läs det markerade tack.



Det här våra låtar på nåt sätt. Och förlåt om det här blev.... liiiiite för långt.


Läs det markerade som sagt.


Sådär. När du läser det här är jag på flygplatsen, ändå längtar jag hem. Precis som jag sa till dig. Innan jag åker till London och lämnar kvar dig här i Stockholm så måste jag få skriva det här. För att jag inte orkar sitta i London och längta ihjäl mig, och så vidare. Egentligen skäms jag ganska mycket över att jag inte vågar se dig i ögonen och säga det, men det är ju så sjukt svårt! Jag förstår inte hur andra människor lyckas.

Det känns inte alls som så lång tid sen jag såg dig för första gången. Det var nästan skrattretande hur lätt jag föll för dig. Visserligen kände jag dig knappt då, men på något sätt så var det som att jag ändå älskade din personlighet utan att veta hur den var.
Det är först nu vi lärt känna varandra. Jag vet att jag kan vara svår att förstå, att jag är konstig, att jag är totalt dum i huvudet ibland och att du säkert ibland undrar vad helvete det är jag håller på med. Men det kanske är så jag är. Jag är fortfarande tveksam på hur du känner och det vet du, jag förstår inte vad du menar och jag vet inte vad du försöker säga mig. Men mina känslor för dig är lika kristallklara som vatten.

Du får mig... liksom att känna mig lycklig. Jag är gladast när jag pratar med dig, även fast jag tvekar. Jag älskar ditt leende. Det har jag sagt säkert tusen hundratals gånger nu, men så är det. Jag älskar hela dig. Du är den vackraste skitungen på hela jorden, den snällaste grabben jag någonsin träffat.
Det är så svårt att förklara! Men allt det här är äkta nu. Jag är ju helt och totalt förälskad i dig.

Varje gång vi snackar, det är liksom helt awesome. Du är samtidigt min bästa vän, vi kan snacka på ett sätt jag aldrig kunnat snacka med någon annan, men samtidigt älskar jag dig mer än så. Som sagt. Du finns alltid i mitt hjärta, jag kommer alltid vänta ut dig. Det är som om jag redan nu har hittat en del utav min andra hälft.

Du är pusselbiten
som gjort mig hel
Du är kramen
jag behöver när jag är ledsen
Du är den finaste
den jag inte lever utan

med lite musik så ni blir påminda om hur mycket ni saknar mig

Dessa låtar har jag nog antagligen i huvudet nu när jag flyger ned mot München. Men ni får höra dem nu i alla fall.












i london ska jag leta efter...

  • Jellybeans. Jag måste ha Jellybeans. Annars dör jag.
  • Kängor. Svarta helst. Jag älskar punkiga kängor. Så fint.
  • Kläder i största allmänhet, något som jag gillar och verkligen vill ha. XXL? Yes!
  • En parfym som jag suktat lääääänge efter nu.
Jag känner mig verkligen astaggad inför London! Det var typ tre år sedan vi var utomlands och då var vi i Gambia, nu är det liksom... London? x3
Ni vet att jag älskar er!

YESYES, bildbomber och chris.




jag litade ju på dig

Blir tårar till Daniel Adams-Ray ikväll, känner mig sviken av de flesta. Just nu kanske det finns... Tre människor att lita på. Kul.

här har ni någon som har hjärtesorg


du är min ängel, men när du inte är där blir jag som en sten




Lite sådär smådeprimerad idag igen, var ju glad så jag bara ville gråta igår. Saker han säger är så rätt placerade att man nästan bara vill dö. Skoldagen gick lååååångsamt, jag väntade på någon som aldrig kom och det kändes som om luften bara gått ur mig.

På måndag åker jag till London, niiiice. Men det betyder att mina roliga samtal med folk inte kommer bli av... Äesch.

Kram!

tiokampen

Bilderna från sjuornas tiokamp hittar ni nu på facebook, hurnice? :D

menciao

kikar förbi stallet en snabbis, annars är jag lessen. faktiskt. allting är som en enda bergochdalbana. och han är för fin för att få finnas.

du är den enda







Förlåt för att jag är sämst på att blogga. Men jag är så grymt kär att... Jag bara inte orkar. Just nu sitter jag här med en temugg och ska försöka förklara för er hur det känns. Så exakt jag bara kan.

Alltså. Första dagen i skolan var jag ju skitnervös, precis som alla andra. Innan kunde jag knappt sitta still och bytte kläder kanske femton gånger. Jag ville satsa på ett helt nytt liv, en helt ny Amalia. Det här var min andra chans.
   När jag kom dit första gången var det... Ja. Jag såg ju inte honom först, såklart. Det var alldeles för många kramar och utrop och HEEEEEEEEEJ, vetdujagsnackademedJeanochhansa... Och så vidare. Olof var det ju över med. Tror jag? Eller ärligt talat, jag minns inte. Men jag var i alla fall redo för någon ny grabb som kunde göra mig sådär upp över öronen lycklig.
   Vi delades in i klasser och klass efter klass fick gå till sina mentorer. En blandad skara, många tjejer och några få killar, gick vi till vårat mentorsrum. Det var där jag såg honom, precis utanför klassrummet när jag vände mig om. Och det sa bara pang.

Och just nu är det bara han. Glöm Bill. Glöm Chris. Saken är den att jag inte tänker på dem längre, dem är en del av mitt liv fortfarande men jag kan inte säga att jag älskar dem längre. För det gör jag inte. Det är bara han. Ärligt talat har jag aldrig varit såhär kär i någon, aldrigaldrig. Hans leende, alltså shit, ge mig det! Går bara inte att sätta ord på hur jag känner.

Jag älskar hela dig
Inte bara ditt utseende
Din personlighet
Ditt underbara leende

vem är bäst? SHAALALALALALA!



Konditionstest? Check!

Annars är jag så kär så som jag bara kan bli, det är så svårt just nu men jag vet ju, för alltid, att han är den rätta för mig. Ändå känns det som om jag står ensam med det här, som om ingen förstår. Avundsjuka och allt.

Träning ikväll, skippar springet för mitt stackars knä. Annars är allt bra.

Kram!

YESYES

Skola snart. Skulle bara säga detvah.
Kram!

OH, KILL THE LIGHTS



Ärligt talat. Nu måste jag ha mat! Sedan ska jag mobba Samuel, the ninya, för att han inte vill logga in på facebook och inte svarar på sms. Kul va?

godnatt.

fail


you got me feeling like OHMYGOSH


Jag är så obeskrivligt glad! Verkligen såhär... sprudlande! Som om jag inte vet var jag ska ta vägen liksom. Kanske beror det på kärleken, för nu vet jag att jag verkligen har hittat rätt. Det är bara han jag vill ha.

Dagen har rullat på snabbt, har typ stått och asgarvat åt DUFICKINGENMATnejnejnejDUFICKINGENMAT, DUFICKINGENMATFÖRDUSKABANTA! Hitta Nemo på tyskan ju... Lovely!

Matteplugg nu. Kram!

chaaa ni efterblivna!

Nu sitter jag i skolan och har So. Kulva? Nehmen ärrrligt, tidsinställda inlägg - ohyes! Dagen går fort idag förhoppningsvis, slutar 20 i tre eller nåt sånt. Kort dag!
Ge mig snö, tackar.
Kram!

du är min, min, min

Varje leende och allt, det bara... Äsch. Du är underbar.

gooooodmorgon!

Ska snart till skolan, blir en intressant dag... Hehu.
Kram!

oh all I ever wanted


and you can move on with you're whole live

Avslutar med en fin bild på Jessi och Michan.

shit vilken natt


nu finns vi inte mer

Jag skulle ha åkt. Fina häst. Finfina häst.
http://www.trippelbarr.blogg.se

that should be me

du & ingen annan får mig att le, det är helt sjukt att hur mke jag tycker om dig. ibland känns allting bara helt fel & jag vet inte vad det beror på, medan det ibland bara flyter & ditt leende får mig att smälta. folk skrattar åt mig och säger att jag aldrig kommer att lyckas med dig, men det är dig & bara dig som jag vet att jag gillar. det är så nu & jag vill bara springa runt och skrika, det är ingen som vet hur jag känner. 
vi är av samma skrot och korn, glimten i dina ögon och allting känns fett perfekt. jag vill bara vara din, varje dag om året & varje sekund som tickar förbi. du kommer alltid vara den som jag älskar mest, du är den finaste på denna jord alltså. vi känner knappt varandra men när jag hör den där låten som påminner om dig vill jag bara gråta. that should be me. 
ditt leende är som fastnitat på min näthinna, ditt skratt och din röst får mig att le och jag vet inte hur många sömnlösa nätter det kommer bli framöver. du har redan hållit mig vaken i flera timmar, fnissandes och leendes och nynnandes. jag kan inte sluta tänka på dig.
sånt här händer mig hela tiden, men med dig är det seriöst. varje gång vi ler mot varandra vet jag att det är rätt, då vet jag att jag äntligen har hittat den som passar mig bäst. det var kärlek vid första ögonkastet, du kanske har hamnat i skymundan ibland men du har alltid funnits där.
jag älskar dig.

det är du som sätter ett leende på mina läppar (dags att se tillbaka)


Gissa vilka som är tagna nu liksom...

three babies in the backseat singin' to you, hey DJ won't you play that song for me?




Haha, dagens beroendelåt. Lyssnade sönder heeeeeela morgonen, det är sånt där som man blir sjukt glad av, ohmygosh. Inget snöbollskrig idagdå trots att jag lovade grabbarna, får bli nån annan dag.

Var kurator också, men det ska vi inte ta upp sådära, men det känns sjukt bra att ställa upp för sina vänner trots att jag kan vara jädrans dryg ibland. Ledsen för detva.

Ska ut och fota snö såfort kameran vill sammarbeta, hehehe. Den har nämligen ingen energi idag, kanske surar den för bristen på muffins? Haha. I alla fall, stallet ikväll. Ska antagligen vänta ett tag innan jag drar :$

Kram.

YEAS, snö och te till frukost!



It's a wonderland.



Vaknade till denna sköna syn imorse, gud så härligt! Hade svårt att somna igår, bara låg och vred på mig och storflinade ned i kudden och fick hela tiden hindra mig från att fnissa högt. Shit like this make me so happy! Men tänker fortfarande inte berätta vad det är, haha, snäll muffinstant!

Sista muffinsarna ryker nog förhoppningsvis idag, skönt för då kan jag baka nya, hehehehe.'
Kram!

it's written in the stars

Jag kan bara inte vara ledsen när jag snackar med honom, för jag blir så jädrans glad!

jag skriver dikter för att sådana som du inte ska förstå någonting




Du stod därutanför
& jag kunde liksom inte
andas
Ge mig tillbaka
allt jag gett upp för dig
Din hand i min
Men inte på riktigt

Ge mig dig
I vilken form
som helst

Jag är ändå din i alla lägen.


jag ville vara bättre men då blev allting sämre




HEJ, Muffinstanten speaking.
Alltså, idag ska jag vara en snäll muffinstant, likeylikey ellerhur? Kunde inte sluta garva igår efter två varv på joggingrundan - åtta kilometer - och en och enhalvtimmes träning. Hur jobbigt som helst, den enda som orkade på slutet var ju söta Moa, herremuppish hur hon sprang medan vi andra lubbade fram. Haha!

Jag har värsta sovmorgonen idag men jag gick och la mig svintidigt igårkväll så jag orkade inte ligga kvar utan ska platta håret osv. Försöka ge det volym om jag kan, haha.

Kram!

ta mitt skimmer för jag brinner



Nyss var två sköna grabbar utanför mitt hus, hehe! :$ Nämen, de ville ha muffins - de ska få imorn. Snäll chey jag är va? Nejmen, sista timmen i idrott, HOW LOVELY? Jag förlorade mot alla i armbrytning men however, det var asnice då alla hade gått och vi bara var typ fem kvar, haha, skööööna peeps! Alla andra missa nåt stort.

För han ska jag göra det tusen gånger om.

-


sanne
om You make me feel: Kan du prata med din mamma om precis allt? typ tjejproblem, sex å sånt? Har du något tips om hur man kan få ett bättre förhållande till sin mamma? :D

Svar: Jag kan prata om nästan allt med min mamma, tjejproblem funkar perfekt! Jag brås väldigt mycket på min mamma, vi är nästan likadana och är väldigt rakt på sak. Vi bråkar, mycket. Om städning, skola, och ibland kan jag tycka precis som alla andra tonåringar att GUUUUUUDVADHONÄRJOBBIIIIIG! Men samtidigt vet jag att hon bara vill mig väl och bråken slutar ofta med att jag som börjat tjura blir sams med henne igen. Det är otroligt viktigt! Man kan inte bråka hela tiden. 
   Det är svårt att ge dig något precist tips, men du kan börja prata med henne om sådant som du kanske stör dig på i skolan tillexempel. Jag och mamma har ju ridningen gemensamt, skaffa er någonting som ni gillar att göra - tillsammans! Och trots att hon kanske tycker att det är jobbigt om du är en 'jobbig tonåring' ibland som bara stampar med foten i marken så vet hon precis hur det var eftersom att hon varit där själv.
   Prata på du!

Dr.Acula, Dr.Oppe, Dr.Uva och Dr.Ake samt den random Dr.Agéägg



Dagen har varit såhär smålyckad, har blivit fett arg några gånger men annars har jag känt mig glad. Det går lite uppåt och neråt när folk inte kan acceptera att jag är sån som jag är, och att trots att jag är en person som gillar många killar - inte behöver tycka att det är positivt jämt.
   Annars var lunchen nice, satt med massor med sköna peeps!

Nu blir det Muskelplugg. Kul. Det kommer troligtvis ta hela dagen.
Kram.

TVÅ rundor. TVÅ RUNDOR. ÅTTA KILOMETER. (ge tillbaka min mage tack.)

Once again :3
Orkade inte ladda upp nåt nytt.

Men tjaaa!
Trevligt ni måste ha det därhemma som inte behöver träna? Mina värsta farhågor besannades. Två rundor, fyra kilometer. INNAN träningen. Alltså åtta kilometer, och de sista fyra skulle man öka takten. Efter knät i magen så kände jag mig inte pigg, ändå låg jag trea mest hela tiden och kände mig fett nöjd när jag kunde sjunka ned i löven. Åtta kilometer avverkat. CHECK. Detta gör jag aldrig igen!

Hård träning annars, är trött som... Yes, jag är trött!
Snart blir det duschen och sedan The Good Wife. Kram!


it's written over my face




Amalia är kär. Amalia är störtförälskad.
   Nejmen, ärligt talat visste jag att Felix och alla de hära skulle falla bort efter ett tag, vet att den här graben som jag gillar nu är någorlunda perfekt för mig, vi har typ samma humör och han har grymt sköna kläder, yeas. Alltså jag vet inte om det här kommer funka, jag vill satsa men det är för tidigt ju. Alltså... Eh. JAAAA, älskar den grabben! Några vet vem det är, andra inte, men om det här inte funkar....

Jag älskar honom. Min monkeyman!

idag är det en ny dag och helvete om jag inte kommer igenom den helhjärtad

Bjuder på den första oseriösa bilden. Jag är finare än så. Faktiskt.
Sitter här nu i pappas stooooora tröja och ska snart knalla iväg till skolan, vi får se om jag ens orkar med sista timmarna SO. Eller är det timmen? Aja, same shit. Är sjukt trött och får väl droga Mike Tompkins för att överleva.
Hehe.
Kraaaam!

-

Hannah om jag vill ge dig: inte jag, jag ser inte bra ut..<3

Svar: Vad är det för skitsnack? Du är ju jättesöt. Och fan heller att jag väljer mina kompisar efter utseende, då hade jag stått med massor med dryga peeps som inte går att lita på. Se dig själv som perfekt, Hannah. Ingen är perfektast, men du är perfekt för att ingen annan är som du. Ingen kan ersätta dig. Ingen kan ändra på dig. Hitta bara ditt flow och gå sedan på den magkänslan, det är det viktigaste! Jag är heller inte perfekt, oooh så många komplex jag egentligen har, men de skyltar jag inte med. Hitta flowet bara!

the event

Inte på världens topphumör, meneh... The Event nu. Niiiiice!

singin' eyo, baby let's go


Gammal bild från... 2008?

Go Spånga F97 alltså! Vinst idag med 13-9 (2-5 i halvlek) och vi var otroooooligt duktiga! Planen var att Smurfen (diagonalövergång) skulle funka och så vidare, vilket den inte riktigt gjorde alltid men annars så var det ju vi som vann så någonting måste ju ha funkat!
   Fick själv gå av plan en stund efter halvlek, ett knä i magen är väl inte det bästa så jag blev sittande resten utav matchen. Kände mig ändå inte så pigg i benen, jag är liksom highbutlow om ni fattar? Glad men hängig. Vi spelade toppen i andra halvlek och vann matchen, andra vinsten i rad nu. Jättekul!

Ikväll vet jag inte vad jag gör, stickar kanske. Hehe.
Kram!

You make me feel



Hey ni söta! Gårdagen spenderades med mamma, vi hade tjejkväll och pratade om allt. Verkligen typ allt. Det var jätteskönt att bara prata ut med någon som är vuxen och inte kurator liksom, för trots att mina vänner är bäst så är det här någonting de inte förstår eftersom att jag är ett... Speciellt fall? Haha. Sedan såg vi på hästfilm, det var hur mysigt som helst.

Idag blir det match mot Westermalm, men önskar Vällingby ett lycka till som idag rider Allsvenskan!
Lunch snart, kram!

speaking in tounges

Efter att ha trillat runt i stallet lite sådär smårandom, sitter jag nu här och känner mig sjukt trött. Ska blogga om fredagsridningen och sedan sätta mig och redigera bilder, är så kär i Wickevire att jag får lite småflipp. Världens finaste ponny!
Kram.

LIKEYLIKEY! (fett pro grabb med cymbal i mitten)


jag vill ge dig

Det finns så många människor jag tycker synd om. Som gömmer sig bakom skuld och skuldkänslor och som mår skit även fast de går runt och förnekar det. Jag klickar mig runt på så många bloggar och läser om de stackars tjejerna som bara egentligen vill stå och skrika 'JAGMÅRJÄTTEDÅLIIIIIIIIGT' även fast de håller masken och säger till alla att det är toppen. Sånt gör mig så ledsen, så sjukt ledsen.

Jag själv gick till en kurator ett tag, för att jag fick sådan ångest över att det fanns så många som mådde dåligt i min närhet och trots att de säkerligen inte visste om det, så sinkade det mig någonting otroligt och många gånger tänkte jag bara att Det här funkar inte, nu slutar jag äta, jag vill bara dö. Folk ser mig som en glad person och de förväntar sig att jag ska vara glad, att jag är så glad är kanske för att jag vill att emo-stämpeln som jag fick för tre år sedan ska tvättas bort. För nu är jag nöjd med mitt liv.
   Folk klagar så mycket. De klagar på folk i sin närhet, på sina vänner, på skolan, på maten, på saker de inte får. Men tänk om vi suttit inspärrade i Haiti och ingen hjälp gick att finna? Det kan låta precis som någonting alla säger hela tiden, men tänker man efter så är det så att vi har det bra. Vi har det jättebra och ska vara nöjda med våra liv.

Bristningar hit, bilringar dit. Inte skulle jag bry mig om mina vänner var överviktiga, bara de var snälla och bra vänner för mig. Inte bryr jag mig om utsidan, den är för överflödig. Att ens vänner ser bra ut är bara som ett plus i kanten - för alla mina vänner ser bra ut. Inte för att jag har valt dem så - DET är befängt! - utan för att de har en sådan fin insida att den strålar ut.

NI som inte är nöjda med sig själva. Tänk efter, har ni valt det här själva? Är det ni själva som plågar er? Är det någonting som behöver ändras kan man ändra på det, men man ska inte ändra på hela sig bara för att en enda människa som är dum i huvudet tycker det. Man ska vara sådan så att det gynnar andra, men mest sig själv.

gillas!


i trying this to work a thousand times



Hey ni sötsaker! Fredag idag vilket innebar svenskaprov, tror faktiskt att det gick ganska bra! Det får man hoppas på i alla fall.
   Ikväll rider jag och det ska bli grymt kul, vet inte när jag åker så uppdateringen blir väl ganska osäker. Ha det bra i alla fall!

KraM.

JUUUUMP!

Gymnastiiiik snart, kraum, ha en great dag!

ÄLSKARDETTA!


sometimes you start to wonder

Hemskt tyskaprov! Annars greyt dag. Och nu ska man kasta sig snart mot bussen och bara droga BillBull lite sådära smårandom.
Kram!

here I am, here I am, here I am





Det måste vara något fel på mig. Det kan gå några dagar utan att jag tänker på honom, sedan två dagar senare så är han det enda i mina tankegångar. När jag hör hans röst så får jag något varmt inom mig och det går liksom inte att förklara, I will allways care you first.
   You're my shooting star, I hope you will never change. Och jag hoppas på saker som aldrig kommer hända och nu är jag där igen. Som för två år sedan. Då det bara finns Bill, Chris är liksom ute ur bilden just nu.

Min fina älskling.

the sun is always there but so far away, then I can't touch it.









Men god morgon! Anledningen till att jag är uppe så tidigt är att jag har suttit och pluggat lite, tyskaprov idag ju! Ska göra mig iordning snart och sedan gå ned till läxorna igen, inte kul.

Kraum!

i give you the whole life

Elitmatch nuuuu, heys!

någon gång är jag din jakttrofé som du övergav


i wan't to play something for ya

Idag får jag det lite... stressigt. Också. Först är det skola fram till halv fyra, sedan ska jag springa hem och hämta kameran och sedan springa lika snabbt till bussen för att gå på Elitseriematch. Alltså - jag kommer inte uppdatera ett dugg idag. Sadface!
Kraum.

twelve fingers

Dålig update idag? Yesyes! Mycket plugg var det här, sedan har jag letat typsnitt som en galning och hittade äntligen alla som jag ville ha, så nu kommer det bli mycket trevligare bilder. LALALAAAA!
Ugnspannkaka till middag, mums!

omänsklig text om en okänd saknad


Jag har aldrig träffat dig, ändå så betyder du så mycket. Känns som att när jag behöver något tänker jag på dig, du ger mig styrka när det är som värst och de stunder då jag behövt dig - har du nästan alltid funnits där. Men inga livtecken finns längre. Du skulle lika gärna kunna vara död. Jag vet hur svårt det varit för dig med släkten, det respekterar jag. Men ingenting har jag fått för att få reda på att du lever, och jag ser igenom alla inlägg och ser dig med på de flesta av dem, där jag skriver om dina fantastiska svar och så vidare. För den drömmen vi byggde upp var så underbar, den var våran och den speglade hur vi ville vara, det kanske var min dröm mest men du hjälpte mig att låta den växa.
Jag kan inte sluta tänka på dig, hur du mår och var du finns. Din blogg har samma inlägg kvar som det sista du skrev innan du försvann, innan cyberspace lummade igen all kontakt jag hade med dig. Det kommer bli svårt att få dig tillbaka, för jag har inte ditt nummer, jag har ingenting. En adress till en blogg som det aldrig skrivs i.
Olivia. Min Wolksvagenbyggare som skulle gifta sig med Tom och jag själv skulle gifta mig med Bill och skaffa ett Dajmbolag. Allt det där är så långt borta och jag saknar dig något sjukt.

detta gillas!





Justin Bieber är typ bäst. Nästan. Bill kommer alltid först!

boy, i just need somebody to love!




Ojojoj vilken rush det blev till bussen! Tryckte i mig Toskans tomatsoppa med bröd innan jag sprang till bussen för att träna. Nu ska jag dusha och tvätta bort allt smink och sedan sätta mig med tyskan. Usch vilken stress jag har alltså, det är hemskt med alla prov!

Ha en bra kväll sötnosar!

stress!



Stress!
Måste äta middag nu, heeeidooo!

nytt från Boys Don't Cry



Hey ni söta!
Idag kommer det bli världens sämsta uppdatering, det blir massa plugg och sedan handbollsträning. Ganska nice sådär. Om jag orkar. Prickekorvansiktet, här är jag, eller något liknande.

Kram.

your lips my biggest weakness



Frös hela natten, det är sjukt och jag har ju inte den bästa känslan i mig själv så att säga... Men det är bara att fortsätta kämpa.
   Idag ska jag inte göra ett dugg, bara chilla lagom - se på ridning & handboll på TV, leta efter mitt smink (AAAH, ELLEN, HARDUDETHEMMAHOSDIG?) och baka muffins. Köpte ju världens bästa grej igår, som jag tappade bort genast. Har jag tur finns den hemma hos Ellen eller i Idas bil.

   Nu börjar hoppningen/dressyren, har egentligen ingen aning, snart så ska gå ned och kolla finfina heeeestar.
Kram.

det är mörkt därute.



Det är så mörkt. Jag ser absolut ingenting, utan bara reflektionen utav en tavla i rummet. Klockan är halv tolv och jag kan inte sova. Egentligen tänker jag för mycket, det är så enkelt att sluta ögonen och somna. Men jag vill inte sova. Grannkillarna går runt på gatan därute i skenet utav gatlyktan. Jag är trött, egentligen ska jag tvätta bort mitt blåa smink och ligga i sängen nu, men det... Går bara inte.
   Det är mörkt därute. Folk sover säkert. Men inte jag.

when u smile, i smile






Tänk. Midsommar. Jag skulle sätta mig i bilen. Och ett enda samtal var slutet på nio år av systerskap. 'Den här kvällen får man göra dumma saker' sa mamma. Jag grät hela natten, och när jag vaknade var allting så tomt och huset liksom andades inte. Jag viskade ditt namn och jag glömde aldrig då det var vi två, då du satt i min famn och pussade på mig och jag började ångra min unga dumhet som liten då jag gjorde de knäppaste sakerna med dig.
   Det är så ensamt nu. Det finns liksom ingenting kvar, ingen tar din plats någonsin. Du var min Findus, Fulis, Lillskruttan. Och Chakkis kan inte förstå varför jag gråter nu, varför jag sitter här och knappt kan andas över hur ont det gör. Det gör så ont att du inte kommer tillbaka. Att man inte kan betala lite pengar som i Fishville för att få dig tillbaka. Att det finns så hemska människor som gör såhär mot en katt.
   Alla dessa historier som skickades runt på internet om en katt som blev knivskuren. Kan någon ens förstå hur ont det gör, för mig, att nu veta att det säkerligen var någon som roade sig med att ta död på världens finaste kisse? Att det ens finns folk som VILL skära i en katt.

Jag älskar dig. Jag älskar dig så sjukt mycket. Du är den finaste som finns, jag minns min darrande kropp när vi ställde ner urnan i marken och jag minns att jag log. För att ge den sista åsynen av dig ett leende, den sista stunden, den sista sekunden. Sedan såg vi dig inte mer. På urnan stod det Kurry Morry. Och samma natt, viskade jag ditt namn tills jag var hes och jag ville ha dig tillbaka.


Come, come, come back soon.

MENHEEEJ!


Sämst uppdatering det har varit idag då! Saken är den att det var ridning 10-11, sedan så åkte jag och mamma och köpte en snygg vinterjacka till mig, den blev röd. Blir skitsnyggt till mina fina ben! Hehe. Och sedan var det dirrekt handbollsmatch nästan, jojo, vi vann med 28-11. HEHE. Vi är ju så bäst!
   Och nu kom jag precis hem från Ellens fest, jag blev sminkad blå som en Avatar av Ida och det var ju... EHE. Jättefint. Jag är fortfarande grymt blå i ansiktet, ska dränka mig i sminkborttagning sedan.

Och nu då? Jo, det är Justin Bieber på högsta volym och sedan ska jag dyka i sängen. Härligt, känns som att jag... Behöver... Sova.

vi två, för alltid

http://trippelbarr.blogg.se/2010/october/min-ponnihest-ar-best.html

Mina åsikter om kärlek



För mig är kärlek så mycket mer än ett pirrande i bröstkorgen, förhöjd puls och tindrande ögon. Den kärleken som beskrivs i böcker, underbar och sådär sagolik, har jag aldrig fått uppleva och tyvärr kommer jag nog aldrig få uppleva den heller. Fast det vet man aldrig.

Kärlek är så mycket för så många. Och alla, även de små barnen i Haiti utan hem, kan nog berätta om en stund då de känt kärlek – till en människa, en sak, en sång. Eller kanske flera personer?

I mina öron är kärlek Himlen är oskyldigt blå med Ted Gärdestad. När jag var liten, kanske femsexsju något sådant, fick jag en skiva med Ted och jag kunde inte ta att han tagit livet av sig. Det lät hemskt, så olycklig fick ingen människa vara. Självmord kommer alltid vara för mig, det största hatet på grund av en sak som hände då jag var tio år. Då utnyttjades kärlek till någonting negativt och det var nog det värsta men också det bästa i mitt liv, eftersom att jag insåg att riktig kärlek är det finaste som finns.

Håkan Hellström är också kärlek för mig. Oavsett om jag hör hans musik, eller ser honom på tv eller ser en bild på honom hör jag musik i huvudet och blir glad och lite kär i någon och ingen. Musik över huvud taget är kärlek för mig.

Jag får en speciell känsla när jag står i mörkret och ser ut över alla lampor som gnistrar långt borta. På något sätt inser jag att den som jag kommer älska mest och högst faktiskt finns där ute och om jag ska söka igenom hela jordens levande för att hitta honom/henne (man vet ju faktiskt aldrig…) kommer jag göra det. Och det skapar en sådan jäkla känsla i mig att det är underbart.

 

Jag älskar att skriva, trots att jag inte är den bästa på det.

Jag älskar att ligga stekhet under ett iskallt täcke.

Jag älskar att vara mellan dröm och verklighet i sömnen.

Jag älskar stora tröjor.

Jag älskar varm choklad.

Jag älskar att baka, det är som terapi.

Tjocka sockor är helt underbart en kall höstmorgon.

Att vakna till Bills röst varenda morgon är också terapi, det vittnar om en bra dag.

Zebraljus är väldigt fina, terapi det med.

Jag blir galet kär av Bill Kaulitz & CO.

Jag blir oftast kär i killar med blont hår (dock många undantag)

Kalla höstnäsor och stora halsdukar är värsta romantiken!

Det finns så mycket kärlek i mig att jag skulle kunna sitta och skriva i flera timmar, men det här är några saker som jag vill att ni svarar på.

  1. Vilken musik är kärlek för er?
  2. Vilken sak i ditt rum är terapi för dig, kameran, musikspelaren, eller den tickande klockan? (Nya alternativ/ställen är absolut välkomna!)
  3. Vilken känsla som går att förknippa med kärlek får du i huvudet när du hör ordet höst?

Novell ~ Det är så jag säger det - du är det finaste jag vet


Hon snurrar en grön hårtest mellan fingrarna samtidigt som hennes lika gröna ögon stirrar rakt in i spegeln. Visserligen vet hon att det är sig hon ser, men ändå kan hon inte acceptera det. Det är alldeles för svårt att inse att hon har förändrats utan att hon själv märker det. Inte så att hon klivit i ett nytt skal en dag, utan allting hade varit så… självklart.
Allting på henne är grönt. Naglarna, håret, ögonen, kläderna. Det har inte varit så för alltid, linser, hårfärg och en grön affär fixar resten. Hon själv har bara suttit och sett pengarna försvinna.
Det droppar från kranen under spegeln och hennes smink är för länge sedan borttvättat. Det var grönt det med. Natten pressar sig mot fönstret, tyst och kvav, och hon kan inte rå för att hon är rädd. Att hon inte vet var hon ska ta vägen. Att hon inte vet hur hon ska ta sig ut genom den ytterlåsta badrumsdörren som hon spolat ned nyckeln till för att ingen ska kunna ta sig in.
Badrummet skulle bli platsen för hennes död. Hon hade planerat allt så in i den minsta lilla detalj att det nästan var obehagligt, hon hade fyllt badkaret och hon hade tänt jordgubbsdoftande doftljus. Inte bara för att det såg fint ut, utan för att hon själv skulle bli lugnare och vara säker på sitt beslut.
Men när hon väl hade bestämt sig och förberett, så hade hon börjat tveka. Det gjorde henne själv ingenting, hon kände bara en stor besvikelse. Inte över att hon inte tagit sitt liv, utan över att hon faktiskt tänkt tanken.
Klinkerplattorna är svala under hennes bara fötter, och hon ler lite försiktigt mot sin spegelbild medan hon kliar sig på näsan. Hennes ansikte är runt, lite hjärtformat, och kinderna är vita i det gröna ljuset. Badrummet är också grönt, men i en ljusare nyans än hennes hår och kläder.
Långsamt kliver hon i den rosa pyjamasen. Allting är så hyperkänsligt mot hennes hud, som om hon bränt sig och nu äntligen känner precis hur varenda por och fiber känns under hennes fingrar. Det är dags att göra en förändring, det vet hon nu. Hon vet att hon behöver ta ett steg i rätt riktning, skaffa ett jobb och ha tid för de stackars vänner hon har kvar. Mest för sin egen skull.
De kallade henne Asha. Hennes riktiga namn var för länge sedan bortglömt, det var så svenskt och hon riktigt kände avskyn i hela kroppen. Då var Asha bättre, ett eget påhitt då hon helt och hållet bytt identitet. Hon sveper upp håret i en tofs, men det är så långt att det ändå hänger ned på svanken.
Och så, efter att ha dragit ett djupt andetag, kastar hon sig mot dörren och den går upp med ett brak, och hon faller raklång ned på golvet med ansiktet pressat mot golvet. Blodet rusar i hennes ådror och hon ligger kvar, rädd för att ha gjort sig illa. Det var ju just det hon lovat sig själv att hon inte skulle göra.
Ute i det stora vardagsrummet lyser ljusen vänligt, som om de välkomnar henne. Luften är varm, den doftar av samma jordgubbsdoftljus och hon inser hur mycket hon bara kastat iväg för att finna en bättre värld bortom den som redan fanns. I soffan sitter hennes gamla nalle, som hon nyss kramat och hon hade gråtit tills hon knappt kunde andas av all sorg.
Den frågan som hon alltid frågade sig, var hur hon egentligen tillät sig själv att vara så tankelös. Hur hon kunde spendera pengar på att göra om sig själv till en helt ny människa, så att folk från hennes förflutna aldrig skulle kunna hitta henne igen.
På darrande ben kliver hon upp. Ute i trapphuset hörs steg, pratande röster och skrattande små barn, men ändå känns det så distanserat till henne. Oavsett om de har närhet till hennes liv, så kommer de aldrig ha en del i det och de kommer aldrig kunna spika sig fast vid henne.
När hon tillslut, äntligen, blir ännu mer medveten om allting runtomkring henne, hör hon musik och samma röst som hela tiden vaggar henne till ro, vare sig hon vill eller inte. Blygt tassar hon fram och höjer volymen, tills hela rummet verkar darra i toner och ljud och Håkan Hellström som bara lovar henne att det faktiskt finns en framtid.
Hon ser in i badrummet, och med ett befriat skratt tömmer hon ut vattnet och släcker ljusen. River sönder lappen som hon skrivit till sin mamma och slänger den i papperskorgen, och då hon vänder sig om för att öppna fönstret för att få lite nytt syre, inser hon hur ljust det har blivit på bara någon minut. Hon kan höra hur hennes väckarklocka börjar skrälla till i rummet bredvid, och förstår inte hur tiden kunde gå så fort att hon inte hängde med den.


Hon finner sig snabbt i sin nya personlighet. Glada, söta Asha med smilgropar som oavsett sitt gröna hår och sina gröna ögon och gröna kläder, tycker att livet är toppen. Hon införskaffar genast en Ipod, som hon fyller med Håkans musik och hon går runt i affärer och hon pratar och ler och skrattar med tanten som alltid brukar sitta på bänken i parken och mata fåglarna. Det är som en aura runt henne, en bubbla av lycka som inte ens fåglarna som virvlar runt hennes huvud kan sticka hål på.
Hon älskar hösten, älskar att gå runt i tjocka strumpbyxor och sockor, med tjocka tröjor och sitta och dricka varm choklad på Bageriet. Hon älskar att sitta tillsammans med damen på parkbänken och bjuda henne på Marabou och bara skvallra om allt och inget, det är på något sätt gamla Asha som gör sig till känna.
När det blir för kallt för att sitta på parkbänken, gör hon det i alla fall. Hon berättar för unga tjejer på skolan hur hon kände sig och hur hon mådde, på grund av alla krav hon ställt på sig själv, och hon går från klass till klass med applåderna i ryggen.


”Asha Nyberg?” Hennes röst är morgonhes och hon håller krampaktigt i en kopp med te. Det är bara hon som går upp klockan fyra på morgonen, och att någon ringer vid den här tiden är för henne helt otroligt.
”Hej. Jag heter Rebecka, och jag…”
Det blir helt tyst för några sekunder. Sedan hörs ett isande skrik och en duns, så hjärtskärande att Asha nästan tappar både den röda telefonen och koppen i hennes hand. Det här är hennes nya jobb; Självmordspolisen. Det behövdes bara lite text på en hemsida och lite publicitet, så ringde helt plötsligt massor med tonårstjejer som var otroligt nedstämda och behövde hjälp. På något sätt blev hon glad av det, att hjälpa sådana som henne.
Men denna Rebecka som avslutade samtalet i ett skrik, får henne att undra. Och undrandet och funderingarna leder till samma väg som hon gick förut, samma väg som tillslut smalnar av tills det är ett snöre som man får balansera sig fram på. Det går inte att vända. Hon kan bara gå tills tråden slutar i ingenting och hon inser att jäklar, nu är hon fast där igen men med ett större hat mot sig själv än förut. Så som det inte skulle bli. Hon är där igen, hon har fastnat och hon behöver psykisk hjälp – men när hon själv är den enda pysiska hjälpen och telefonen är alldeles för långt bort, vad ska hon göra då?
Hon blir rädd igen. Instängd. Sväljer luft utan syre som förvandlar henne till en darrande mus som inte vågar resa på sig. Koppen faller till marken och splittras i tusentals små, blå skärvor, de skapar små sår på hennes smalben men hon känner knappt smärtan som leder väg in till det där svarta inre som hon skapat åt sig själv.
Plötsligt känns allting så planerat igen, men ändå så utlämnat. Hon känner sig ensam, och inte ens nallebjörnen i soffan och Håkan, som nu sjunger med en sådan styrka att hon nästan vibrerar, kan få henne att ändra sitt beslut. Stackars Rebecka hade tagit henne tillbaka. Rebecka som säkerligen inte fanns längre och som nu hade en hel, lång landsväg att gå och som oavsett vad, var mycket lyckligare nu.


Badkaret fylls igen. Doftljusen tas fram. Brevet till en ovetande mamma skrivs om. Hon tar ett djupt andetag, ler mot sig själv i spegeln och snurrar en grön hårtest mellan fingrarna. Egentligen hade hon aldrig gillat färgen, men den fick henne att vara blek och vacker och det gillade hon. Det var den enda gången hon varit riktigt nöjd med sitt beslut. Asha ler ännu större, och kliver ned i det halvfulla badkaret med en oviss lekfullhet, som om hon vunnit kampen mot döden, som hon för så länge sedan bestämt sig för att ge en rejäl match.
Vattnet stiger henne över huvudet, och hon sluter ögonen. Landsvägen slutade, Håkans röst försvann och hon sänktes ned i något varmt och svart, som hon alltid skulle älska högre än någonting annat.


jag är nog inte som alla andra




Vilket ju är jättesvårt för alla att lista ut, en riktig kluring... HRM. Hemsk hy har jag också, men det bjuder jag på.

Håkan Hellström är en gud.

jag tog en kula för dig och fick en smula tillbaks



... För dig ska jag göra det tusen gånger om.

Daniel Adams-Ray är världsbäst. Har lyssnat på Gubben i Lådan hela kvällen igår, kunde inte sluta. Haha, så går det när jag lovat mig själv att sluta nörda musik så allvarligt som jag brukar! Appropå det så såg jag Håkan Hellström på TV igår, Lilla Aktuellt tror jag det var och seriöst... Han är inte speciellt snygg, men den människan gör så bra musik!

   Besöksrekord, igår igen. Ni är fantastiska, ni som kommenterar! Blir så glad över allt ni skriver.
Ska skriva en liten Kärleksåsikt senare, den blev ganska ruggigt nära inpå, i alla fall för mig, och så ska ni få svara på någon fråga också.

Kram!

kärlek ♥






Låten har ingenting med bilderna att göra, men de blev redigerade lite nu i alla fall och jag saknar Åre sjukt.


you got me, and that's enough for you. and boy, i got you.



Fem saker om mig då som ni INTE visste:
- Jag älskar leverpastej. Det kan låta jätteäckligt, men det är det godaste pålägget som finns. Enligt mig.
- Den enda grejen jag har på fil, är Kspecial, Redberries ni vet. Har dock börjat tröttna nu.
- Jag är usel på att åka skidor, se bara;

(två sekunder senare trillar jag nästan, that's true)

- Photoshop är ingen gudagåva, roligast är det när bilderna är bra redan i kameran.
- Jag är trött på alla modebloggar. Det håller faktiskt på att döda mig i nuläget, alla slänger upp bilder på dagens outfit och dagens facelook som om de nästan bodde med pengar i fickorna. Inte för att jag vill kasta sten på några, men att jag dagligen lägger upp bilder på hur jag ser ut känns liksom inte som the right thing.
   Hellre visar jag bilder och skriver mina åsikter. Som nu tillexempel.

kossekopp ♥





Varm choklad, dagens favorit idag igen!

Meneh, för att jag är snäll, ska ni få två grejer som jag skrev på Svenskakursen idag/igår.

Smal saxofon sniffar sol samt salt som stjärnor snattat som synd, se samlad skata stråla snällt.
och
Blodet i hans ådror, är inte längre blod utan snarare kolsyra som bubblar och sjuder och hela tiden vill ge sig till känna i ständigt rodnande kinder. I magen fladdrar fjärilar som gör det svårt för honom att ens lyfta ett finger. I hennes närvaro blir vältänkta meningar framstammade tills han helt tappat tråden, öron som inte vill höra annat än hennes röst, ögon som törstar efter det där leendet.
   Han kan inte rå för det. Det bara blir så när hon är med.

Åker inte till stallet idag, blev så deprimerad av detta väder. Hate it. Snö eller vår ska det vara. Resten kan man nästan hoppa över.

Nog med ledset.
Kram!

för alla de som kämpat för en framtid



Yes. Lunchrast nudå, börjar kvart över. Därför drog jag hem för att jag inte orkade med att sitta i skolan i 45 minuter.

Men måste dra snart, hehe.
Heys!

med dig där ute i kylan och din arm runt mina axlar och ingenting har känts lika bra som då




Jag längtar till vintern, varm choklad och Seconhand Serenade på högsta volym med iskalla, blöta vantar.

the only matter is green




Godmorgon sötnosar!
Ni nådde besöksrekord igår, jättekul ju! Bloggen bara växer, även nu i provtider.
Men yes, gick upp lite tidigare än jag behövde idag för att hinna dansa runt lite och vara glad, men just nu är jag så trött att jag inte orkar det, har inte varit den bästa natten idag kan jag säga.

Skrivarkurs 9-14 idag och sedan åker jag iväg till stallet, jätteskönt. Var ju där en snabb stund i gårkväll men mer än så var det inte. Ni som vill att jag ska blogga om helgen får vänta tills jag kommer hem från skolan, då ska jag skriva om hoppningen och dressyren, men inte hopptävlingen. Den kommer senare ;)

Kram!

i love you


this moment



Novell ~ Stockholm är alltid lika smått i dina ögon

Copyright som vanligt.


Vi sitter på ett tak och ser ut över Stockholm. Det är han som tagit mig hit, han hade sagt att jag behövde se det. Medan vi gått upp för den vindlade trappan hade han snuddat vid min hand några gånger, mer än så var det inte. Jag vet inte riktigt om han är rädd för att visa sina känslor eller inte, han är ju alltid så sluten men ändå säger alla att jag lockar fram hans inre.

   Nedanför oss fortsätter Stockholm röra på sig, men det kändes som om tiden står still här uppe på taket. Hans jeans är nötta vid knäna, och när jag frågade om han inte behövde nya byxor hade han sagt att Det ska vara så. Conversen är lika slitna, och är dessutom nerklottrade med svart vattenfast penna. Någonstans där bland allt klotter kan jag se mitt namn, så litet så man knappt ser det.

   Caroline.

   Det står bara Caroline med prydliga bokstäver, men ändå så får det mitt hjärta att hoppa till.

   Vi sitter bara där. Han är så långt borta från mig att det nästan är farligt riskabelt att flytta närmre. Det känns som att han skulle dra sig undan då.

   Vinden blåser i hans hår medan han pillar på ett hål i sina smala jeans. Han är så vacker då, när han koncentrerar sig på att inte låtsas om mig.

   ”Tim.” mumlar jag och han höjer blicken. Våra blickar möts under några få sekunder och då ler han.

   ”Caroline.” svarar han och tar min hand.


i will love you in 24 hours



varm choklad ♥




Kom nyss hem från skolan, det var ju lite random sådär. Vi åkte in till Medborgarplatsen för att spana människor, det var så svinkallt att jag höll på att dö. Skojar inte, är helt seriös - men också när jag säger att jag var så trött att jag började prata med alla fåglar som flög runt.
   Men allt jag skulle göra på Skrivarverkstaden hann jag med, så nu ska jag slappa i några timmar.

Här sitter jag alltså, med en stor kopp varm choklad som är min räddning i nöden. Och med massor av musik. Träning till kvällen.
Heys.

stop the world from fading away




Låten därovan är det bästa hittills, nästan lika bra som Tokio Hotel's Ich bin nicht ich, men bra för att vara en sådan där JÄKLARANAMMAlåt, för det är just det jag behöver just nu.
   Idag vet jag inte riktigt vad som händer, blir den där Skrivarkursen nio till två, sen ska jag hem och plugga. Och skriva. Haha, typiskt Amalia.

Jag vill att ni lyssnar på låten, hehe hehe, för den är helt jäkla grym.
Kram!

I'm still painting flowers for you



Den här dagen har gått jättesegt. Och segare ska den gå.
   Just nu är det plugg som gäller, två prov nästa vecka. Svenska och tyska, två utav mina favoritämnen. Sedan ska jag sätta mig och skriva. Skriva tills fingrarna blöder och jag inte har en enda idé kvar i mitt huvud.

Låter jättenice.
Ha en bra dag!

kanelbullar? äsch, här är det MUFFINS!



Men nu, efter ett stenhårt stressbak av finfina muffins, ska jag gå och göra mig iordning. Snart är det samling i Starbo och då måste jag ju vara sminkad. Och håret måste vara borstat... Och lite sånt.

Vi ses senare.
Kram!

All the crazy shit I did tonight




Hey sötnosar!
   Vaknade klockan tio imorse, hade egentligen ställt klockan på åtta men jag måste ha stängt av den i sömnen. I alla fall så hade jag Reden i öronen när jag öppnade ögonen, helt otroligt att jag faktiskt somnade igår när jag 'dunkade' musik. Det var Tokio Hotel för hela slanten, det var det enda som gjorde mig glad eftersom att jag var ledsen och arg.

   Men i alla fall! Nu ska vi inte vara deprimerade här så då ska jag berätta om min dag, hur den kommer sluta och så vidare. Jag börjar inte skolan förrän tre, då ska vi vara i Starboparken och leka och grilla korv. Det är ganska nice. Dirrekt därefter ska jag till stallet och vara där en stund, sedan åker jag hem och lägger mig.

Galet nice dag. Det blir nog bra med uppdatering också, ska ni se.
Kram!

jumpin' jack flash





Ignorera slutpratet i låten.

Hälsar man på i stallet kanske man träffar dessa två muppar, bruna Jessi och den mindre bruna Michaela. Men faktiskt är jag ännu blekare än henne, hehe.

Kram!


Fotosession ~ monkeys and humans. not afraid of falling.

Alltså. När man börjar en fotosession, behöver man som oftast två personer. En fotograf, och en modell. Är man mer avancerad än så, har man också en sminkös och en stylist, men eftersom att jag tycker att min stil duger, och modellen nog inte skulle få på sig några kläder i en vettig storlek och vägrar ha ens mascara, struntar vi i detta.


Fotografen till vänster, modellen till höger - om ni skulle bli tveksamma.

Modellen, som i detta fall är en apa, är inte alls speciellt rädd för höjder - och därför får ni nu se dessa halsbrytande bilder av en grabb som faktiskt riskerar sitt liv för detta uppdrag... Eller inte.
   Medan solen ännu var uppe, togs dessa bilder;


Modellen, som nu behöver ta en paus, ser på när fotografer... leker.



Apan tröttnar nu på dessa fasoner - kanske är han avundsjuk för att fotografen kan äta hårsnoddar... Eller vad annat kan vara tänkbart?




Det slutar tillslut med, att fotografen ändå står och fotograferar sig själv istället för modellen. Hm...



I don't want to run, I don't want to hide




Hej ni söta människor!
   Ska blogga om hela helgens ridning senare, men nu är jag så trött att det enda jag orkar med är att redigera bilder. Ni ska få se massor sedan, om än i utspridd mängd.

Blir nog ett fortsatt bloggläsande och musiklyssnande ett tag till.
Kram!

flightless bird


dance dance dance




Nu vill jag ha godis och bara tagga igång inför imorgon, hopptävling dåju!

Kramis!

om du ser mig där uppe i svampskogen



Knallade runt i svampskogen idag i stallet med kameran i högsta hugg, fick några bra bilder och ska sitta och redigera dem nu. Annars har jag haft en jättenice dag, när jag kom hem från stallet fann jag min kära pappa sittandes med en film inspelad när jag var liten.
   Vilken trotsig unge jag var! Men ganska gullig också när jag dansade runt till ABBA och gjorde gröt till mina dockor.

   Sedan fick jag lite handbollsabstinens och var tvungen att sätta mig ned och se på en två år gammal match som vi spelade in, det var kul även fast Sverige förlorade mot Tyskland.
   Och nu sitter jag här med massor med bilder att redigera.

Vi hörs senare!

de där muffinsarna var där nyss, men jag tror de är borta nu



Love these pics!

jag är fotograf, ya



Yeas ofc!

Noliferinlägg härnu, men det är lite nice att inte behöva skriva något... Haha!

någonstans däruppe i det där flygplanet tror jag att det sitter en människa som längtar hem


du satt på bryggan och när jag såg dig kände jag hur fjärilarna i magen bara ville döda mig


please


när jag satt i din famn och du sade att allt skulle blir bra, trodde jag du menade för alltid


sneakpeak ~ fotosession

Nu vill jag att ni gissar, vad kan denna fotosession innebära?

don't fall for the depression


blåbärsmuffins


i nearly found the song i love the most




Min enminutare av kärlek. Jag vill att ni lyssnar på låten, för den fick mig praktiskt taget att gråta. Tur att hon gick vidare, det här var så bra att det är helt sjukt.

i just hate mondays






Men bara det att det är fredag, jag har suttit och flummat i korridorerna, fått reda på världens galnaste grej, och att jag får rida ikväll gör att måndagen som kommer inte alls känns särskilt betyngande. Vi börjar ju tre och slutar fem liksom, haha?
   Inga läxor har jag, två prov nästnästa vecka, och nästa vecka är det Temavecka. Hur nice?

Bara för att jag är så glad får ni två låtar.
Kram!

RSS 2.0