Novell

Hejhej! Nu är det dags för en novell igen, men nu blir det en novell i flera kapitel - en kapitelnovell! Det blir kanske ett kapitel varje månad, eller vecka, eller dag. Allting beror på hur mycket idéer jag har i huvudet och hur mycket tid jag har att skriva på. Alltså, ni får inte förvänta er för mycket.





En suck for över mina bleka läppar medan mina smala fingrar per automatik letade sig mot playknappen. Jag visste redan att innan introt på den första låten var över skulle någon, säkert min mamma, banka på dörren och be mig sänka volymen, men som vanligt tog jag inte hänsyn till det. Jag hade aldrig gjort det heller, för det fanns ingenting att ändra på. För att försvara mig sade jag alltid att stereon hade låst sig och att det inte gick att sänka vilket framkallade fnysningar hos min alltid irriterade mor.
   Utmattat sjönk jag ned på den nybäddade sängen och strök svetten ur pannan. Precis som varje morgon tog jag en lätt joggingtur för att hålla formen, men idag hade jag kört ett svårare pass än vanligt eftersom att… Ett lyckligt pirr växte i magen på mig och fick ett litet gnälligt ljud att höras. Genast började jag banna mig för vad jag höll på med. Såhär fick jag inte göra, jag fick inte hetsa upp mig över en konsert med ett band jag sett hundratusentals gånger, minst, och speciellt inte då jag skulle vara van vid det här laget. Det var nästan pinsamt. Fy, fy.
   Introt var nästan över, och det förvånade mig att ingen kommit och bankat på rumsdörren ännu. Trumslagen fick luften i mitt rum att vibrera men det bekymrade mig faktiskt inte ett dugg. Det var skönt att för en gångs skull få slappna av och luta mig mot den energiska rytmen som strömmade ut ur högtalarna. Låten hade jag hört åtminstone två hundra gånger den här veckan och jag var fortfarande inte trött på den – vilket min mamma var. Visserligen var inte det här min favoritskiva, men den gav mig energi och var väldigt förutsägbar, vilket ingen utav de andra skivorna var. I det här fallet var det något bra.
   Det blonda håret täckte genast min syn då jag reste mig upp från den gnissliga sängen och jag strök irriterat bort det. Min blick fastnade på en blond, kraftig kille med bruna ögon som log ned mot mig från väggen, och genast log jag tillbaka även fast jag visste att det var helt i onödan.
   ”AMALIA!” Ett hårt bankande på dörren fick mig att hoppa till och jag visste genast vem det var och vad denne ville. Bara för att blidka min mamma – för hon lagade ju faktiskt mat åt mig – sänkte jag genast volymen en aning, och med det slutade bankningarna och lämnade mig ensam med den energiska musiken. Lågt började jag sjunga med i låten, nästan trallande precis som om det var någonting som skulle spelas på Allsång på Skansen då en artist sprang runt i publiken och nästan slängde micken i ansiktet på folk för att få dem att sjunga med – ’LAJ, LAJ, LAAAAAAJ, DELAJLAAAAAAAAAAAA’.
   Oftast brukar jag tycka om sådanna program, det kan vara kul då någon knäpp artist är med och driver upp stämningen lite. Men aldrig, aldrig har de spelat rätt musik.
   Jag började frenetiskt tugga på min underläpp då låten mynnade ut i ett ’SCREAAAAAM’, och genast började nästa energiska låt spelas. Jag flinade brett och drog av mig kläderna och klev in i det lilla badrummet min mamma låtit bygga då jag vägrade gå ut ur mitt rum mer än nödvändigt, men lät dörren stå öppen eftersom att jag hörde musiken mycket bättre då. Solen hade äntligen börjat stiga och lyste upp de små duniga molnen som svävade runt på himlen, vilket var en väldigt rogivande och mysig syn. Utan att jag märkte det hade jag klivit in i duschen och satt på varmvattnet som genast strömmade över min kropp i ångande strålar.
   Efter att ha tvättat håret steg jag ut ur duschen och klev i min morgonrock, och virade tillslut handuken runt huvudet för att få håret att torka. Jag såg mig knappt i spegeln, eftersom att jag inte vågade. Skulle jag möta ett ivrigt, glatt ansikte som strålade av lycka, eller skulle det se helt neutralt ut? Jag hoppades på det sistnämnda.



Novellen basar då på Gustav, trummisen i Tokio Hotel. På något sätt fashinerar han mig, han är smart, han är söt, han är... Wow. Och allting är fortfarande copyright, copyright, COPYRIGHT!


Kommentarer

Kommentera inlägget:

Ditt namn, eller smeknamn:
Vill du bli ihågkommen?

Din e-post (kommer inte publiceras)

URL/Adressen till din blogg:

Skriv vad du vill! 8D:

Trackback
RSS 2.0