varje gång du möter min blick




Och varje gång du möter min blick
blir min värld en aning större
Varje gång du möter min blick
hör jag ditt hjärta ge mig blod

Varje gång du möter min blick
går en störning genom ljuset
Varje gång du möter min blick
så vet jag vem jag är



you're the best one



saknar dig baby, det skulle alltid vara vi två.

Oooh, äntligen är skoldagen avslutad! Gud vad nice att vi bytt engelskalärare (visserligen var våran andra inte alls dåliga, men våran nya är såå nice!) och att jag snart ska åka iväg till stallet - hoppas jag. Tror att jag faktiskt tar bussen, det är så sjukt kallt ute! Ska pussa lite på Jack och avboka morgondagens lektion, för då ska jag till Stadshuset på stooor galamiddag! Så därför får jag taa och hitta en igenridning nu här på fredag tror jag det blir.

Men kramis, ska försöka få i mig en bulle eller så innan jag tar den där dumma illaluktande bussen.
Älskar er.

jag hoppas alltid på oss



Noa om fembots have feelings too: Vad har hänt med Gustav? :)

Svar: Han har skaffat en tjej, sadface här! :(



Ska snart iväg till skolan, ikväll blir det stallet. Woah, känns så skönt att bara få glömma allting nu. Fortfarande får jag blackouts ibland och orkar inte mer, tänker bara på honom och blir så ledsen att jag typ blir glad (?!) för att skydda mig själv, jag orkar inte med att folk ska bry sig och såvidare.
   För ingen förstår nämligen på rätt sätt.

Men hejdå folks, ska försöka le och vara glad nu.
Kram!

roxy is the one





Slutade skolan nyligen, och har bara en kortkort paus innan jag ska ta bussen till träningen. Mycket stress nu... Men annars är det fine :D

Ska fota lite ikväll om det inte blir för mörkt, men... Ah. Vi får hoppas.
Kramis!

fembots have feelings too



Hej ni söta!
Länge sedan jag bloggade på riktigt, eller hur? Ska jag vara ärlig har jag inte haft någon riktig lust, allt det här med Gustav och så och skolan... Det har blivit liiiite för mycket. Kan ju trösta mig själv med att jag har Billie och Tomii kvar, men ibland undrar jag om det hjälper...

Egentligen ska jag gå ned och äta frukost nu, men det är en sådan morgon då man knappt vill stiga upp ur sängen. Och inte får jag åka till stallet sedan heller, utan ska stressa hem för att träna. Jag vet inte ens när bussen åker, peinlich.

Men nog om mina problem!
Ha en bra dag!

Gustiboy

   Gustav och jag fortsatte på våra trumlektioner och Tom lärde mig också att spela gitarr.  De tyckte det var kul och det gjorde jag också. Kanske inte lika kul som det hade varit att sitta och sjunga med Bill, men… i alla fall. Det var i alla fall någonting.

   Tom och Gustav var med mig hela tiden. Ibland fick jag stora utbrott, och dem kunde bara Gustav kontrollera. Jag skrek och sparkade runtom mig och välte ner saker och rev sönder kläder och allt annat, och jag blev inte lugn förrän Gustav höll om mig och vaggade mig i sin famn precis som en mamma gjorde med sitt lilla barn. Han fick sitta med mig i flera timmar, ibland hela nätter, bara för att få mig lugn. Ibland somnade han medan han tröstade mig, vilket fick mig att tystna och luta huvudet mot hans axel och somna jag med.

   Jag kunde inte kontrollera mina raseriutbrott. Det var omöjligt när smärtan inom mig steg till en sådan nivå att jag ville riva sönder mig själv i frustration för att den inte slutade. Vi fick klagomål från de som bodde bredvid mig, Tom och Gustav – eftersom trummisen bodde i rummet bredvid – men då ursäktade sig mina änglar med att jag inte mådde speciellt bra och att de var så ledsna över att det var som det var. De som klagat bytte oftast rum och jag försökte vara tystare för deras skull.

   Värst var det när jag fick de här utbrotten under konserterna. Då Gustav inte kunde rädda mig och när det inte fanns någon i närheten som kunde kontrollera mig. Så jag fick låsa in mig i deras loge och sitta och hålla i en sten tills mina händer värkte. Det var Tom som introducerat idén. Och när Gustav kom springandes tillbaka för att se till mig sov jag, men alltid med någonting trasigt intill mig. Jag tog inte sönder fina, betydelsefulla saker. Ibland gick jag bara in i en tygaffär, frågade om efterblivet tyg och fick flera remsor som jag kunde sitta och riva sönder. Toms idé det också.

   Det var skönt att riva sönder saker. Det kändes som om jag rev sönder mig själv och som att smärtan tog sig ut då. Som om det helade mig. Ingen kunde förstå det här, inte ens psykologerna som Gustav tog mig till då och då. Så här skulle jag inte reagera.

   Bill visste om allt. Han visste om hur psykiskt sjuk jag var och att han skulle akta sig för att vara i min närhet. Men det gjorde han såklart inte, vilket fick mig att kasta mig in i Gustavs famn. Han var min sista utväg, min nödutgång som jag använde gång, på gång, på gång.  

   Jag älskade ju honom. Men inte på det sättet han älskade mig och absolut inte på det sättet han ville. Visserligen såg han bra ut – jag älskade hans naturella söta ansikte – men ändå tillhörde jag Bill på ett sätt som jag inte kunde förklara.


Du är alltid den enda, bara förstå det.

Säg att jag är din, du är min, vi  tillsammans
Älska mig som förut och skit i alla andra!

Wherever you go
Whatever you do
I will be right here waiting for you
Whatever it takes
Or how my heart breakes
I will be right here waiting for you


lillasyster är hemma igen







Findus - lillasyster - kom hem igår. Hem till där hon alltid har hört hemma och alltid kommer göra. Fortfarande förväntar jag mig att hon ska komma in genom dörren och hälsa med svansen i vädret. Det är bara det att det inte blir så, aldrig någonsin igen.
   Vi satte henne i Korgen. Findus korg. Egentligen var hon alltid för stor för den, men hon sov i den i alla fall. Det blir begravning nån gång här. Men det orkar jag inte tänka på. Det gör bara för ont.

Come, come, come back soon

inte min nallebjörn längre




Såhär ska det inte vara. Det får inte vara såhär. Ett samtal och du är ute ur mitt liv, det är helt sjukt, för du var som min. Min klippa. Och nu är du någon annans.

fotouppdrag!




Ikväll ska jag till Fåfängan och fotografera Mercury Blues Band när de spelar, vi är nämligen vänner till två i bandet. Ska bli kul. Vi får se hur kameran vill samarbeta idag, om den ens vill samarbeta idag.

Och imorgon blir det en tidig morgon, en kort dag och sedan en bra stund i stallet. Om det inte blir plugg såklart...
Puss och kram!

some things

Så. Noa frågade, då svarar jag. Här är första sidan i boken, läs och... njut eller något sådant;



   Jag hade aldrig varit rädd för smärta. Varken fysisk eller psykisk. Det var kanske därför mina knän var fulla av ärr efter alla gånger jag hade kört in i taggbuskar med cykeln bara för att känna om det gjorde ont. Jag var inte rädd för svek. Jag var inte rädd för det som kallades ondska, nämnt av de som kastat en blick på mitt liv. De sa att jag var omgiven av onda andar och svarta hål. De var varken siare, trollpackor eller astronomer, bara vanliga människor som hade lite för många åsikter för att hålla dem inom sig. Jag lyssnade inte på dem. Det lät bara fånigt – onda andar? Svarta hål fanns bara i rymden och kanske i mitt glömska huvud. Ingen annan stans. Och onda andar skulle aldrig finnas om man nu inte trodde på tecknade Aladin vars bästa vän var anden i flaskan. Ungefär.

   Det enda jag var rädd för var mig själv. Hur jag betedde mig när jag inte tänkte på att vara vänlig. Så många människor jag sårat, vars själar jag skurit svårläkta sår i. Och jag hade gillat det. Gillat att vara elak. Speciellt hade jag älskat att retas med hyper-vegetarianer som knappt klarade av att se på då folk åt kött. Massor utav mina kompisar var precis så. Eller kanske skulle jag ha sagt mina före detta kompisar?

   Hur som helst, sedan dess hade jag låst in mig i min hyreslägenhet och vägrat gå utanför dörren, med undantag för att slänga sopor. Mat beställde jag hem till dörren och jag var tillräckligt begåvad för att klara av elproblem och en tv som krånglade sådär en gång i månaden.

   Smink, parfymer, kläder – det bad jag genom ett telefonsamtal min gamla vän att lämna vid min dörr. Självklart betalade jag henne, ibland mer än vad hon tyckte var vettigt.

   Pengar fick jag in genom att för det första kräva det från min mamma och också sjukskriva mig från skolan, fuska till mig ett jobb på en hyrfirma och därmed kunna jobba hemma. Det satt alltid någon och lyssnade av samtalen jag fick utav kunder, så på det sättet slapp jag gå till firmans tillhåll och därmed avslöja mig. Jag var faktiskt den mest uppringda säljaren de haft genom tiderna, kanske mest för att jag var bra på att lägga fram saker så oskuldsfullt att kunden inte kunde motstå det.

    Svårare än så var det inte. Jag tog hand om mig själv, sminkade mig, tvättade håret, precis som en vanlig människa även om jag inte gick ut. Det var länge sedan jag var ute och festade, och nu visste jag knappt vad som var populärt längre. När en utav grannens tonåringar råkat se mig en gång hade han frågat om jag var nyinflyttad och om jag jobbade för en modellagentur.

   Visserligen var det snällt sagt av honom, men i min brist på hur man nu skulle bete sig mot folk log jag bara stelt och försvann in i lägenheten utan att han hade hunnit yttra ett enda ord till.

 

   Jag såg bra ut. Håret var alltid välfönat och mjukt lockat med en utav locktängerna jag hade köpt på mig under åren. Ögonfransarna var långa och svarta och skapade därmed en stor kontrast till mina mörka ögon och ljusa hy. Men bara för något år sedan hade jag varit en sliten tjej med hudproblem och dålig klädsmak.

   Det var en utav anledningarna till att jag nu inte längre gick i skolan och istället satt hemma i min nyinredda lägenhet och lyssnade på Tokio Hotel tills en kund ringde och störde.

   Folk hade sagt att jag såg ut som en ängel under min skoltid, varmed jag tröttnade och färgade håret svart, klädde mig i det samma och lyssnade på hårdrock. Min mamma tröttnade också och flyttade till en lägenhet längre bort bara för att hon inte ville ha någonting med mig att göra, dock efter att hon lovat att betala räkningarna. Hon glömde att tömma sitt spritskåp vilket fick mig att tillbringa många timmar högt fnissande framför min dator medan jag såg på urtrista videor på Youtube. Det dröjde inte längre förrän alla flaskor var tömda och jag lovade mig själv att aldrig mer dricka. Inte ens om någon snäll människa bjöd mig, som de drogförsäljande grabbarna ute på gatan. Innan jag stängde in mig hade jag ofta suttit ute och delat en cigg med dem samtidigt som vi likt pensionärer pratat om ’gamla tider’. Men, ingen sprit alltså.


helt och hållet sant

Jag älskar Biiiiiiiill!

Nejmen, när jag lyssna på Phantomrider Live så under låtversen 'The sky is turnin upside down, I turn the wheel around' så börjar det regna. Underbart. Det måste ha varit ödet eller nåt.

Jag älskar seriöst Tokio Hotel.

in your shadow


FLASHBAAAACK.

Nu står jag praktiskt tagit och skriker ut Noise och In your shadow och allt annat underbart som Tokio Hotel någonsin har skapat. Mitt liv är så nice nu att det är sjukt, skjut mig eller någonting.

What's the point?



Nu är mitt liv sådär halvgrymt. Håller på att deppa ihop men ändå inte, fine?
   En ny har börjat i handbollslaget, och, *fanfar* - HON ÄR TYSKA! Förstå lyckaaan. Och samtidigt snackade jag med stackarn Jens, haha, guuud vilket samtal!

Men hejdå.

gosh!

Snart somnar jag. Menar verkligen allvar. Skoldagen började 20 över 9 och så, det var väl ok. Vi får en otroligt skön mattelärare på måndagar, en annan nån annan dag. Otroligt braaaaaa. Och vi fick sluta tidigare, skulle egentligen ha slutat nu någon gång men våran syslöjdslärare släppte oss tidigare.

Och nu ska jag snart träna?! Usch. Det blir en sådan stress... Och det gillar jag inte.
Kram.

sovmorgon och ändå uppe så tidigt



Jag skulle gå upp fem över åtta - självklart vaknar jag sju. Så då har jag bara sovit kanske sju timmar inatt och idag blir det en lång dag i skolan också... Det gillas inte!
   Så då ska jag förklara mitt 'skolläge'. Jag går i en ganska nice klass, det är en bra blandning om man säger så. Har överskåp och Ellen har skåpet under mig så då har jag någon att prata med, annars är det inte så mycket annat speciellt att berätta. Jag går sent vissa dagar och det är inte kul. Men... Jaja. Life's life.

Katy Perry's Teenage Dream' passar verkligen in på min historia nu, haha, det är helt sjukt. Bill och Amalia och Tom, haha... Det innebär bara KAOS.

Pussisar.

wear it like a crown




Cirkus Cirkör var grym, och musiken var så bra att jag köpte soundtracket. En snygg kille som var luftakrobat i sån här ring blev jag jättekär i, han såg jättedeppig ut men hade fint leende. Var inte i stallet idag utan bakade och skrev, är på min 69onde sida nu och vet inte hur jag ska utveckla historien mer. Dessutom är allting så lummigt...

Menmen. Nu ska jag ner och äta cuppies.
Kram!

even if the rain is falling down




Bilder tagna... för två veckor sedan ungefär? För nu regnar det. Massor!

jag är inte död

tro inte det, bara för att jag inte har någon blogglust eller skrivlust för att jag lägger allting på min 'nya' bok. Jag går in på blogg.se nästan varje dag, läser igenom kommentarer och sånt, men såfort jag trycker på 'skapa nytt inlägg' blir det helt stopp i huvudet.

Jag är ledsen. Nu ska jag in och kolla på cirkus cirkör och ha det mys med folk, jag lovar att blogga imorgon fast jag inte kan/orkar.

jag orkar inte

känns som om jag är deprimerad fast jag inte äre, för jag orkar ingenting. skolan har dragit igång och allt är allmänt segt.

hare göttis tills jag orkar blogga igen.

det var nog bara en dröm



jag och kameran är kompisar igen! :D

ny favvis



typ.. lyssna och njut?

korallblått, typ


ignorera mig och se på färgen iställeeeet!

nu är en vägg blå, resten ska bli vitt imorgon. jag får sova inne i arbetsrummet. hurkulsomhelst...
meeen, nu äre paus och jag ska dra iväg till stallet förhoppningsvis. eller äta lunch.

ska göra mer grejor nu, kramis.

the others


the ark - the others

jag är typ sjuk. typ. jag vet inte. har i alla fall jätteont i magen men ska ändå släpa mig iväg till stallet en stund idag för att pyssla med jack och emma. innan dess ska jag städa.

hare gött.

lose yourself



han kommer alltid vara best!

KLICKA!

gå in på trippelbarr.blogg.se om ett tag så får ni se någon bild från stockholm equstrian games.

hare göttis!

hemma!

kom precis hem från stallet, har dushat och ska precis spraya in blekningsgrejs i håret.

hare göttis. (och kika in på trippelbarr.blogg.se, där finns allt!)

fördrev dagen i stallet...

...eller inte! Jodå, men det blev mycket häst.

Kika in på www.trippelbarr.blogg.se  under den här veckan som kommer för att se bilder och allt annat möjligt.

Kramis!


till mina människor


inte för att låten har någonting med texten att göra. men jag gillar den.

tänkte berätta om massor me folk som ja älskar. tänker inte nämna nån vi namn, de som tar åt sig tar åt sig och ska känna sig massa träffade. de som inte känner sig träffade får ta sig ett snack me mej, vi reder ut dä. men de finns folk därute, någon bor uppe i östersund och vi har inte snackat på över ett år å hon vet knappt att jag finns, någon bor i småland och resten bor här i stocholm. å någon till i sundsvall åsså. tror ja? :$
men, iallafall, jag ä fett lessen över att jag knappt träffar de här människorna längre. det ä för mke me skolan och stallet, om man träffar mej äre i stallet å i skolan. jag har blivit en fett osocial människa, träffar knappt nån längre. inte för att ja nt vill utan för att jag inte har den psykiska orken. de är för mke. även under sommarlovet, jag hinner inte me. snart börjar jag skolan igen å träffar massa nytt folk, samtidigt ska jag få de att hålla me min kille å samtidigt få skolan och ridningen att passa ihop. vilka blir lidande? mina fina vänner såklart.
vissa träffar ja nt längre, som sagt. de finns typ, fyra fem människor som ja träffar i stallet två gånger i veckan. det gör fett ont att ja inte får träffa de andra, att vi inte ens snackar via sms längre? jag har kontakt me vissa. med andra nt alls å jag är så sjukt ledsen för det är de här vännerna jag vill... bry mig om också? det känns som om vi har fallit ifrån varandra.
saknar alla grejer vi gjort och de fnissiga stunder i stallet, sms jag fått som fått mig att bryta ihop av skratt. nåra som jag ändå inte träffar bryr sig, behöver mej å de uppskattar jag skarpt. även fast ja inte träffar dem så vill de att ja ska vara en del av deras liv åsså. me dehär så vill ja inte att ni ska börja smsa och skriva 'ja älskar dej gumman, du vet att ja finns', de behöver ni inte. det är jag som ska skriva de, å de får jag inte för dä blir för mke pengar. det enda ja behöver ä att TRÄFFA ER, ja vet att vissa bråkar och de gör mig förvirrad. ja ska inte lägga mig i, men ni... ah? det förstör sammanhållningen. vi har aldrig varit någon stor grupp me människor, alla har nt varit tesammans me alla, men tkr ändå att vi ska hålla ihop. iaf lite.
mitt lilla, lilla problem är att alla ni folks är så sjukt söta. ingen är operfekt av vad jag kan se, ni säger att ni inte ä fina. ni bara ljuger.
hör ni dä? ni ljuger. alla som ja älskar e fett fina, inte för att jag bryr mig om utseendet men ah? ni är vackra, ni är personliga, ni är coola och framför allt så peinlich söta! vill bara ha er alla för mej själv, klarar mej inte utan er. går under annars. seriöst.
men, fan. tyck va ni vill, säg att jag ber om att ni ska kommentera å se de här, jag vill att ni ser dä för annars är det ingen mening me att skriva dehär? vet att andra folk har gjort samma sak, vet att ja inte ä den första. men same shit? jag bryr mej intä.

ni grymma människor, ni som tar åt er och som bor i småland, östersund eller sundsvall alternativt stockholm. 
ja älskar er. när ja e lessen, jag behöver bara tänka på er å de roliga vi haft för att bli gladare. vi har inga speciella minnen tsm många av oss, vi har minnen i grupperna vi va i å att folk har försvunnit från ridskolan å inte hälsar på. de gör ont.

alltså. jag nämner inga namn, men ta åt er.

kärlek på er människor. ni äger ut världen.


peinlich!!

hah. nytt älsklingsord. tror jag har sagt det runt tretusen gånger, när jag slog i min tå; "Schei... PEINLICH!", när jag såg att det regnade; "Det här är peinlich för svenska folket assoooo..." å massa mer.

har vart me olof massa, vi såg på tv. naiis.
å nu ska ja upp å skriva, ännu mer nais för jag har massa me lust. inga idéer dock. hah.

pussen!

i'm drowning.


gud. jag vill bara överösa de här två med pussar. de är ju för söta! :D

vi bor på landet?!

njaej, det gör vi ju inte. men nästan?

iallafall ska vi ut dit idag, datorn hänger med men jag har ingen uppkoppling. alls. redigerade bilder kommer det dock när jag kommer hem, det blir troligtvis inget stall (sadface!) förrens på fredag, och på lördagen är jag på STHLM HorseGames och fotograferar. kanske på torsdagen också, får vi hoppas. alltså, jag kommer hem på onsdag, förhoppningsvis.

hare göttis folks, njut av sista veckorna av sommarn. för dä ska jag göra :D

RSS 2.0