fixat inför imorgon, vilket ju är sååå grejt! Dock vet jag fortfarande inte vilken film vi ska se, haha, men det löser sig nog. Hoppas jag i alla fall. Så nu väntar jag bara på att jag ska få rida. Har inte ridit på jättelänge nu känns det som! Men det ska bli skönt att sitta upp på Emma igen, kanske går det lika bra som alltid! ;D

Kram på er!

Don't kill the bunny


Novell-mania ~ Glöm bara inte att andas

   Jag kunde höra deras steg, nästan se dem framför mig också. Hur de svepte med blicken över vartenda ställe vi kunde gömma oss på, hur de bara törstade efter vår smärta. Jag visste att Tom fick all den här skiten på grund av mig, och då jag kände hans hårda hjärtslag insåg jag att han var lika rädd som jag. Han som aldrig brukade vara rädd. Jag pressade mig tätare intill honom i mörkret, kunde inte andas av rädsla att de skulle höra oss där vi stod och gömde oss för dem.
   Jag hade gjort vad som helst för att skydda honom, låta dem gå på mig istället, men Tom skulle bara försöka få dem att inte skada mig. Ibland var kärlek en idiotisk sak för folk som var för blinda för att se sin egen fara i det hela.
   Tom andades tungt brevid mig och jag pressade min kind mot hans bröst, kunde känna hans hjärta dunka innanför all hud och ben. Ljudet slog i samklang till mitt hjärta, fick det att nästan desperat öka takten, men då var Toms hjärta heller inte segt, det försökte bara matcha mitt hela tiden.
   ”Jag är rädd.” viskade jag, så tyst att bara han hörde mig. Han drog mig tätare intill sig vid mina ord, och jag kunde höra honom andas tyngre, mer besvärat. Han ville skydda mig ifrån det här, han ville inte att jag skulle vara rädd.
   ”Det är jag också.” viskade han och pressade sina läppar mot mitt hår. Han andades lågt och väsande, men tyst, och det skrämde mig, även fast hans andedräkt var varm mot min hud och mitt hår. Tom bände loss min kropp från hans, lade två fingrar under min haka och vände upp det mot sitt. Jag kunde se att hans ögon var blanka, trots mörkret, och det var inte förens jag strök med fingrarna över huden under hans vackra ögon som jag förstod att han grät. Jag flämtade till, men Tom tystade mig genom att pressa läpparna mot mina. Jag besvarade kyssen med att ta ett fast tag om några av hans dreads och dra honom närmre mig med hjälp av dem, medans tårarna stillsamt började rinna längs mina kinder också.
   Tom märkte det genom att mina andetag blev stötigare, och hans läppar lämnade sakta mina. Jag försökte förtvivlat hitta dem igen, men de fanns ingenstans. Inte han heller. Han var borta. Jag snodde förskräckt runt, och såg honom gå mot öppningen till vårat gömställe. Det började gå upp för mig vad han tänkte göra, och jag slog handen för munnen för att tysta ett vettskrämt skrik. Tom vände på huvudet vid mitt halvkvävda läte, och han log, precis som någon slags gud.
   ”Jag älskar dig.” viskade han lågt, egentligen helt ljudlöst men jag kunde se hans läppar röra sig, forma orden. De orden hade aldrig varit lika betydelsefulla som de var nu, och jag kunde inte låta bli att nästan skrika åt honom.
   ”Du får inte.” mimade jag tillbaka, ”Mamma kommer döda mig.”
   ”Då dör vi tillsammans.” Hans ord sträckte ut en hjälpande hand mot mig, men jag var alldeles förlamad av rädsla att jag inte tog den. Istället kände jag hur jag långsamt föll samman.
   ”Nej.” hela min kropp skrek ut ordet, skrek ut varenda bokstav som egentligen skulle darrat av skräck och rädsla, ”NEJ!”
   Stegen kom närmre och Tom log fortfarande gudomligt. De skulle se honom. De skulle se honom och då visste man aldrig vad som skulle hända.
   Vi var fast.


   Jag satte mig upp med ett skrik som nästan kunde liknas vid ett vrål av smärta, och det ekade sorgligt i rummet där jag låg. Luften var kvav och kväljande och jag kunde inte andas in utan att den varma luften sved i halsen. Det snurrade i mitt huvud, och bara gud visste vad jag hade fått i mig de senaste dygnen. Antagligen en alldeles för stor dos av morfin, för att bota smärtan som inte ens droger kunde ge sig på.
   Mitt hjärta bultade hårt och alldeles för fort innanför revbenen, fick det att snurra i huvudet ännu mer. Min kropp törstade efter mat och vatten, men jag visste att det egentligen inte betydde någonting. Skulle jag få se Tom igen, min gud, skulle allting annat vara som bortblåst.
   De hade tagit mig tillfånga igen, insåg jag då jag låg och såg upp i taket, såg sprickorna i det och de flöt samman lite grann inför mina ögon. Ändå kunde jag hålla greppet om var jag var, och på ett ungefär kunde jag räkna sekunderna genom att hålla koll på mina hjärtslag. Efter tre våldsamma dunkanden hade det gått en sekund, så därför lät jag sekunderna gå medans mitt hjärta stillade sig.
   Jag försökte sätta mig upp, men flätade rep om mina handleder som satt fast i sjukhussängens metallkanter fick mig att inse att jag också, precis som förra gången, inte kunde ta mig någonstans. De visste att jag kunde ställa till med vad som helst för att ta mig ur det här fängelset, och därför hade de bundit fast mig.
   ”Hallå?” kraxade jag, sökte med blicken efter en kamera vid taket, och fann den tillslut, illa dold. ”Mat.” Min röst ekade inte längre, den var för låg för det, men kamerans ljudsensorer var så känsliga att de hörde varenda rörelse jag gjorde, varenda andetag. Jag tyckte inte om att de hade koll på mig, som om jag när som helst skulle kunna springa iväg. Jag satt ju fast? De var verkligen idioter. Det här var som en bisarr roomservice, en roomservice för tillfångatagna, men de tyckte inte om min attityd, det hade jag hört flera gånger.
   De ville inte att jag skulle sitta och frossa i mig deras inköpta mat, trots att jag visste att de i samma ögonblick satt och åt i mängder av någon nyinköpt tårta. Ibland var livet orättvist. Men jag kanske var värd orättvisan. På något sätt. Jag försökte sätta mig upp, trots att smärtan i handlederna vittnade om att de flätade repen skar in i min hud. Den smärtan kunde ändå inte mäta sig med den som slet och rev i mitt bröst, som ett monster som försökte slita sig ut.
   Tanken på att det kanske kunde finnas ett ljus lite längre fram fick mig att inte svimma, så jag försökte hela tiden tänka mig ljuset som Tom, men då minnena började dra sig mot de sista sekunderna med honom började jag om, tänkte samma minnen om och om igen.


Novell-mania ~ Kärleksk(r)amper

Jag såg dig gå till skolan igår. Inte för att det var någon negativ syn, jag gillar att se dig. Och inte för att jag förföljer dig eller bevakar dig, ibland blir det bara så. Om jag kunnat, hade det fått ett slut redan nu.
   Kanske önskar du det. Ofta önskar jag det samma. Att någon riktigt supersnygg kille dyker upp i mitt liv som en superhero och räddar mig från den här kväljande förorten. Det skulle vara ett lyft, eller hur? Tidningarna skulle säkert ha massor att skriva om också. En riktig, saftig nyhet. Pfff…
   En hake finns ju, det gör det alltid, men i det här fallet är det några stycken. Jag fastnar inte för killar på ett seriöst sätt så ofta, och just nu är det fem stycken som fastnat för min blick. Det låter säkert mycket, jag vet. Den andra haken; av fem är fyra otillgängliga. Den tredje haken är att killar absolut inte fastnar för mig.
   Knepig situation, maybe?! Försök inte ens tycka synd om mig. Men visst skulle jag vilja ha någon att ligga tätt intill och känna det där sambandet.
   Någon som ger mig sitt medlidande nu kanske? Tack.
   Men då jag såg dig gå till skolan igår, förstod jag vad jag för 2-3 år gått miste om. Du är så perfekt.
   Synd bara att du har fyra andra hel-och-total-dödssnygga-killar att kämpa mot. 

   Sorry.


Novell-mania ~ Humanoid City

När jag kikar ut genom mitt – i alla fall kallar jag det mitt – smutsiga fönster ser jag en skillnad. Ljuset är  fortfarande orangt, det är det alltid, men skillnaden är tillräckligt stor för att jag ska haja till.
   Försiktigt stryker jag med fingrarna över glasrutan, och när jag ser ned på mina fingertoppar är de täckta med ett tjockt lager av gammalt, lagrat damm. Äcklat rynkar jag på näsan, stryker bort smutsen på mina nerlortade jeans – men den lilla ’städningen’ förbättrade min syn.
   Visst har jag rätt. Visst har ljuset ändrat sin karaktär. Jag gnyr skrämt till, precis som en hund. Himlen har dock samma nyans som alltid. Den verkar aldrig ändra nämnvärt på sig, inte ens när det är sol.
   Någon går i trappan utanför lägenheten jag för tillfället bor – eller snarare gömmer mig i – men jag har slutat att vara på min vakt nu.


Nu blir det Novell-mania, jag ska redigera som attan här och ni kommer ha massa att läsa! Dock är novellerna såhär korta, ungefär. Inte längre. Men det räcker.


*visl*


Ahahahahahahahahahahahahaha.

Und, ehm... Ja!


Hahahahahahahahahahahahahah! Älskling dåååå! <'3

Godmorgon, godmorgon!
   Efter att ha startat dagen med att se på Tokio-intervjun hos Tv4-as Nyhetsmorgon (som för i övrigt är jättegammal!) känner jag mig otroligt glad och sprallig. Vädret är dock inte alls bra, så jag får nöja mig med att kluttra lite i photoshop, fixa musik tills imorrn och städa mitt rum. Det ska bli kul att fylla 13, faktiskt, men jag känner att jag ändå inte har lust...?

   Aia. Same cake. Mitt rum behöver städas. Kram på er!

Uppochnerdag

Nejmen, det var kul att shoppa med mamma. Väldigt mycket inhandlades - en väska, ett par skor, och tröjor. Mycket väldigt fint som jag verkligen kommer använda! Dock har jag hittat världens sötaste klänning, som jag snarast kommer ha på mig med leggings och snygga skor. Jadå, nu är jag glad! Dock krockade vi nästan det första vi gjorde när vi skulle hem, ingen stor skada skedd men det drog ned på både mitt och mammas humör... Jaja. Life is life.

Nu ska jag ut i solen (och plantera fräknar!) med en cupcake, ett glas saft och 'Så länge vi båda andas' (notera att jag läst den 5 ggr) och bara mysa. Kram!

Cupcakes

... Idag har jag bakat cupcakes! Själva 'cupcak'sen' (påhittat ord, javeeet..) blev jättebra, sedan när spritsen kom fram blev det helt galet, haha... En utav muffinsarna ser ut som Eifeltornet medan en annan ser ut som ett raserat tempel, ni skulle säkert skrattat lika mycket som jag, haha!
   Dock har jag inte gjort så mycket annat idag, datorn är fortfarande borta på lagning så inga nya bilder kan laddas upp. Ni finner ett litet sadface här, för kamerans minne håller på att ta slut. oO

Kram på er, nu ska jag planera inför torsdag och sedan plocka ur mina garderober för att rensa ur. Ska nämligen shoppa imorgon. Puss!

Hiss

.... Cinema Bizarres nya album! Det är så otroligt varierat. Älskade 'Final Attraction' förut, det lät verkligen som Cinema Bizarre. Men nu har de antagligen kört på Tokio's style med att 'vidareutvecka deras sound' - och de misslyckas ganska så mycket. Men, skivan börjar med ett otroligt intressant spår, 'La Genrique', som jag skulle rekomendera för dem som vill skriva med mystisk musik till. Får massa mörka idéer så fort jag hör den, haha! Dock är min undangömda kärlek till Strify lika stark, han är väldigt snygg... 
   Ibland lyckas de otroligt, som med spåret Deeper and Deeper, Toyz, Erase and Replace, (som jag bara vill höra en house/dance-remix på..! Då blir det drag på dansgolvet när jag kommer, haha!) och Dark Star.
   Dock misslyckas de med My Obsession, Je Ne Regrette Rien, (som i början låter som något som Helena Paparizzou skulle kunna göra, om hon plötsligt blev deprimerad) och några till.
   Albumet har oändligt många spår, och jag har bara lyssnat igenom några av dem. Men visst skulle jag köpa albumet. Om det är för Strifys skull eller för musiken, det vet jag däremot inte.


Herregud


HALLOOOOO?! Vad händer? Det ska väl inte snöa i April? Herregud, Oh my godness...

   Jaja. Strunt samma. Man får bara hoppas att det smälter bort. Hehe... Fast jag gillar inte sol heller. Idag blir det inget kik på tävlingarna, istället åker jag till stallet för att sköta och stannar sedan hemma. Känns bra tycker jag, måste planera för på torsdag. Haha. Kanske hinner jag med att kika in i någon affär också, måste både ha nya kläder och skor ;D

Så kram på er! - och ni som undrar, idag eller imorgon kommer en ny novell upp :3

... och smuts under naglarna

Min väckarklocka ringde kvart i sju, genast var jag på fötter. Halv åtta försökte jag övertala mamma att skjutsa iväg mig, för att halv nio vara i stallet. And oh gosh vad mysigt det var! Ibland var det sviiiinkallt uppe på läktarna, men jag höll mig i rörelse då jag småsprang mellan lilla och stora ridhuset. Det var verkligen sååå fina hästar som tävlade, och kameran sammarbetade också. Det har väl inte hänt något speciellt - men värt att nämna var att jag var i stallet från halv nio till kvart över tre. Det är en ganska lång tid, hahahahha...
   Dock är jag trött på alla Melodifestivallåtar som spelats idag, värst är ju Jessica Andersons 'I did it for love' som jag antagligen har hört 4 gånger nu. Usch!

   Men nu känner jag mig som en död, kanske borde jag ha kostat på mig en liten sovmorgon imorse kanske? Hm.. Man inser ju sina misstag ett bra tag efter, hehe.

Ikväll blir det att droga Ponnyakuten som gäller - och visst vet jag att jag betéer mig som en femåring. Tack och hej.

Åh, åh, åh, åh, åhleeens...?

Hela min fina släkt åkte nyligen hem, och vi hade det jättetrevligt. Fick också en tidig födelsedagspresent, och trots att jag såååå gärna vill öppna den har jag bestämt mig för att vänta! Det blir ju bara bättre om man känner av spänningen lite, eller hur?! Dessutom är det ju faktiskt bara fem dagar kvar. Men tydligen ska jag också få en till present utav dem, men som tydligen var slut... Hm... Vad kan det vara? :3

Ikväll blir det Harry Potter igen, jag är superduperglad över det! Filmerna & böckerna är bara så bra! Dock har jag inte haft någon speciell ork att läsa dem på länge. De är ju ganska tjocka, hehe...

Btw, ser ni måtten på väggen? Haha, vi brukar mäta mig mot väggen för att se hur mycket jag vuxit, och nu är jag (om man ska lita på våran mätning) 161. Men om jag ska passa ihop med Bills 190 borde jag nog bli lite längre till. Trots det är jag väldigt lång jämfört med mina kära vänner och klasskamrater, men Alex verkar snart växa om mig, och det är inte ett gott tecken...

Så heja, heja på mina hormoner så att de ger mig några 20 centimeter till!


påskhumor

"GIVAAAAAKT" Georg kom susandes i en barnkundvagn och slog alla farthastighetsrekord som någonsin funnits.
"HAN KOMMER, HAN SUSAR, HAN TRÄFFAR, PANG! VI HAR EN NY VINNARE I KUNDVAGNSRACEING, GRATTIS GREGOR HUR KÄNNS DET?" En expidit som kallade sig själv för Roland den godtrogne hade konverterat Georg till sin religion 'den som rullar kundvagn bäst, gör andras liv till en pest'.
"OMG!!!!!!! O-M-F-G!!! Kan verkligen inte tro det här" Georg tog sig för hjärtat och pirrade med ena fossingen. Tom som beskådat det hela från sin konungatron utav Danoninopaket kände en smärre avund, varför skulle Georg vara snabbast för?
"SOM INNEHAVARE AV SNABBHETSMÄSTARTITELN GIVER JAG DIG...." längre hann inte Roland den godtrogne innan han blev överkörd av Toms Mejerirullator gjort av smörpaket. RIP.
"HAH! DU SKA FÅ FÖR SNABBAST DITT PATRASK! JAG VET ATT DET VAR DU SOM GAV MJÖLKEN ETT HEEEEEELVETE DEN 3:e AUGUSTI 2007! DET VAR DU SOM STÄNGDE AV ELEN DIN SATANS SALTGURKA" Tom läxade upp den döende på ett bryskt sät
"Neeein, neeein" Bill antog "HUSSE-BESTÄMMER-ÖVER-HUNDEN"-rösten och vispade barskt med fingret åt Tom som kröp ihop till en boll och gnydde lite underlägset.


Såklart. Det är ju min humor - me, myself & I... 

hoppe hoppe hare



Godmorgon!

Jag sov inte speciellt gott inatt, vaknade vid halv nio och låg och försökte somna om i kanske en kvart. Det resulterade i att jag gled mellan sömn och verklighet, vilket bara tog på krafterna ännu mer. När jag sedan skulle gå ut ur mitt rum såg jag en liten lapp på handtaget. Tydligen hade påskharen varit i mitt rum och spökat i natt.
   Så då var det bara på med morgonrocken och skorna och sedan springa ut och leta påskägg. Jauu... Jag fick mitt påskägg tillslut. Men ledtrådarna var helknäppa, och jag undrar fortfarande hur en trappa kan vara grå.

Fick ni några påskägg imorse då? Kanske ska ni fira med hela släkten senare under dagen också? Hm.. Ja. Jag tror nog att påsken är min favorittid på året.

dreams are NOT true

Hahaha, måste bara berätta om en wierd dröm jag hade inatt... Jag och Jossan var på en Tokio-konsert, men på något sätt hade vi VIP-biljetter, så vi stod preciiiiiiis brevid scenen. Bill såg på oss och log också flera gånger, vilket ju var till min lycka. Men helt plötsligt börjar någon slänga äpplen och tennisbollar på Bill, Tom, Georg och Gustav - och när jag vänder mig om ser jag att det är Emmett. Tillslut slutar killarna spela, pekar finger åt Emmett och går av scenen. Jag och Jossan blir helt förskräckta, rusar upp på scenen och börjar prata med publiken. Vi räddar alltihopa på ett ganska snyggt sätt och rusar sedan ut bland kulisserna och ropar på Bill och hela gänget. Sedan när vi hittar dem, sitter Bill och gråter i ett hörn med massor med äppelmos i håret och i ansiktet.
   Helt plötsligt sitter jag i hans knä och torkar hans kinder, och han tackar mig och säger att jag är en ängel. Och så går de ut på scenen igen, och slutför konserten inför fans som skriker och gör vågen framför dem. Sen ger Bill oss varsitt äpple, en kyss på kinden innan han skuttar iväg mot en vagn som dras av två hästar.
   När de åker iväg böjer han sig ut från fönstret, vinkar entusiastiskt och flinar brett, det där riktiga Bill-leendet. Och när de försvinner iväg över en kulle i den nedstigande solens strålar hör man hur han sjunger på Sacred.. 

   När jag vaknade var jag helt överumplad över att man kunde drömma en sådan knäpp dröm.

Hoppla!

Nu är jag hemma från stallet, och gud vad mysigt det var! Solen sken, massor med söta hästar och många framgångar för V-by! Jag och Mic's tog också en sväng till hagarna och gullade lite med småponnysarna, men i paddocken stod ju CALLE, (awh, min sötgris! <'3) Iffe och Cappi, så jag gullade maaaaassor med dem! Calle och Iffe ville bli kliade samtidigt, så jag hade händerna upptagna för några bra bilder... Men det blev några söta på Calle iallafall! 8D

Ikväll (och nu) har jag faktiskt ingen aaaaning om vad jag ska göra, vid 7 börjar iaf Harry Potter och den vises sten, och jag lovar att jag kommer sitta bänkad! Jag är verkligen kär i HP-filmerna!

Något jag också funderar på att köpa, eller önska mig, är den här tunikatröjan från La Redoute;

Ska jag, eller ska jag inte? Den är så fin och vårig ju..! Behöver folks smakråd, för den kan ju se... Lite tråkig ut tillslut, kanske? Hade gillat om den varit lite vitare, då hade den inte sett så fullt grå ut på mig. För det kommer den defenitiv göra.

Hemma bra men stallet bäst

Nu är det tävlingar på V-by, och jag ska självklart dra dit med lille Lars-Olof. Han måste ju ha någonting att göra med det här fina vädret. Och kanske träffar jag Mic's också, hehe :3

Och med den rapporten - hasta la vista! <'3

I'll do anything for you

Jag är fortfarande lite lost efter Twilight-filmen. Och jag vill så gärna bli kär. Precis så kär som Bella är i Edward och Edward i Bella. Och trots att jag vet att det är fel, så är det Bill jag väl skulle kunna tänka mig att vara sådär hopplöst förälskad i. För han är fin. Otroligt fin. Helt perfekt. Och jag älskar honom.

I'm not wierd..?

Varför är du för perfekt?

Åh, nu är det påsklov. He he he. Inte kul tycker jag. Kanske för att jag fyller tonåring och inte alls är pepp på det? Nejmen, idag var det filmmys, woah vad jag inte var glad över det, för jag hade ärligt talat ingen lust att sitta och dregla över Edward hela dagen, hahaha. Men seriöst, Twilight är fortfarade lika bra den tredje gången. Sååå, därför är den och New Moon (som jag ännu inte sett) de två sakerna jag önskar mig till på torsdag. En häst kan jag inte få, inte ett marsvin, (saknar Hallon och Nypon like a freak..) ingen Bill, ingen Alex, inget objektiv. Så why not önska sig två filmer? De borde jag ju faktiskt få...?

Jaja, appropå ponniiiies, så gick det super i måndags. Den bästa gången på Smulan ever! Ibland blev hon lite kort, men men. Så går det om man är så ambitiös som jag. Och igår gick det också bra, Ems gick på tygeln ibörjan och var lite sådär i hoppningen, ibland kändes det som om hon ville bryta ut. Men det fick hon inte, hahah! Mic's räddade iaf min dag, bästa är så bäst! <''3

Nu ska jag kanske ut och plåta blommor, vi hörs!

RSS 2.0