S.v.a.n.t.e

Yeah. Det är min fisk. Och han är cool. Och röd. By the way heter han Svante Smulan Ranicken Madicken och är supercool för han är min idol och Michan vill bli en fixk när hon blir stor.

Wow. My life is amazing. Och ursäkta flummet, men jag har kul.


Wait for you





Varför gör det så ont? Jag vill inte ha ont. Jag vill vara lycklig. Men nu går det aldrig.

möhö



Hon gör det kul att flumma. Punkt. Jag älskar dig, bästaste ungen i hela världen <'3

Aaawh


Gutteborg. Fint. Älskade älskling. <'3

Dagens citat

Höhö, sovmorgon idag då, till halv tio. Mysigt, mysigt. Har varit nere hos en läkare under morgonen, men förklarar mer sedan, jag har inte riktigt tid.

Därför slänger jag hit ett dagens citat bara för att få någonting att skratta åt;
Vad hjälper mot stress?
Bill:
Jag gillar att ha någon vid min sida som inte har något med bandet att göra alls: En flickvän. Ända sedan bandet startade så har jag inte haft någon. Men jag letar fortfarande efter den stora kärleken.
Gustav: Ja! Ja, att hitta min kärlek är något jag också vill göra igen - speciellt då hon kan ge mig ryggmassage efter en konsert. [flinar]

Asså, Gustiiboy är underbar. Jag ska fan ta och träffa honom och ge honom ryggmassage, så har jag mitt liv utstakat sen. Haha, gud vad jag älskar honom! <'3

Novell

Hejhej! Nu är det dags för en novell igen, men nu blir det en novell i flera kapitel - en kapitelnovell! Det blir kanske ett kapitel varje månad, eller vecka, eller dag. Allting beror på hur mycket idéer jag har i huvudet och hur mycket tid jag har att skriva på. Alltså, ni får inte förvänta er för mycket.





En suck for över mina bleka läppar medan mina smala fingrar per automatik letade sig mot playknappen. Jag visste redan att innan introt på den första låten var över skulle någon, säkert min mamma, banka på dörren och be mig sänka volymen, men som vanligt tog jag inte hänsyn till det. Jag hade aldrig gjort det heller, för det fanns ingenting att ändra på. För att försvara mig sade jag alltid att stereon hade låst sig och att det inte gick att sänka vilket framkallade fnysningar hos min alltid irriterade mor.
   Utmattat sjönk jag ned på den nybäddade sängen och strök svetten ur pannan. Precis som varje morgon tog jag en lätt joggingtur för att hålla formen, men idag hade jag kört ett svårare pass än vanligt eftersom att… Ett lyckligt pirr växte i magen på mig och fick ett litet gnälligt ljud att höras. Genast började jag banna mig för vad jag höll på med. Såhär fick jag inte göra, jag fick inte hetsa upp mig över en konsert med ett band jag sett hundratusentals gånger, minst, och speciellt inte då jag skulle vara van vid det här laget. Det var nästan pinsamt. Fy, fy.
   Introt var nästan över, och det förvånade mig att ingen kommit och bankat på rumsdörren ännu. Trumslagen fick luften i mitt rum att vibrera men det bekymrade mig faktiskt inte ett dugg. Det var skönt att för en gångs skull få slappna av och luta mig mot den energiska rytmen som strömmade ut ur högtalarna. Låten hade jag hört åtminstone två hundra gånger den här veckan och jag var fortfarande inte trött på den – vilket min mamma var. Visserligen var inte det här min favoritskiva, men den gav mig energi och var väldigt förutsägbar, vilket ingen utav de andra skivorna var. I det här fallet var det något bra.
   Det blonda håret täckte genast min syn då jag reste mig upp från den gnissliga sängen och jag strök irriterat bort det. Min blick fastnade på en blond, kraftig kille med bruna ögon som log ned mot mig från väggen, och genast log jag tillbaka även fast jag visste att det var helt i onödan.
   ”AMALIA!” Ett hårt bankande på dörren fick mig att hoppa till och jag visste genast vem det var och vad denne ville. Bara för att blidka min mamma – för hon lagade ju faktiskt mat åt mig – sänkte jag genast volymen en aning, och med det slutade bankningarna och lämnade mig ensam med den energiska musiken. Lågt började jag sjunga med i låten, nästan trallande precis som om det var någonting som skulle spelas på Allsång på Skansen då en artist sprang runt i publiken och nästan slängde micken i ansiktet på folk för att få dem att sjunga med – ’LAJ, LAJ, LAAAAAAJ, DELAJLAAAAAAAAAAAA’.
   Oftast brukar jag tycka om sådanna program, det kan vara kul då någon knäpp artist är med och driver upp stämningen lite. Men aldrig, aldrig har de spelat rätt musik.
   Jag började frenetiskt tugga på min underläpp då låten mynnade ut i ett ’SCREAAAAAM’, och genast började nästa energiska låt spelas. Jag flinade brett och drog av mig kläderna och klev in i det lilla badrummet min mamma låtit bygga då jag vägrade gå ut ur mitt rum mer än nödvändigt, men lät dörren stå öppen eftersom att jag hörde musiken mycket bättre då. Solen hade äntligen börjat stiga och lyste upp de små duniga molnen som svävade runt på himlen, vilket var en väldigt rogivande och mysig syn. Utan att jag märkte det hade jag klivit in i duschen och satt på varmvattnet som genast strömmade över min kropp i ångande strålar.
   Efter att ha tvättat håret steg jag ut ur duschen och klev i min morgonrock, och virade tillslut handuken runt huvudet för att få håret att torka. Jag såg mig knappt i spegeln, eftersom att jag inte vågade. Skulle jag möta ett ivrigt, glatt ansikte som strålade av lycka, eller skulle det se helt neutralt ut? Jag hoppades på det sistnämnda.



Novellen basar då på Gustav, trummisen i Tokio Hotel. På något sätt fashinerar han mig, han är smart, han är söt, han är... Wow. Och allting är fortfarande copyright, copyright, COPYRIGHT!


cherryberrystyle


Tokio Hotel - Dark side of the sun

Hej mina tre nya bästiisar, min extrabästiis och alla andra som nog önskade att de fick vara mina bästiisar också.
   Just nu sitter jag och småpluggar lite på engelskan, sen ska jag ta itu med svenskan och sen är jag KLAR, vilket innebär att jag ska skriva lite på min nya novell. Den handlar då om Gustiboy, rätt fånig egentligen, men okej, jag måste skriva av mig. Jag har inte hört någonting från Marianne, så jag antar att hon inte läst klart Kråkslottet ännu.

   Idag hade vi syslöjd, så nu sitter cherryberrystyle-märket på min tröja. Helt okej blev det faktiskt. Kommer på bild senare. Det blir rätt mycket plugg nu under dagen, sen ska vi på öppet hus på gymnasiet. Hoppas det kommer många så kan vi dra runt i ett helt gäng med människor. Hihi, nu har Findus kommit och satt sig i mitt knä, så jag antar att jag borde avsluta och gulla lite med henne istället.

Btw, dagens citat; Vad kritiserar ni varandra för?
Bill:
Tom är en egoist.
Tom: Och Bill tror att han har längst. Men det är ju sant. (Det tog lite längre tid för mig att se det där 'har'et xD)

Kram! 

Us against the world

 


Jag älskar dig, nougatchoklad.

Loggan


Såhär blev min 'logga' då, mitt kläd och inredningsmärke. Gaaaanska nöjd, men ändå, jag gjorde det på fem minuter :3

Snygg, eller hur? <'3

Live your dreams



Neverstore - L.Y.D

Det gick väl helt okej igår, Smulan stack iväg flera gånger tills Åsa satte på henne gummisnodden (jag ville rida utan för att prova) och då gick hon mycket bättre, gummsinodden bara hängde. Dock var det då vi skulle galoppera hon stressade upp sig, alltid annars hade hon varit lugn och sänkt. Inte riktigt nöjd faktiskt, bara med slutet... Nu har jag iaf bestämt mig för att fortsätta rida med gummisnodd, men låta den vara lite längre så att hon inte behöver jobba ihop sig hela tiden.

   Jag har blivit matteproffs btw, coolt ju. Jag som knappt kunde 3x4 förut. Woho. Jag kanske blir matematiker som vuxen 8D
   Annars har dagen varit rätt tråkig, precis som igår.

    Just nu sitter jag och skriver på Tokio-arbetet till musiken, sen ska jag fixa en logga tills imorgon att sätta på min tröja som jag gjort i slöjden. Annars har jag bara två läxor kvar att göra, engelskan och svenskan. Det klarar jag på två dagar.

   Ikväll blir det älskling, och jag ska rida proffsigt.
Kram!

Wups


Cinema Bizarre feat. Space Cowboys - I came to party

Hej ni kramgoa människor!
   Skoldagen idag har varit superseg, men lite har jag fått gjort idag. Diskmaskinen i matsalen har varit trasig så vi har fått äta på papptallrikar, och med den ointressanta informationen tror jag ni förstår hur tråkigt jag haft. 'Bästiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiis' säger jag bara, stackars Jossan.

    Lunchrasten spenderades i en rolig åkbacke - jag trillade mest och snyggast. Jag är bara cool!

   Nu gör jag matteläxan vi har tills på fredag, (ska göra båda tänkte jag, lika bra det) sen åker jag med buss till stallet för att pussa på de små hästarna och allmänt bara vara där. Av rykten jag hört ska jag få rida Smulan *happyface*

Ointressant dag idag då, jag tror ni fattar det av den tråkiga informationen. Förlåt, förlåt.

Kram!

Slappdag idag då :3



Sum 41 - With me (Jag älskar slutet, dock är det en helt annan låt..)

Guten Morgen, Leute!

Festen igår var superkul. Kände inte så många, men det gjorde ingenting. Det pratades allt från hästar till killar till vanvårdade djur. Jättetrevlig kväll verkligen!

Imorse vaknade jag runt tio, skönt med sovmorgon då jag inte haft det på en hel vecka. Då jag stod och borstade tänderna såg jag hur Findus sprang in i arbetsrummet där mamma satt framför datorn, och någonting hade hon i munnen, men jag förstod inte vad det var. Två sekunder senare såg jag att det var en fågel. Haha, eftersom att jag vägrade ta i den fick mamma bära ut katten som bar fågeln i munnen. Ibland är mina katter verkligen knäppa...

   Senare under eftermiddagen följer jag med mamma till Phanter, ska kanske få rida lite i ridhuset på honom. Jättekul ju, det var ju ett tag sedan jag red honom. Ska ta med kameran så mamma kan fota :3 (Btw så önskar jag att han bara var lite mindre så hade jag bett mamma att köpa honom dirrekt!)

Kram!

let the photo speak


'Jag vet var din brevlåda bor!!!' - citat av Sohrab.

Bilden var bara tvungen att visas. Och fråga mig inte vad katten tänker.

The snow is glowing



Jimmy Eat World - The Middle (btw min favorit-ha-på-hjärnan just nu)

Idag hade jag lite småstress sådär, vilket ofta kan förekomma i mitt liv just nu. Mycket skola, ridning och handboll - allt på samma gång. Men jag parerar det helt okej faktiskt. Runt tio var jag i stallet för att vid elva vara hemma igen och slänga i mig gröt för att kvart i tolv möta tjejorna nere vid Gymnasiet.
    Matchen gick perfekt i alla fall, 'vi' spelade grymt bra. Moa var helt AWESOME i anfall medan jag var nästan AWESOME i försvar. Vi vann med 9-7 vilket passade oss bra - vår första vinst i B-serien, med Klara (som var A.W.E.S.O.M.E) i mål som typ aldrig stått innan. Kulkul!

   Ikväll ska jag på fest, så nu sitter jag här med blött hår i en morgonrock och bara myser framför datorn med ovanstående låt. Dock har jag gråtit en del under dagen, men har inte ork att ta upp det här. Ingen skulle ändå förstå. Jag ska snart locka håret och ta fram något fint plagg att ha på mig som inte innefattar jeans och t-shirt.

   Har faktiskt börjat fundera på att skaffa häst. Inte ponny, utan häst. Någon på 155-160 cm nått sånt, en kraftig, (men ändå slank) välutbildad häst som lyder för skänkel och hand som tävlat i högre klasser i både dressyr och hoppning. Problemet är tid och pengar. Men i alla fall. Skulle det bli så kommer jag vara superglad! För jag har nämligen kommit på att köpa en häst från en ridskola är något jag INTE ska göra. Emma är jättefin och jag älskar henne, men jag kommer växa ur henne. Tyvärr.

   Imorgon hänger jag med mamma till stallet och rider nog Phanter en liten stund, dock bara skritt och trav för att lära känna honom bättre.

Kram!

En blondin och en brunett...

(brunetten borde vara blond!)... samtalar på msn;


WOW. Jag älskar bästavän grymt mycket. Har aldrig skrattat såhär mycket... Vi är verkligen världens största blondetter! (Till vårat försvar ska sägas att vi är trötta. Both of us. Vi är liksom... själsdelare eller nåt. Make it a name.) <'3

Uppdatering;

/klicka för att läsa/

Socker vs cocosbollar



Nu har jag bakat!

Det blev cocosbollar, för det går ju som smort för mig att fixa till och dessutom är det så gott. Jag är en riktig liten gottegris! :3 (Yäpp, bilderna är oredigerade. Har inte ork att fixa till dem. <'3)

WBMW spelas nu på repeat, i alla fall för tillfället. Grymmast video, jag blir helt tårögd och vill bara storböla. Precis som med An Deiner Seite då Gustav skiner upp i världens leende som får mig att skrika precis som ett galet fan. Ibland undrar jag om det här är bra för mig.

   Jag har blivit jättepepp på att börja fota ordentligt, så redan ikväll drar jag igång och fotar dricka+/popcorn. Alternativt chips. Alltid kul att ha någonting att fota :3  ELLER kanske pennor, vill rita idag också. Vad ni (hm, syftar nu på Jossan och alla andra) nog förstår så känner jag mig hyperaktiv, hade en plan på att städa rummet idag också, men den är gone, lost and away. Men kul att jag har initiativ. (Rummet ser ju ut som ett bombnedslag, vilket det nog alltid gör egentligen)
   Dessutom - snart är Januari slut. Vilket betyder att det är 41 (!!!!!!!!!!!!!) dagar kvar tills konserten. Det som jag lovar kommer hända är att jag trillar i skidbacken dagen innan och så brinner sjukhuset ned. EHEHE - förstå min press. Jag ska inte vara klumpig på några dagar. Wuhu. Wish me good luck.

Kram, ha en mysig fredagskväll!

Håhåjaja



Tokio Hotel - Hunde

Fredag idag då, jättekul ju! Det här är näst sista veckan som inte bara fredag är min enda vilodag.. Huhu. Igår stod jag som bäst och lockade håret, det blev faktiskt jättefint! Jag såg både grymt söt ut och lite, lite nystylad ut också. Kulkul. Sen när man vaknar på morgonen nästa dag ser håret ut som ett kråkbo, och så när man borstar det blir det nästan rakt. Jag stod nästan och grät av ilska oO
   Trots det så hann jag locka håret igen, så nu ser jag ut som jag borde igen. Fick höra väldigt positiva kommentarer om frisyren, och det är alltid nais! 8D Resten av dagen har varit stökig, har knappt kunnat göra någonting intressant... Buhää.

   Ikväll blir det mys med popcorn och tv, självklart handboll och/eller Let's Dance. Kan inte bestämma mig riktigt. Höhö. Hoppas ni får det bra. Och nu ska Rabih ut, eller hur?

Kram!

Dagens låt


Red Jumpsuit Apparatus - Your Guardian Angel

Det här är en utav mina favoritlåtar, den är verkligen sååå fin. Den brukar stå på repeat dagar som är grå och trista, eller som vårdagarna då man ska ut och fota de uppstigande krokusarna. Låten passar absolut överallt.

mindre snö kanske?


Usch, vädret växlar verkligen. Först är det ljummet, sen är det kallt, sen är det faktiskt lite varmt, sen är det Antarktiskallt igen... Uuuuh. Hatar kyla.

   Jag sitter och jobbar med Kristina-arbetet som ska lämnas in i morgon, dock tycker jag inte att det blev speciellt bra... Jag skrev fyra A4sidor med stödord, men sedan när jag skrev det i word blev det bara en och en halv... :/ Men det finns faktiskt inte så himla mycket att skriva om henne, inte mycket fakta att ta ifrån och dessutom vet jag inte om hon red ensam eller med följe ända ned till Rom, så det struntar jag i.

   Ikväll blir det handboll och sedan matteläxa, ehe. Jag kommer ha såå kul. Tyskan gick superduper idag, fick bara ett halvt fel på läxförhöret och då var det att jag glömt ett ynka c. Ändå är jag lite besviken, behövde inte ha glömt det. Men jaja. Life's life.

Kram på er nu!

Rest in Peace


(Första bilden fotad av; mamma | Andra bilden fotad av; mig)

Det här inlägget blir helt tillägnat stallets gulligaste och framför allt busigaste ponny. Man kunde alltid förvänta sig att Jamir hade någonting på gång, för bet han inte någon så skenade han så gott som han kunde genom ridhuset med det lilla barnet flygande efter sig. Visserligen skötte han sig då och då ibland, men då oftast mest med de små barnen som inte begärde någonting av honom.
   Jamir har jag många bra minnen med, speciellt då han kastade av mig tre gånger på raken utomhus och då vi hoppade i hoppgruppen. Vi hade bytt hästar just bara för lektionen, och självklart hade ju Anette satt upp mig på Jamir. Han snurrade som en cowboyhäst då han inte fick vara bakom Cajsa, men mot hindrena bjöd han ändå helt okej. Tillslut skulle vi då få hoppa en liten bana. Den lilla busponnyn var redan trött och flämtade som en gris, men jag tänkte 'Okej, vi låter det gå långsamt så att han inte stupar'.
   Vi kom över alla hindren, dock var det av ren vilja jag fick honom att hoppa. Men mot sista hindret kände jag bara hur han la av, och jag drev som en tok för att han ens skulle lyfta benen. Vi kom över. Men efter det stannade han tvärt och vägrade ta ett steg till. Höga skratt hördes i ridhuset och jag red ut på spåret med ett triumferande flin i ansiktet.
   Det är den synen jag alltid kommer ha framför mig då jag tänker på honom; en busig, viljestark ponny som man får bråka med nästan jämt för att få igenom sina idéer med.
   Och de minnena och de tankarna kommer jag alltid ha med mig.

   Hoppas du får det bra på Trapalanda och att du får springa efter din Cajsa så gott du vill utan att någon drar i dig något mer. Rest in peace, busponny. <'3

färg


Dagen blev färgig. Vi målade på bildlektionen, hehe, det blev ju jättefint. Bilden lägger jag in senare. Det kom också en från non smoking generation. Hon hette Lola och var urtrevlig. Kulkul, jag ska aldrig börja röka.

   Jag ska byta hoppgrupp till en ny på onsdagar, en som är lite mer rutinerad och där vi får hoppa högre och lite mer. Jag hoppas att jag får fortsätta rida Emma bara.
   Ikväll blir det handbollsmatch på TV, mysigtmysigt.

Kram på er.

yäästerdäääi

Igår var det dressyren då. Wuhu. När jag ropar upp mig ska jag tydligen rida Lucy. Wuhu. Not. Sedan när jag kommer in i ridhuset skulle jag rida Smulan istället - HAHAHAHAHAHAHAHA på det säger jag bara. Hon hade tydligen varit jobbig lektionen innan och därför skulle hon vara på 'service' med mig. Haha, kulkul att jag får rida till småponniiiiisarna. Benen under magen, bättre kunde det inte bli. Hon skötte sig super i alla fall, dock under skänkelvikningarna i början småstrulade hon lite och ville inte lyssna, men sedan gick det som på räls. Hon är helt underbar för att vara åtta år! :>
   Så nu kanske jag ska rida henne då och då ibland bara för att tjejen innan kan ha små problem med henne sometimes. Kulkul, jätteglad över det! :3

   Idag blir det älsklingpälskling, men först massor med kråkslott eftersom att jag ska bli klar tills imorgon. Wish me good luck.

Dagens låt



Come clean - Hilary Duff

Han tar upp min dag. Gaaah. Snart blir jag galen! Nu är det Kristinaarbetet som gäller efter att jag bölat klart åt Ghost Whisperer. Fint avsnitt idag också, förstår dock inte slutet. Haha. By the way, eftersom at jag förut skrev en så dålig beskrivning av min dag så kommer den här i stället då; förvirrad morgon. Klara ringer vid 20 i och säger att jag måste stå skolpolis tio i åtta, tio minuter på att göra mig iordning. Stress, stress, stress...
   Ännu mer förvirring. Simning första eller andra lektionen? Det reder ut sig i alla fall, och vi befinner oss i den lilla poolen andra skoltimmen. Jag har insett att min kondis inte är som den borde vara. Såfort det blir några plusgrader sticker jag ut och springer, trots snömoddet. Lovar.
   Annars en rätt seg dag, har haft två timmar no och fått min mage krossad. Mysigt, mysigt. *ironi gånger tusen* Jag visste inte att ord kunde få hjärtat att sjunka ned i magen... 
  
   Ikväll blir det ridning, alltid kul att träffa alla mysiga tjejer och låta mig glömma Alexander ett tag. Tror faktiskt att jag måste börja kalla honom Alexander igen eftersom att alla tror att jag snackar om Alex i klassen... Okej. Nu ska jag få ut honom ur mitt huvud genom att göra ett bra arbete.

Hej svejs.

jag blev kär i en alien


... Så. Nu vet alla. Alla vet att jag är tokförälskad i Alexander och att jag tycker om honom för att han i alla fall är sig själv och inte bryr sig om vad andra tycker. Jag vet inte varför det blev så, det bara hände och... Uajgjhakglangjajgjakglahgpejsjg. Han har tydligen flickvän och han har sett mig stirra på honom flera gånger idag plus att Linnea det lilla ljushuvudet förstod dirrekt då jag började fnissa. Så nu ska hon tydligen snacka med honom och få mig att sitta med honom på lunchen?! oO Jag vet inte vad jag håller på med. Jag kan inte charma honom och dessutom kan jag inte ta ifrån honom hans flickvän.


H. J. Ä. L. P.

älskling


Du är allt för mig, varje steg jag tar, varje andetag jag drar, allting är för dig.

Varje gång jag ser dig blir jag alltid lika häpen
Och alltid så inser jag, du är min bästa vän
Alla stunder som vi haft
kommer ihåg varenda en
hoppas det blir lika bra sen

För alltid
när eftertexterna är slut
hörs inga glädjetjut
jag hoppas på en evighet
för jag älskar dig, du och din trevlighet

Jag vill ha ett liv
utan massa kiv
ja, det är enkelt
så ska det bli
för om jag behöver nått
finns du alltid där
både nu och här,
sen och då

Jag älskar dig bästavän,
du är den bästa man kan få. <'3

TOKIO 4/3 -10


Jag kan fortfarande inte riktigt förstå det. Det kommer bli helt outstanding.

Punkt punkt punkt.


alla stjärnor har trillat ned

                                                         
   Det började för sju år sedan, kanske ännu tidigare egentligen. Jag var kanske fyra då jag stod vid fönstret och såg ut i den beckmörka natten och väntade på att mamma skulle komma hem. Jag minns att jag inte kom ihåg var hon var, men jag visste att hon skulle komma hem. Så var det alltid på onsdagar. När jag blev fem började jag rida ponnyturer på Vällingby. Det var Dunte och Reine och någon som hette Emil som ofta bar runt mig på sin rygg. Något år senare började jag rida på ponnylekis för Anette. Dunte blev avlivad och Emil försvann, men Reine fanns kvar. Dock var han inte alls speciellt populär hos mig.
   Tillslut började jag rida för Asta, och hoppade snart upp i en P2-3. Jag lärde mig mycket, men fortfarande var mamma med och sadlade och tränsade och gjorde allting som jag vägrade att göra. Jag tror faktiskt att jag var livrädd för hästar egentligen. Sen gick jag på kurs, eller ridläger snarare, och såklart red jag Mimosa. Gud vad den hästen gjorde mig arg ibland, och hon var precis lika knäpp då som nu. Felicia, Fillan, Emmas kompis, hon hjälpte mig väldigt mycket under lägret och hon blev som en idol för mig. En stor, tuff tjej som aldrig lät hästarna bestämma.
   Fortfarande var jag väldigt rädd.
   Jag tävlade, Mimosa såklart, märke ett och det gick väl sådär. Hon försökte kicka av mig någon gång, så jag hamnade på 23 plats och det var mycket tårar. Jag som ville vinna?!
   Jag hoppade ned till en P2a, men tillslut fick jag äntligen börja i P3. Där träffade jag min bästa vän, som jag också nu älskar över allt annat och som alltid kommer vara den som jag kan lita på i vilka väder som helst. Jag red Dondy ofta, han var min favorit. 
Det närmade sig nyår. Det var massor med kurser i stallet, och mamma anmälde mig till hoppkursen. Jag hade redan varit med en gång, på Sture, men nu hade mamma bara anmält mig utan att ange någon häst. Där träffade jag den finaste, underbaraste ponnyn som någonsin har funnits. Min själsfrände. Bella. Hoppkursen gick galant, och bara några dagar därefter startade jag i min första hopptävling. Jag kom delad tvåa. På Bella. Det var uppenbart att hon och jag passade ihop. Redan under kursen hade Anette frågat om jag ville börja hoppa Bella i hoppgruppen, och jag behövde ju såklart fråga mamma först. 
   Några veckor senare red jag Bella konstant, både på fredagarna och på tisdagarna. Hon var den finaste ponnyn i världen, jag var helt galet tokig i henne och hon gjorde mig ofta glad. Ibland var det blod svett och tårar som gällde för att ens få henne att lyssna, men det var det värt. Michan började rida i hoppgruppen också, och tillslut utökades den med Olivia och Linnea. Vi blev fler och fler, och det var alltid lika kul.   
   Det var faktiskt då jag började rida ordentligt. Driva, sadla och tränsa själv och så. Det var för två år sedan, ungefär.

   Resten vet ni. Och jag ville bara säga det, att alla stjärnor på himmelen har trillat ned och landat rakt framför mig. Det är där de hör hemma. Hos mig.


Matchen idag

Orkar knappt kommentera den. Alla som spelade vet hur jag känner; besvikelse. Är vi på ruta ett igen nu? Och jag, den idioten, försöker peppa och skriker därmed ut sig totalt så att jag blir trött. ÅUAHFAHFKAHFHAHFJAKLSJHSHFHA. Jag är deprimerad.

Hejdå.

nejnejnejnejnej

Jag önskar att jag kunde sluta ha det som ett 'måste' att kolla in din blogg hela tiden. Jag önskar att jag kunde sluta vänta på att du när som helst loggar in på msn och skriver någonting till mig. Alltid med den där glada gubben efter. Jag önskar att jag kunde sluta bry mig om dig, sluta tänka på dig, sluta ta dig som någon jag faktiskt tyckt om. Jag vill glömma dig. Glömma. Glömma. Hör du det? Jag vill inte snacka med dig något mer, för om du någonsin kommer tillbaka tänker jag ignorera dig som du ignorerade mig.

   Du får heller aldrig ett förlåt från mig. Dels för att jag inte har något att säga förlåt om, dels för att det var du som sårade mig och inte tvärt om. Förvänta dig inte någonting. Ingenting. Fast, det vet jag att du inte gör heller.

   Men, ändå. Jag tänker heller aldrig glömma bort hur du var, vilken idol du var för mig. Du var så häftig i mina ögon. Du är inte häftig längre. Du har förlorat. Trots att du säkert har respekt från dina kompisar, så får du det inte från mig. Jag tänker inte låta dig ta över mig igen.

   Och plötsligt blev Unendlichkeit så himla betydande. 

ooooh


Rätt trist dag idag då. Har typ inte gjort någonting vettigt i skolan förutom att skriva på Kråkslottet. Skulle ha lämnat in den idag, men orkade inte det. Haha. Var inte ens klar ju :3

   Och HAN plågar mig genom att hela tiden dyka upp. Vi har utbytt blickar några gånger, men jag vet att det inte betyder någonting för honom. Måste seriöst prata med honom och låta lite vettig.

Det blir lite rest in peace:a idag. Allas våran älskade Jamirbusunge... Usch nej. Snart deppar jag ihop.

awh

http://blog.mtv.se/kenza/2009/09/29/har-ar-hela-tokio-hotel-intervjun/#respond

Jag vill bara gråta. Och gråta. Och gråta. Han är så vacker, och hans röst är så knackig fast underbar och jag vill bara hållas om av honom och dö. 'You know the litle fans, the who are in 'love' with you...'. Asså gud. Fatta hur divig man kan vara. Jag älskar Tokio Hotel, jag tycker om Bill jättemycket, men jag vet att det jag ser, det är det de vill att jag ska se. Ingenting behöver vara sanning. Men det struntar jag i för tillfället, för jag vet att allt bara är en dröm.

Ehe. Och jag tycker om Alexander också, men det säger vi inte. Råkade typ slå honom idag, fast det var menat för Assy. Gud, jag är så himla dum.

W. O. W.

Igår var det dags för Emma då. Jag tog det extra försiktigt och gullade massor just bara för att hon inte ska bli så himla... stressad. Gullehästen var urmysig, men det finns ju massa annat att kolla på också som stal hennes intresse.
   Tog med gummisnodden in i alla fall, oavsett om jag inte ville ha den, och sen när jag satt upp spände jag ut den helt så att den var lång och bra. Jag vill faktiskt kunna jobba ihop henne själv utan massor med saker inblandade. Hon gick faktiskt väldigt bra redan från början. Hon har halsen sänkt, men hon jobbar inte ihop sig med nosryggen helt utan låter den sticka ut. Dock fick jag ihop henne under ett sekundsögonblick, jättestolt över det, för hon är ju faktiskt en sådan häst som inte går på tygeln och som verkligen inte jobbar under sig. Dock, som alltid, så när vi travar av dem så kör hon race och vägrar lugna ned sig ens en yttepyttesekund, men... jag får väll anta att det är okej. Jag vill ju inte dra i henne mer.

   Den här dagen var tråkig. Ska skriva loss på Kråkisch nu med te och bulle, typ.

Kram.


åisan

Tjoho.

Dags för mig att snabbt förklara läget. Jag orkar inte säga någonting om ridningen igår, jag red Dondy och det gick bra, Punkt. Just den här veckan kommer jag inte hinna blogga, för varenda liten gnutta av tid jag har kommer gå åt till att skriva på Kråkslottet då Marianne vill ha in den under den här veckan med ett slut. Jag bara VAH, jag vill inte sluta?! Men allting läggs in på verisionen i datorn som också är den fullständiga. Hoppas jag.
   Nej, jag har inget liv. Men det är kul att bli erbjuden den här chansen.

Kram.


blablablabla...

Äntligen ska jag satsa på skolan. Och strunta i datorn. Mitt liv finns inte här, det finns i mina skrivböcker och i stallet. Det är också där jag vill vara. Det är där jag borde vara. Och matten måste jag faktiskt få pli på och jag ska bli duktig i engelska igen, och jag har satt ett mål på femton skrivböcker. (min tionde just nu, dock är inte nian färdigskriven, men den har Marianne)
   Sen så ringade Marianne igår, och vill lämna ned mina böcker till biblan nere i centrum för att fråga dem om det kunde vara någonting att trycka upp, sedan ska hon också kolla med ett förlag. Dock har hon den dåliga verisionen, så vi får se hur det går. Men det är kul att någonting händer i alla fall.

   Tjohej. Nu ska jag typ ringa Milia, eller i alla fall kolla om hon slutat skolan än.
Kram på er.

Ny look

... Again! Jag blir aldrig riktigt nöjd, någon gång ska jag lägga ner mer tid än två timmar på att fixa nytt, och headern tog två minuter nått sånt, men... Jaja. Det fick bli såhär :3


... på Stockholms

... Det blev en tidig morgon i alla fall. Kvart över sju något sånt steg jag upp ur sängen och skyndade mig ned för trappan för att äta frukost. Kvart över åtta satt vi i bilen, och kvart i nio nått sånt var i hos Phanter. Han var urgullig mot mig, la upp hakan på mitt huvud och stod där och lekte med min mössa. Haha, gullis 8D
   Vi klädde på honom lite snabbt och jag fick prova att tränsa honom, han var jättesnäll men ville inte riktigt öppna munnen. Men han drar inte upp huvudet och retas som han gör med mamma i all fall, hahahah. <'3 Sen var det ut på stallplan för att sitta upp, ehe, jag kom knappt upp även fast jag använde pall oO Trots att jag hela tiden försöker förneka det så är den hästen väldigt mysig, men otroligt stor. Jag kände mig som en dvärg på hans rygg xD
   När vi kommit en bit så började han äntligen slappna av, för han hade varit jättespänd trots att mamma gick brevid och ledde. Det behövdes, kan jag säga, eftersom att han några gånger ville ge sig iväg. Tillslut sänkte han sig faktiskt och var riktigt fin trots att jag hade rätt långa tyglar och inte försökte jobba ihop honom :3 Duktig pålle.

   Sen fortsatte mamma rida, men jag frös rätt rejält om tårna så jag sprang iväg till Gröna ridhuset och kollade lite på tävlingarna. Mysigt, mysigt. Sen var det byte av klass, till den som Emma skulle rida. Väntade tills hon kom in, och det gick väl sådär, men jag måste säga att hon var jätteduktig. Hon red mycket snyggare vägar än alla andra och såg mycket mer rutinerad ut än alla andra som slet och drog i sina hästar.
   Vi stannade kvar tills klassen var avslutad, sen åkte vi hem :3


Jag och Phanter, ignorera mitt fina face... OCH min hand, vad gör jag med den? oO

Nu ska jag fixa inför imorgon och leta efter en eventuell medryttarponny.
Kram.

dream on


Sweet dreams are made of this...

Jag kommer sova gott och sött inatt.

fem snabba

Kött eller fisk
Tokio Hotel eller Coldplay
Sverige eller Tyskland
Ridning
eller handboll
Blond eller brunett

En liten söt tjej skickade mig dem, just för att hon ville veta lite vad jag tycker om. Haha, how cute! 8D

Hon frågade mig också om mina ovanor, och då kan jag ju redan börja rabbla upp lite.
GODIS - Jag är en riktig sucker för det. Trots att många inte tror det, så kan jag riktigt ordgrant svulla i sötsaker och sen blir jag illamående. Det finns liksom inget stopp på mig, jag äter och äter och äter och slutar aldrig, haha!
GLÄDJE - Det här tar jag faktiskt som en ovana också, eller, vi kanske ska kalla det POSITIVITET istället. Jag är alltid så himla mån om att folk ska vara nöjda och glada, även fast de kanske inte vunnit, och därför blir jag så himla överdrivet vänlig och äckligt 'jag-vet-allt'. Och tyvärr så blir folk inte så glada av det, ibland.
GLÖMMA - Att tvätta håret till exempel. Det säger nog det mesta, tror jag.

Kommer väl antagligen på något mer senare, ehe.


De var oHejdbara

- Hahaha, jag har veeerkligen humor! Efter matchen idag så åkte vi och kollade på EM-(SM? Aia. Strunt samma)matchen Spårvägen mot Hejd. Grymt kul, trots att vi kom lite för sent. Alla i vårt lag hejade på Spårvägen, förutom jag, Matilda och Jossan som hejade på Hejd. Deras målvakt var grymt rolig, hon skrek massor och hade samma gulliga dialekt som alla Göteborgare har, haha 8'D
   Hejd vann såklart, men 22-17/18, vet inte så noga hur det blev i slutet.

   Imorgon blir det sviiiiiiiiiiiiiiintidigt, ska kanske upp halv sju för att följa med mamma till Phanter, sen får jag rida lite också. Dock ska mamma hålla i, (vi ska ut) Phanter kan ju uppföra sig lite dåligt. Sen efter det blir det TÄVLING, men jag ska bara kolla. Emma på Pijano ska tävla, kulkul att se dem. Dessutom rider en utav våra grannar också, massa kul det också. Jag säger bara det - 24968274727592375827572785927582857285723757 lager med kläder eller? D:

Kram på er.

HAHAHAHA - humor...

Jag och Olivia har kommit på Tomiboys stora hemligheter. Vi är sjukt smarta, och förtjänar att öppna en detektivbyrå eftersom att vi har så skarpa hjärnor! MEN, eftersom att vi vill ha någonting också, så citerar jag Olivia; '... Vi skriver ett mejl till Tom där vi meddelar honom att vi vet ALLA hans hemligheter, och för att vi ska vara tysta så måste vi träffas och prata ut om det hela. Mhm mhm! En liten chans där va - att träffa the Kaulitz Boooys.. Fast nej, vi har ju ingen hållhake på Bill ännu :C...' EHE, och så kommer jag där, EHEHEHE *HOST* '...Höhöhöhöhöhö. För jag kan säga att jag tycker om Bills hund, och då har jag vägen till hans hjärta utstakad precis som en puckelpist i skidbacken 8D...'

   Den där tjejen och jag är smarta, seriöst, vi vet ALLA Toms hemligheter, och om han inte aktar sig så kanske vi talar om dem för alla... 8D *eeeeeviiiiiiiiiil* Jag tror inte så många än jag och Olivia förstår, men jag sitter här och garvar så jag nästan kissar på mig. Typ. Hon är grym, btw! Meine blondhaare (Och JA, jag vet att det där inte var korrekt tyska. but, do it better.) 8D <333

Dagens Hiss 2


Jag är galen i youtube-klipp idag. Men förlåt, jag älskar den här, dessutom Tomiboys garv i bakgrunden... Seriöst, de är såååååå söta. Men Gregor var lite taskig faaaktiskt :3

Dagens Hiss


HAHAHAHA - var bara tvungen! Ah. Ulf i mitt hjärta alltså, han är så duuuum 8D

Look what I've found...

Awh. Försökte hitta bilderna på Emma i hagen med det gula täcket på min gamla gröna Bettan, men de var tyvärr borta :/

MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEN, när jag ändå var igång hittade jag nått annat också. Jag blir lite... varm faktiskt, gulligt ju!

Kolla på hennes luddiga öron, men strunta i mitt hår, för det ser risigt ut 8D Awh, sötponie

muh

Hei guys!

Nyss plattade jag håret, det blev väll sådär, men jag orkade inte ta där bak. Gör det nån annan gång. Det är ju faktiskt premiär för plattången just.
   Laddade nyligen ner massa låtar till mp3 så jag har massa och lyssna på nu när skolan snart börjar. Seal, The Beatles, The Ark, Lisa Miskovsky, John Ledgend och lite Coldplay och Green Day. Massa grym musik. Hittade dessutom Yellow av Coldisarna, och seriöst GUUUUUUUUUUD vad jag älskar den låten. Nais att få höra den igen.

   På måndag börjar skolan, ska bli kul, faktiskt. Haha, och ha snöbollskrig med Tiiiim *drömmande ögon* Nah... En dum idé. Så jag struntar i den. Jag vill åka till stallet idag, så vi får se om jag gör det. Har lust att pussa lite på EmmaFemma. Och imorgon, då blir det match och EM-kik 8D Synd att Lisa inte ska med bara... oO *cries*

Aia.
Kram.

mitt liv som nörd

SOUNDTRACKET FÖR FILMEN OM DITT LIV


Ställ in musikspelaren (Spotify, Winamp, Windows Musicplayer etc..) på blanda/shuffle och klicka på "nästa låt" för varje fråga. Skriv låten och artisten.




Öppning: Lisa Miskovsky - Mary Bell
Vaknar upp: The Beatles - The long and Winding Road
Första dagen i skolan: Coldplay - Speed of sound
Förälskar sig: The Ark - No end
Slagsmål: Ola - Everything I am
Gör slut: Tokio Hotel - Freunde Bleiben
Livet: Bo Kaspers Orkester - I samma bil (HAHAHAHA, men FÖRLÅÅÅÅÅT!)
Nervsammanbrott: Green Day - Wake me up when September Ends
Åker bil: The Beatles - Here Comes the sun
Tillbakablick: Louis Armstrong - What a wonderful world
Avgörande strid: Imogen Heap - Speeding Cars
Dödscen: Seal - My vision
Begravningssång: The Beatles - Across the Universe
Eftertexterna: Coldplay - Til Kingdom Come


jag hittade ut


Thåström och bilder på älskling tog mig ut ur den här ledsamheten som jag plötsligt kände utan anledning.

Jag tycker om den där bilden. Den är fin. Så nu ska jag sätta mig och redigera ihop den med mig eller något sånt. Ha kul. Ehe.

det skulle varit du


Thåström i mitt hjärta just nu.
Tänker bara tillbaka på all tiden, den förut, den då jag inte trodde det fanns bekymmer.


Åter tankar om horsemanship

För något år sedan, kanske två, kom det en ny ponny till stallet. Jag blev helt tänd i lågor och bestämde mig genast för att rusa ut till hagen och se vad för häst det var. Det illgula täcket lockade mig ditåt, och när jag väl kom närmre såg jag den sötaste hästen jag någonsin sett. Det var kärlek dirrekt. Jag minns att jag tänkte 'Gud, den här ponnyn och jag, vi ska bli världens underbaraste tävlingsekipage!'
   Det gick veckor, dagar, kanske någon månad. Jag hälsade på den nya hästen då och då ibland, men den här kärleken, den dog bort på något sett. Jag tänkte inte längre att jag ville tävla henne, eftersom att jag fortfarande inte fått rida henne men nästan alla andra. Det gick ännu mer tid. Jag fick äntligen rida den nya, men eftersom hon hade fått skav fick jag rida barbacka. Hon var stark och svår att få lugn, men galoppen var lugn och fin och då äntligen så fick man driva lite. Sen blev det ett långt uppehåll.
   Så fick jag rida henne igen. Sen red jag henne aldrig mer. Jag slutade tänka på att tävla henne, slutade tänka på att ha någon framtid med henne.
   En annan tjej i dressyrspecialen började rida och tävla henne, men det tog inte lång tid förrens det var över det också. Så hon fick tulta runt på nybörjarlektioner och lite högre grupper också, men ingen verkade vilja tävla henne.
   Samtidigt så blev det sommarlov. Jag och Sanja hade delat länge på Jack, jag red först och hon red sen. Jag ville ju självklart ha honom för mig själv och slippa hålla på och dela med mig av en häst jag verkligen ville rida. När väl sommarlovet var över red jag och Sanja i samma grupp, och då fick vi inte rida Jack lika mycket, båda av oss. Vi delade på Jack och den nygamla ponnyn, men jag red Jack oftare.
   Sedan insåg jag att jag ska vara den smarta. Emma, som ponnyn heter, var en bättre hoppponny. Dessutom hade jag ju drömt om att få rida henne?! Så jag gjorde ett val. Jag valde att rida Emma, istället för Jack. Och det var rätt val.

   Nu rider jag en ponny som är underbar, som är söt, som kan hoppa. Igårkväll så låg jag och tänkte på horsemanship och Emma, och så började jag dagdrömma. Om Emma med det illgula täcket. Det var vinter och massor med snö överallt. Jag var ute och gick med Emma, och hon hade på sig det illgula täcket som jag sa, och en lika gul grimma. Inget grimskaft. Jag hade på mig ett par lika illgula överdragsbyxor och en jacka, samma med skorna. Emma följde mig som en hund. När jag väl tog mig upp ur dagdrömmen insåg jag att jag grät.
   Nästa dagdröm sköljde över mig som en iskall våg. Jag och Emma i ett ridhus, och vi har precis avslutat ett ridpass. Jag sitter av och ska skritta av henne, och så kommer Elin och tar av henne sadeln. Snäll flicka :3 Jag fortsätter skritta henne, och sen tar jag av tränset. Hon fortsätter följa mig, så jag börjar springa. Hon springer efter mig, med de bruna öronen spetsade och med en lycklig blick i ögonen.
   Jag gråter ännu mer. Sen kommer ett nytt minne. Emma i hagen, en grön hage, och jag kommer gående mot henne. Plötsligt ser hon upp, ger ifrån sig en hög gnäggning och börjar sedan galoppera. Öronen är spetsade, och så fort hon kommer fram till mig lägger hon huvudet på min axel.

   Det är lycka. Att ha en ponny som älskar en. Jag ska börja med att försöka få ett starkare band till Emma redan nu, genom att vara i stallet oftare, sluta ge henne godis, gulla mer, få mer förtroende. Ta mig mer tid till henne och sluta bry mig om andra och deras hästar. Och sluta dra i henne. Jag vet att jag har gjort det, och det vill jag inte göra mer. Dessutom tänker jag, när vi rider med gummisnodd som vi måste, ska jag låta den vara lite längre så att den inte tvingar henne att jobba ned sig hela tiden. Jag tycker om den där hästen. Älskar, snarare. Hon gör mig lycklig, jag älskar att rida henne och jag vill gärna få henne att tycka om mig mer. Tro på mig. Så därför tänker jag börja skärpa mig. Och så fort jag kan, ska jag släppa ut på tyglarna och låta henne sträcka ut. Låta henne veta att jag tycker att hon får galoppera snabbare, bara hon inte kickar och bara hon låter mig säga till när det ska gå långsammare. Om jag lyckas, så har jag fått en liten del av hennes förtroende.

   Det är därför jag vill att det här ska lyckas. För att jag ska få hennes förtroende. Och för att jag gärna vill ha kul med henne resten av livet.

 


Horsemanship


Se först på den här videon. Sen tänker du på det som du vill uppnå. Jag insåg att jag vill ha en häst.

Och ja, det där var seriöst sagt. Jag vill inte tävla på det sättet. Jag kommer aldrig göra det. Jag vill bli ett med Emma, jag vill kunna släppa tyglarna där inne på tävlingsbanan och bara hoppa genom att använda vikten och skänklarna. Visserligen är det något ouppnåbart när hästen man rider på står på ridskola och ser en minst tre gånger i veckan. Och jag kan stolt kunna säga att jag har fått en del av Emmas förtroende, men jag kommer aldrig få allt. Det går inte när andra barn sitter och sliter och drar i henne för att hon ska lugna ned sig. Jag är stolt över att jag kan få henne lugn. Men hon kommer aldrig tro på mig som hästarna i videon gör. Aldrig.

Om det ska bli så, så måste jag köpa henne först, det är det första som måste göras. Men jag hoppas att ni hittade ett stopp med den här videon, ni som rider med sporrar för att det är tufft och som klär på era hästar massa grejer bara för att det ska synas att ni är 'rutinerade'. Ni har misslyckats. Ni tar ridningen som en sport. Det är en sport såsom ni gör den, men för oss andra som hellre vill galoppera utan sadel och träns på en strand, vi vet vad ridning är. Vad lycka är. Vad hästhantering är.
   Och det gör inte ni.

Yesterday på Emma m. stövlar

Det blev stövlarna igår då, trots att de är hårda och lite obekväma och väldigt höga i skaften. Det blev bara ännu värre till häst, varje gång jag drev så gjorde det ont. Men men, jag vänjer mig och framför allt så sjunker de ihop efter ett tag. Piuh. Jag som trodde att de skulle vara hårda och höga föralltid.
   Emma var seg och inte alls speciellt fram för min skänkel, och jag orkade heller inte be om ett spö. Men jag körde på i alla fall, och då vi väl började med lite galopp från skritt så mjuknade hon och blev mer framåt. Jag blev jätteglad, för det var nästan alltid rätt galopp och hon sänkte sig också lite. Sen när vi travade av dem så bara for hela huvudet på henne ned och hon tuggade på bettet och trampade under sig lite, men självklart får jag en fnissattack av lycka och tappar hela magstödet så hennes huvud for upp. Men jag är nöjd i alla fall.

   Idag tvättade vi fiskakvariet, bara stora svartröda Lakrits kvar som käkat upp alla andra fiskar. Så han ska få åka upp i himlen och ersättas av andra färgiga och snälla fiskar som inte mobbar sina kompisar. Sen kanske jag får en guldfisk också. Jag har börjat inse att jag är bortskämd, så nu önskar jag mig ingenting i julklapp. Punkt. Om jag då åfr en guldfisk ska den heta Sigge.

By the way, ska ut på promenad nu.

Kram!

Muws Special



Hej folks!
Nu är det dags för mig att ha Januaris hiss. Alltså, det här är en specialhiss, den 'stora' hissen. Visserligen skulle det här egentligen varit decembers hiss, men nu blev det inte så just för att jag tycker den passar in bättre nu, och för att Muw's special tillkom nyligen.

By the way, The imaginarium of Doctor Parnassus är det som blir Muw's special! *hurrarop*
   Tyvärr är det inte själva filmens manus som gör den så bra, utan Heath Ledger. Han är snygg, bra och dessutom blir själva handlingen med filmen, att han dör, ännu mer verklighetstrogen just för att Heath Ledger tog livet av sig under inspelningen av den här filmen. Jag tyckte han var en grym skådespelare.
   Ibland var filmen väldigt rörig, vilket gjorde det svårt för mig att hänga med. MEN rörigheten gjorde också filmen mer förståerlig, för jag tyckte att den var himla bra, faktiskt.

   Så massa hiss på den!

Kram på er.


Yesterday på Atte

Man ska inte förvänta sig för mycket. Vilket jag nog inte gjorde egentligen, men i alla fall. Det blev Atte, barbacka såklart. Utan väst. Ny hjälm. Lite för mycket självförtroende. Vet ni vad det blev? En succé. Nästan i alla fall. Det första jag märkte när jag satt upp var att jag sträckte på mig. Jag som sitter som en säck potatis brukar ju faktiskt inte sträcka på mig alls, men genast satt jag rak i ryggen. Min första känsla var WOW.
   Atte som är fin och underbar och jätteduktig gick det ju jättebra på, visserligen är han ju rätt stark så då vi tränade på halvhalter så var det inte så lätt att få honom att sakta ner ett steg och så, men annars gick det super. På slutet sänkte han sig fint också, utan gummisnodd och allt. Jag fick till och med ett bra från Åsa, och då borde jag vara nöjd! :3

   Igår var vi ju också och handlade i en ridsportsaffär, och gissa vad jag fick? Ett par ridstövlar!! Dessutom köpte jag en ny ridhjälm och ett par bruna strumpor som passar bra på Emma :3 Ridstövlarna ser nästan ut som Michans, jättesnygga och jag tror att jag kommer förbättras mycket i dem, eftersom att just skänkelläget är någonting jag måste få till ordentligt.



Kram på er!
Eran Muw

 


Min fina rubrik

... HEJ KÅMPISAR 8D

Nä, seriöst nu. Igår gjorde jag i n g e n t i n g, typ kollade lite på Star Wars och åt choklad 8'D Det var bara en rolig grej som hände, och det var att MILIAÄLSKLING (<33333333333333333) ringde, men eftersom att jag inte hade någon signal på mobilen (som jag aldrig har...) så såg eller hörde jag det inte och missade henne alltså. Men då var hon så gullig och talade in ett meddelande, haha, seriöst, jag älskar den tjejen :3 <3

   Morgonen har gått åt med att messa med Milia och käka en liten frukost, och nu under resten av dagen så åker vi till Hjalmar och lämnar nycklar och sedan till en ridsportsaffär, jag ska få en ny hjälm *hurra!* Sen åker vi hem igen, och så slänger jag på mig ridkläderna och åker till stallet för att rida. Det blir väl Jack som vanligt.

Kram på er alla (Men mest på Milia för att hon är grym och är värd att bli länkad 200000000 gånger 8D Emilia Emilia Emilia Emilia Emilia Emilia Emilia Emilia Emilia Emilia Emilia Emilia Emilia Emilia Emilia Emilia Emilia)

Milia's Muw <3

Novelldags 3/1



Yeah, det är dags för mig att presentera första delen av min bok, hehe. Jag vet att den inte är så bra, right now, men efter att Marianne lagt händerna på den kommer den säkert vara mycket bättre. Hoppas jag i alla fall.
   Det här är då bara inledningen på boken, så man förstår i alla fall lite vad som kommer hända längre fram. Eller så gör man det inte alls. I alla fall, det är förklaringen på Bill och Amalias kärlek, kan man säga. Alltså bara inledningen på boken, inget speciellt stort. Men läs i alla fall :3


När jag såg in i de där bruna ögonen för första gången visste jag inte vad jag höll på med, vad jag tänkte på. Det var som att kasta sig ut från en klippa utan att veta vad som fanns där nere på marken, man bara chansade och trodde, och framför allt hoppades, att man skulle landa på fötterna utan några skråmor. Det var kanske det jag gjorde, då jag mötte hans blick och totalt förlorades för en stund.
   Jag minns att han log. Inte sådär som han brukade göra mot alla andra, utan det var ett speciellt leende som gjorde mig helt knäsvag och fick mitt hjärta att rusa iväg i bröstkorgen. Som om han förstod att jag ville att han skulle fortsätta se sådär på mig, så fick han på något mystiskt sätt sina ögon att bli mörkare och mycket djupare.
   Mina ben hade blivit helt darriga och trots att han verkade märka det också så växte leendet på hans läppar, som om han ville retas. I det ögonblicken önskade jag att jag inte varit så dum att jag kastat mig nedför klippan. Jag önskade att jag inte höjt blicken och sett på honom, och mest av allt önskade jag att jag inte hade låtit mig förlorats.
   Sedan hade jag äntligen kunnat bryta ögonkontakten efter en lång diskussion med mig själv om vad som var rätt och fel. Jag kunde inte gå och bli kär nu. Faktiskt.
   Han verkade inte ha några funderingar, han verkade inte ens tveka om hur han ville ha det. De bruna ögonen glödde bakom den sotfärgade luggen, och äntligen kunde jag le tillbaka mot honom – och åter igen förloras i ett brunt chokladhav som var så djupt att jag aldrig någonsin skulle ta mig upp ur det.
   Inte visste jag då att jag skulle bli helt totalförälskad i honom sedan. Eller, det kanske jag redan blev då, när jag väl tänker efter.
   Vissa vill att kärleken ska växa fram, att man inte ska låta det ta för kort tid så att det verkar som om förhållandet blir framstressat bara för att man ska ha någon att klamra sig fast vid.
   Det lilla, väldigt betydande problemet var att jag ville klamra mig fast vid honom, som ett permanent plåster eller som en tatuering. Jag ville vara i hans närhet bara.
   Jag tror inte att jag visste då att jag alltid, i varje liten sekund av mitt liv, skulle önska att det skulle vara han och jag för alltid. Kanske trodde jag att det skenande hjärtat, det varma känslan att känna sig väldigt förlorad i djupet av den andres ögon, var något tillfälligt. Att det var en engångsgrej som bara dök upp just då.
   Så jag fortsatte mitt liv. I några sekunder i alla fall, sen var mitt liv över och låg i någon annans händer. Någon vid namn Bill, med de chokladbruna ögonen och det vackra leendet jag aldrig förut sett på hans läppar.
   De som vill att kärleken ska växa fram kör på helt fel teori. Om jag hade väntat en ynka sekund till hade det varit alldeles för sent. Då hade Bills kärlek säkert gått till någon annan, om det nu inte var mig han riktat in sig på. Så jag körde på min teori – se så liten och obetydlig ut att du tillslut försvinner ned genom golvet och aldrig behöver bekymra dig om dina killproblem något mer.
   Så blev det inte alls. Det blev perfekt.
   Hans läppar mot mina i en kyss jag aldrig trodde jag skulle få av någon, inte ens av hans bror som jag visste sett konstigt på mig några gånger. Hans armar runt mig i en omfamning som var så varm att det kändes som om det kokade runtom mig. I den sekunden kände jag mig väldigt lycklig.
   Sedan log han, fortfarande lika fint och vackert och inte alls så skyggt som han brukade.
   De som vill lära känna sin partner innan man officiellt blir tillsammans får väl ha den teorin. Jag kommer aldrig använda den, trots att jag har hört att den ska vara rätt bra när man gillar att vänta länge på den riktiga smällen. Eller så kommer klick-känslan på dirrekten, men man väntar i alla fall. Jag väntade inte. Inte alls. Hrm… Jag kanske var den fega som stod där och såg rädd ut, medan han tog steget.
   Jag blev inte alls speciellt chockad. Över att han kysste mig. Att han tog mig i sin famn. Att han log mot mig. Jag kände mig bara nöjd och trygg och speciell och omtyckt. Precis som jag alltid hade velat bli. Sedan dess har jag aldrig mer behövt köra på min teori något mer, att vara tyst och osynlig och försiktig. Jag har snarare blivit sedd och framför allt har jag äntligen börjat få säga precis vad jag vill om precis allting, det är ingen som stoppar mig. Frihet, kallas det.
   Om jag inte ville berätta något, ja då var det fritt fram med att göra det också. Ingenting skulle bli ett tvång. Det var den friheten Bill gav mig då han gjorde mig till sin. Så mycket svårare än så skulle det inte bli, någonsin.
   Jag tvivlade aldrig på att jag skulle bli lycklig, för det var ett faktum som var mer som ett måste.
   Inte för att jag VISSTE att jag skulle bli lycklig med just Bill, för det hade jag aldrig ens förväntat mig, men när det väl var så fanns det ingen anledning att ändra på det. Punkt. Jag hade inte förväntat mig att bli pangbom kär heller. Sammanfattat tog jag dagen som den kom och var förberedd på att allting kunde bli helt förstört. Men nu var ingenting förstört.
   Allting var bra.
   Bill log brett. ”Sådär, lilla, taniga, underbara flicka. Vad säger du?”
   Jag rynkade undrande på näsan. ”Vad menar du?” frågade jag i en väldigt försiktig och viskande ton som fick honom att dra mig tätare intill.
   ”Du är så sööööööööööööööööööööööt!” pep Bill lyckligt, ”Du förstår visst vad jag menar.”
   Försiktigt lade jag huvudet på sned och rynkade pannan. Nej, vad trodde han egentligen om mig? Jag var inte alls så särskillt smart, så varför trodde han att jag skulle förstå vad han menade när det var så luddigt? ”Nej, det gör jag inte.” suckade jag och såg lite hjälplöst på honom under den blonda luggen.
   Bill fnittrade lågt. ”Okej… Men… Skulle du…? Jag menar… Vill du…? Äsch… Vill du bli min tjej?”
   Det lät så fånigt på något sätt – ’Vill du bli min tjej?’. Det lät precis som när man var liten och skulle fråga chans på någon, medan man nu i de högre åren bara blev tillsammans. Men ändå – han formulerade det väldigt fint och det fick mina kinder att färgas rosenrosa. Jag nickade stumt, för inte visste han väl att det inte fanns någonting jag hellre ville? På cirka tre minuter hade han fångat mitt hjärta, stoppat ner det i en liten ask med glasruta så att man kunde se in, och så stod han där med det och höll det i handen och gjorde mig så lycklig, så lycklig. Jag nickade åter igen så att håret flög omkring mig, och genast kände jag hans hand mot min kind.
   När jag sett in i de där bruna ögonen som fångade mig totalt hade jag gjort rätt val. Jag hade sett tillbaka och inte låtit mig falla för mycket, utan istället låtit mig förloras lite till. Blivit lite nerkärad sådär, och sedan hade den stora smällen kommit och tagit hela min kontroll om allting mänskligt och levande.
   ”Ja.” viskade jag lågt, ”Om du nu så vill.”
   Bill fnös lågt och böjde sig ned för att kyssa mina läppar medan ett bubblande lyckorus fyllde hela mig och fick mig att le brett.
   Jag kunde lika gärna vara i himmelen.



Och ni kopieringslystna ungar som tyckte min inledning var bra kan jag ju dirrekt säga till att ni inte alls får kopiera den. No way. Om jag ser någonting liknande på era bloggar anmäler jag er. Så det så.

 


Nyårscupen Dressyr -10

Jag är inte speciellt nöjd. Inte med min ritt, utan med mina poäng. Jag red faktiskt bra, vissa grejer var lite dåliga, det vet jag, men... Jaja. Jag orkar inte säga mer ingående, bara det att Emma var rätt fin och att jag red som en pepparkaksgubbe. Typ. Elin filmade i alla fall, kanske lägger upp den om ett halvår eller nått sånt.
   Nej, så hemskt var det inte, men jag tyckte inte jag förtjänade så låga poäng. Skit samma.



                                        Emma är min i alla fall.


RSS 2.0