london 31 okt - 4 nov / 7 sanningar om mig



~ Jag är en perfektionist när det gäller småsaker. Som tillexempel nu när vi ska ut och resa så packar jag om minst tio gånger för att se hur vikten ska bli, för jag vill få så lite vikt som möjligt.

~ Mina känsloperioder går upp och ner hela tiden. Förra månaden grät jag himla mycket, denna månaden har jag mest varit grinig och sådär. Jag tycker inte att det är konstigt, men det är jobbigt. Jag vet att nästa månad kommer jag förmodligen vara glad.

~ Jag är jättebra på att planera mitt liv. Men jag följer inte planerna hahahahaha.

~ Ibland har jag skitsvårt för att somna, andra dagar så somnar jag bums.

~ Det svåraste i hela mitt liv är att släppa taget om saker, människor, känslor. Allt. Att gå vidare. Skitsvårt.

~ Jag är inte allergisk mot någonting, men jag har svårt att gå från ett instängt rum ut i friska luften för då nyser jag ofta hehe. Sedan har jag som en slags fobi för att äta för mycket sötsaker/chips, så jag mår jäkligt illa när jag väl har gjort det.

~ Jag är alltid positiv, för det mesta i alla fall! Det värsta som finns enligt mig, är människor som går runt och klagar och klankar ned på sig själva och andra. Som hela tiden börjar allt med något irriterat ord eller min, istället för att le och vara glad. Livet är ju jävligt kort och därför är det dags att liksom... ta vara på tiden! Nej men positivt ska det vara för allting är så mycket roligare då  :)



Well, nu sitter jag på planet till London. HA DET BRA, PUSS♥

även för de starkaste börjar hjärtat slå

Well, alla tjejer vill ju ha drömkillen. Han med fina ögon, underbaraste leendet, snygg och vältränad kropp. Bra humor, populär, sportig. En sådan som alla andra tjejer också vill ha. Dreamboy nr1 liksom.

   Jag kan förstå dem. Tjejerna alltså. Att de vill ha en perfekt kille. Men alla 'perfekta' killar jag har träffat på i livet som passar in på beskrivningen dreamboy, de är ju inte alls sådär som man hoppas på att de ska vara. De har sina fel och brister, men just för att de passar in på dreamboyperspektivet så finns de inga fel på dem ändå. Tjejer bortser från dem, just för att de har utseendet.

  JAG vill inte ha någon dreamboy. Missförstå mig inte - såklart jag vill ha en fin kille men om han är en hunk som alla tjejer bara vill kladda på? Nejfyfan. Okey sure om han är 'trogen' och älskar en djupt och inte ens har tankar på att hålla på med någon annan tjej, men såklart man vill vara lite ensam med att älska sin pojkvän.

   Är han en dreamboy för mig? Ja då är det en helt annan sak.
   Dreamboys är ofta så upptagna av sig själva, de kan inte vara artiga och snälla mot 'vanliga människor' utan håller sig till sin elitgrupp med populära människor. Oftast. De ska alltid vara skräniga och göra sig till.
   När jag pratat med några utav mina vänner så har de sagt att det inte finns några fina killar därute längre. Alla ska vara skräniga dreamboys och är inte sig själva. Jag håller med dem. Var finns originalen?

Grabbar, var bara er själva och tjejerna kommer att älska er för det♥


marching bands of manhattan

Startade morgonen med att ta ordentligt hand om mig själv.
   Det behövdes. Så nu är jag en ny Amalia igen, vilket känns bra. Death Cab For Cutie har stått på hela tiden, dom är för bra. För bra.



   Halloweenfesten igår var också himla bra! De är så underbara, mina tjejor.

   När jag gick hem var jag så himla glad. Jag lyssnade på Death Cab och... var bara glad helt enkelt. Just sayin':

   Att gå i mörkret ensam är det finaste som finns. Hörlurarna instoppade i öronen, vinterjackan som håller en varm. Alla gatuljusen som gör det hela så himla vackert. Summer skin med Death Cab på högsta och en mobil i handen som man håller i ett krampaktigt grepp.

   Nej jag var bara himla glad. Och är det fortfarande. För imorgon åker jag till London.

Nu ska jag städa. Puss♥


det viktigaste...

Är att stå upp när det är svårt. Vara sig själv. Visa var gränsen går.

   För att fastän du själv kanske ser var din gräns går, så kanske många andra är för blinda för att se den. För såklart att du ser din egen gräns. Såklart. Men folk måste se min gräns nu, måste veta vad som är jag. Vad jag tål. Jag kan utstå glåpord från folk jag inte känner, slag från dem, allt. Men när det kommer något litet, litet, litet från en människa man älskar som kanske inte ens är menat på det sättet? Ja, då jävlar gör det ju ont.

   Nu ska jag partaja, (ja Ellen, puss♥) med tjejorna såklart. Fan vad skönt det ska bli att bara släppa loss.
PUSS PÅ ER♥


HALO



Okey saknaden blev för stor. Fanihelvetejävlaskit.



Jag tänker skriva av mig. Fan vad jag tänker skriva av mig.

Vet du hur det hade känts om du hållt min hand i en enda liten minut? Jag hade varit så stark då, i en minut, i resten av mitt liv. Du hade hållit mig uppe som en kloss som gör att helat tornet inte rasar. Du håller mig uppe för jag är som ett vingligt torn, ensam och vinglig med tyngd som väger hit och dit och fram och tillbaka.

   Förstår du hur du med din stora hand som håller min lilla, kompletterar så jävla mycket? Jag ber dig inte om mycket. Inte om mycket alls.

   Förstår du, fastän det inte betyder något alls för dig, att ha dig för mig själv i en kort stund, betyder hela världen? Att du bara fokuserar på mig och ingen annan, det är värt hela jävla livet för mig. Bara tanken på att det bara är jag just då för dig gör mig helt rusig.

   Om någon säger att jag är desperat - fuck you. Faktiskt. Dra åt ********. Jag älskar honom och honom och honom och ingen annan jävla idiotmänniska med fel leende, fel kläder, fel ögon, fel röst. Det är han och ska vara han. Och bara han. SÄG INTE ÅT MIG VAD JAG SKA GÖRA. Vet ni hur det skulle kännas att bli sårad ännu en gång eller???? Nej. En gång räcker, en enda jävla gång till och jag vet inte vad jag gör. Låt mig sköta MITT liv. Och han är en del av MITT liv. Fattar ni inte det kan ni krascha huvudet in i någon hård vägg.

   Så försök inte ens att ta den lilla delen av honom som jag har, ifrån mig. Ni vet ju inte ens hur det känns när han ler, skrattar, eller när någon nämner hans namn. Vill ni ta ifrån mig något som jag tycker om? Gör vänner så? Gör man så, ens mot någon man inte tycker om? NEJ. Alltså åh typ kokar över här borta!

   Säger bara såhär; börja ta hänsyn till folks känslor. Till vad ni kanske gör mot dem. Till vad de kanske känner för andra människor. Ta hänsyn till att det kanske finns de, som älskar personer som de aldrig vill släppa. Kalla aldrig dem desperata då. För i sådana fall, så vet ni inte vad kärlek är. Jävligt synd för er tyvärr.
Punkt jävla slut och tack för mig.


tjuff-tjuff tjuff-tjuff


anxious. anxious. anxious.

Låtsas inte som att ni förstår, om ni inte känt hur jag känner.

Och ta för fan inte ifrån mig det viktigaste i mitt liv, för det är allt jag har.












All this time I was wasting hoping you would come around
I’ve been giving out chances everytime and all you do is let me down
And its taking me this long but baby I figured you out
And you think it will be fine again but not this time around

You don’t have to call anymore
I won’t pick up the phone
This is the last straw
Don’t want to hurt anymore
And you can tell me that you’re sorry
But I won’t believe you baby like I did before 
You’re not sorry no more, no more, no

Lookin’ so innocent
I might believe you if I didn’t know
Could’a loved you all my life
If you hadn’t left me waiting in the cold
And you got your share of secrets
And I’m tired of being last to know
And now you’re asking me to listen
Cuz its worked each time before

But you don’t have to call anymore
I won’t pick up the phone
This is the last straw
Don’t want to hurt anymore
And you can tell me that you’re sorry
But I don’t believe you baby like I did before
You’re not sorry no no no noo
You’re not sorry no no no noo

You had me calling for you honey
And it never would’ve gone away no
You use to shine so bright
But I watched our love it fade

So you don’t have to call anymore
I won’t pick up the phone
This is the last straw
There’s nothing left to beg for
And you can tell me that you’re sorry
But I won’t believe you baby like I did before

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA


my love.



Jag älskar dig. Vad mer finns det att berätta, försöka förklara, ge sig hän åt? Det finns tre enkla ord och de använder jag alldeles för mycket om dig, för dig, till dig. De kanske inte ger någon mening längre, du kanske inte förstår dem.

Men jag älskar dig. Älskar dig. JAG ÄLSKAR DIG.


in the end, we lay awake

Gåshud & Coldplay, så ser det ut hemma hos mig just nu.

   Himla bra sätt att börja morgonen på!

Dock har jag suttit och redigerat mitt SO-arbete men det får duga nu, själv är jag väldigt nöjd. Jag är absolut ingen höjdare på geografi - ska jag vara ärlig kan jag inte ens peka ut var Paris ligger, eller säga vad som är Italiens huvudstad. Jag tror att det är Rom? HEHEHEHEHEH. Ni förstår ju hur illa det är!

   Nu måste jag i alla fall släppa datorn och göra mig klar, dagen kommer bli lång och med mycket att göra. Skitjobbigt. Men det klarar jag! Ikväll är det jobbmöte och jobb så att det kommer bli riktigt skönt. MEN NU HAR JAG LÄXOR ATT GÖRA.

Puss på er♥


let's get lost

Hei ni fina!

Jag är äntligen klar med SOläxan. ÄNTLIGEN. Jag kände mig lite som Nalle Puh tillslut där jag satt med alla uppgifter, lite halft confuzed. Nu hade jag tänkt gå ned och banka in tyskan och musiken i huvudet, innan jag går och lägger mig tidigt. Har bara lyssnat på massor med chill musik fram tills nu och hade tänkt fortsätta med det, dessa kvällar gillar jag otroligt mycket - när man är så lättad över att vara klar med allt...

   Massor med tankar har snurrat i huvudet idag, tack Emelius för att du frågade hur det var♥
Jag är så van vid att ta beslut nu, men nu när jag inte vill ta några förhastade slutsatser alls och inte springa i förväg när det gäller tiden, så blir det så jobbigt. Jag vill och vill och vill men tänk om det jag vill är fel? Tänk om jag ändrar mig sedan? Och när det gäller detta, är det ingenting man 'tar tillbaka' en vecka senare. Det är så, eller så är det inte så punkt slut.

   Nu är det tyska som gäller och sedan ska jag dega framför TVn.
Puss på er♥


life in technicolor




Jag är snart hemma.

Det var något med lyckan i den staden, lyckan jag upplevde, lyckan jag kände. Hjärtat som slog i samma fart som en kolibris vingslag när jag studsade fram på Londons gator, känslan av att höra hemma någonstans. Jag var hemma i London. Det låter konstigt men är sant.

Och nästa vecka är jag där igen. Känner mig hemma. Åh så jag längtar, ni förstår inte, ni förstår verkligen inte. Det finns en människa jag vill vara där med och det finns inte ens i någons tankegångar att han skulle vara med men ändå, usch usch usch men jag vill till London. Jag vill vara där och vara lycklig, med människor som gör mig lyckliga.

Jag vill bara andas ut och hålla hans hand. Andas ut och vara någon bättre än den jag är.


dreaming of no capability

I'm not perfect.
And I'm proud that I'm not trying to be it, either.


destroy everything through

Hej på er finisar! Har ni haft en bra dag?

Jag har haft det superbra men himla stressigt. Det är väldigt mycket skolarbete just nu, mycket inlämningar och uppgifter som ska göras. Men det är bara att hålla huvudet högt och kämpa på! Det kommer ju bli bra sedan liksom.

   Jag fick skolfotot idag också, när vi väl snackar om skolan. Visst blev jag, Ellen och Linnea fina? Kul att vi tre fick stå bredvid varann! Dock var det ju synd att vi alla sex tjejer inte kunde stå tillsammans, men nästa gång kanske? HAR JAG BERÄTTAT ATT JAG FICK STÅ BTW? Jag är fortfarande tillräckligt lång! Nästa år kommer jag få sitta på golvet hahaha, alla växer ju som hus runtomkring mig!
   Men äntligen ser jag bra ut på ett skolfoto i alla fall. Förra året såg jag ut som jag vet inte vad, skrattade länge när jag fick fotot. WHOOPWHOOP.


Idag har jag i alla fall satsat stenhårt på att äta ordentligt, för igår efter våran träning kom en föredetta elitseriespelare och pratade med oss om mat och hur viktigt det är att äta. I den här åldern är det ju faktiskt mer riskfyllt att få ätstörningar än i någon annan ålder, tycker jag i alla fall. Vi fick en modell på hur vi skulle kunna äta och jag har faktiskt följt den någorlunda idag. Bra tycker jag!
   Dock har jag fuskat lite till och från, men det är väl okej? Det är svårt att bara PANG börja äta massor, jag som varit rätt liten i maten innan. Nu är det frukost, lunch, mellanmål, middag, kvällsmål som gäller! PUNKT SLUT. Jag behöver det egentligen, för jag är alltid så trött om dagarna så mycket som jag tränar i veckorna. Fem dagar i veckan har jag aktiviteter, vissa mer krävande än andra.



Detta blev ett himlans långt inlägg, men jag hade så mycket att skriva om just idag. Detta är dock det enda inlägget ni får då jag har så mycket skolarbete kvar, lärarna gödslar oss med det just nu känns det som...

   Nu ska jag skriva klart SOarbetet och sedan jobba med kartan. Jónsi står på högsta och jag planerar att gå ut på en promenad sedan för att röra lite på benen.
Ha en fortsatt fin kväll, puss på er♥

vanilla twilight

Sitter här i min härliga, alldeles för stora Spånga-overall och försöker chilla så gott som det går. Klockan känns som så himla mycket fastän den bara är tio, kanske för att jag har sovit så lite och dåligt i helgen? Dags att ta igen den nu tycker jag! 

   Har fastnat totalt i OWL CITY, för härligt att lyssna på nu när man är så trött och seg och slö. Träningen var i alla fall super, bara lek och ploj och ingenting seriöst. Bland annat körde vi under hökens alla vingar, pepparkakskull, skobandy och stafett. Sedan fick jag ont i handleden och bestämde att det var nog för min del haha.

Dags att gosa ned sig bland täckena, puss på er och sov så gott♥


utan smink

Jag vet inte varför jag tycker det - men är jag utan smink så känner jag mig så mycket mer... egen. Liksom see the real me. Varför har jag inte det oftare? Ska sluta gömma mig bakom smink. Remind me later.

NO MAKEUP,


Finaste låten får ni också, ha en himla bra dag så ses vi sedan ikväll!


jag är helt överkörd...

Med armar som är helt slut, en rygg som gör ont, knän som inte går att gå på då de imorgon kommer vara fulla med blåmärken, en muskel under foten som sträckt sig själv, ett blåmärke under hakan från då jag 'käkade upp' någon mittnia, ett blåmärke på sidan utav huvudet från alla de gånger jag crashat in i folk och de crashat in i mig... Men. Care. JAG HAR HAFT KUL.

   Orkar inte berätta resultat och sådär men vi kämpade på och det är viktigast - FAN VAD BRA JAG HAR VART I FÖRSVAR JU. älskaälskaälska♥

   Har saknat massa people vilket gjort det svårt. Jag hatar att när man ligger där på sin uppblåsbara säng, har dragit ner mössan över ögonen, lägger sig ner och fokuserar med musik på högsta - då bara kommer den. Saknaden. Och då är man inte peppad längre. Man vill bara kötta ner någon hårt och sedan gå av planen. Så det var bra att jag blev placerad som mittsexa, för jag ville inte ta ansvar, jag orkade inte, jag kunde inte. Bolljäveln gick inte att greppa och jag... hade inte det lilla extra. Nej. Så jag kämpade på i försvar istället, men det räckte för mig.

   Imorgon är det skola och fyfan vad jag har längtat. Everybody knows why..
Puss.



brb lillpite

i juzt say like thiz;
BRB LILLPITE. JAG SKA UPP OCH HÄLSA PÅ RENAR.

haha nej faktiskt är det ju inte så. Eller jo, att jag ska upp till Lillpite men inte hälsa på renar, så blåst är jag inte. Renar finns ännu mera norrut. Ju. Och gissa vad jag ska göra????? JO NU ÄR DET DAGS FÖR USM. U-SM. UngdomsSM. I handboll. Fattar ni? Det är så coolt att jag inte ens kan tänka mig det. Vi, runt 12 cheyor, upp till Norrland för att spela handbollsSM. Äääääääh går inte att sätta ord på det.



   Jag har gottat mig i soffan hela kvällen, samt packat lite. Fick tårar i ögonen av besvikelse då Emil åkte ut, men samtidigt var det rätt. Han var inte bra nog.

   Anywayz. Videon jag la upp tidigare idag - tro inte att jag är jättedeprimerad. För det är jag inte. Sanningen är den att jag är skitglad just nu. Men det finns så många som tror att jag är skitglad hela tiden, och det är jag ju inte. Ibland blir jag bara såhär, så jag lät kameran rulla och bara tänkte ut där. Framför er. Vill ni veta vad jag tänkte på? En pojke jag saknar alldeles för mycket. Ni vet precis vem det är jag menar hoppas jag. Jag tänkte på hur allting har blivit, om hur jag ska göra.
   Och leendet på slutet. Fan det är äkta, det mest äkta leendet jag kan gräva fram ur mig själv. För jag vet vem och vad mitt paradis består av, FATTAR NI ATT JAG MENAR SERIÖST ALLVAR? Man kan älska massor med människor, killar, personligheter. Men det kommer alltid att finnas en som man alltid älskar och aldrig slutar att älska och där är jag redan. Han är cocosnötarna, stranden, havet, solen, sanden i paradiset.

   'Nuff said. Nu ska jag lägga mig i sängen och börja tagga igång med Ingenting står över mig för att bli så jäkla peppad. Imorgon befinner jag mig i svinkalla Lillpite och gör allt för att ta vårat lag till division 3!
PUSS PÅ ER TILLS SÖNDAG KVÄLL.


little girl.

Videon säger nog inte så mycket om er, för er själva. Men för mig säger den massor. Där är tvekande lilla jag, som aldrig slutar att hålla sig själv tillbaka. Där är lilla jag som inte vågar säga ifrån, men som ändå i vissas ögon verkar som stark och som en åsiktsmänniska. Men det där är lilla jag. Hon som inte vågar något. Hon som grämer sig över minsta felsteg.
   Ibland bara kommer hon och knackar mig på axeln och då är hon jag och jag hon. Det är då jag blir så tyst och fundersam. Då jag inte längre vågar ta plats. Då jag vill hem och är ledsen. För hon måste ju finnas där, hon är ju faktiskt jag, vi är samma människa fastän vi är så olika.

Där har ni lilla jag, så att ni bara vet. Hon som vill ut. Hon vars åsikter ingen någonsin har lyssnat på. Och hon är här hos mig nu.


svampbob.




Jag har ju inte pluggat så bra idag då.

    Samuel skulle ha 'hjälpt' mig med matten. Istället så gjorde han så att alla människorna i tidningen såg helt skrattretande söta ut, såg ut exakt som Samthaman x-antal gånger ("Sam, gillar du sex and the city?" "....lite...." HAHAHA) och så.... kunde jag inte koncentrera mig heller och fattade inte ett dugg. Så matten gick ju inget bra alls dårå. Men pappa har hjälpt mig nu så det är faktiskt chill for the first time in my life history ever.

   Märks det att jag gillar weheartit föresten? Jag skulle kunna leva där. Så himla massa fint bara några knapptryck bort. NÄR JAG FÅR EN IPHONE BLIR DEN BOMBAD JAO. Eller får och får.... Köper. Snarare. Om jag har pengar kvar det vill säga. Men jag blir glad av alla fina färger, glada saker, fina hjärtisbilder. hihi. lyckligt.

   Nu ska jag gå och mysa i sängen med världens leende på läpparna, puss & kram♥

you may be a freaking idiot, but you're mine




Min dag har varit dålig.
Om nu inte allting som hänt har varit så jävla bra, vilket det varit så under förutsättningarna har den varit bra som fan. Tillexempel är jag helt svullen och röd under ögonen på grund av en allergisk reaktion. Jag har haft jour och missat två viktiga lektioner jag hade behövt. Det var äcklig lunch. Jag var tvungen att torka upp lunchen från alla bord i matsalen. Jag fick sluta senare på grund utav jouren. Och det var massor med plugg och jag hann inte plugga så mycket hemma nu eftersom att Samuel waz here.

Men fastän det har varit tråkigt att allt det hände, så har det hänt ett tjugotal fler saker som var bättre än allt det dåliga. Vill torka leendet ur mitt face nu. Fan vad galet glad jag är!
   Dagen var suverän. JAG ÄR GLAD IDAG. SÅ JÄKLA GLAD. OCH NU BLIRE FULL RULLE MED PLUGGET...... woho.

paradise








DO EVERYTHING. AND DO IT IN THE MOST FABOLOUS, FUCKING WAY IF IT MEANS PARADISE TO YOU.


going home

PÅ HÖSTLOVET ÅKER JAG TILLBAKA TILL VÄRLDENS BÄSTA STÄLLE - LONDON. Jag är så glad så att jag nästan spricker! Blir alldeles exalterad av att äntligen få strosa runt på Harrods igen och häsa på vaxdockorna på Madame Tussauds - det var något med den staden som fick mig att känna mig... hemma.

   NU SKA JAG HA SMOOTHIE OCH SEDAN SKRIVA MIN DECKARE.

Lifeflow btw. Men det kanske ni ser? hähähähähähähähä


min blogg mitt liv



här på bloggen läser ni ju om mitt liv. om mina tankar, om de saker jag går igenom, allt. jag berättar ju inte hela historien, skriver ned alla känslor, men jag försöker.

jag är en så himla känslig människa och jag älskar känslor. fastän det kan göra så ont att en kille nån gång nobbar en, eller att en vän totalt struntar i en, så visar man att man har känslor när man reagerar, när man sitter där och känner sig helt dödligt tom inuti. det är bra. för man måste ju kunna känna känslor annars... vore det ju lite strange kan jag tycka.

men jag försöker vara ärlig. jag försöker att vara jag här på bloggen, för att bloggen är jag. när jag kollar igenom vissa inlägg från förra året så ser jag ju att i allting jag skriver så reflekteras en bit av mig. jag har jäkligt svårt att vara jätteärlig när jag pratar högt inför klassen, jag anpassar mig till alla andra fastän jag egentligen bara vill häva ur mig vad jag har får åsikt och stå och prata om den i en halvtimme. så istället kan jag skriva allting här och det är en sådan stor lättnad.

utan bloggen skulle jag aldrig ha kommit såhär långt med mig själv som jag har gjort - jag lovar er. jag skulle aldrig ha lika mycket åsikter om saker och ting, jag skulle aldrig kunna planera och prestera såsom jag gör nu. det är guld värt.

och ni läser. ni läser mitt liv. glöm aldrig det.

stå ut med mig, jag behöver dig




det spelar ingen roll om du håller mig hårt ingen kommer att minnas om 100 år jag är rädd att man glömmer glömmer allt som vi glömde att vi älskade varann..


15:00




ett år nu. 18 oktober 2010 15:00 ~ 18 oktober 2011 15:00

Vad vore jag 
Utan dina andetag ?


wenn nichts mehr geht werd' ich ein engel sein - für dich allein



ett år. ett år älskling. 365 dagar. idag klockan 15:00 och jag är inte ens din, aldrig då aldrig nu aldrig sedan. det var självklart, jorden snurrar runt solen, pannkakor är platta, apelsiner är orangea, musik är bra, kärlek är ett brev skickat tusen gånger, kärlek är underbart, money can't buy happiness but it can buy marshmallows which is kinda the same thing, sommaren är varm, glass är gott, jag ska älska dig. 15:00 for det ned som en bomb i mitt redan kaosartade liv och sedan dess har jag älskat dig och bara dig och bara dig.

jag kanske har tvekat och fallit. jag kanske har gråtit och sörjt. men igår natt sade du åt mig att du ville ha mig tillbaka och fastän det var en dröm så lydde jag dig till hundra procent.
tänk när jag berättade allt för dig. då var vi hundra procent och ingen, inte ens dina vänner, kunde ändra på det.
   
but don't you see? i'm not the only one for you but you're the only one for me.

ta mig tillbaka till tiden då det var så enkelt.

yellow



Inlägget om hur tävlingarna gick och sådär får ni läsa senare, imorgon kanske. För jag vet inte alls riktigt vad jag ska säga, har gått runt som i ett rus ända sedan jag fick se mina procent. Skulle någon som inte visste hur Gulding är att rida kolla på resultatlistan nästa vecka skulle denne inte bli imponerad. Men om man vet hur mycket blod, svett och tårar jag har gått igenom med den hästen, då borde man vara glad för min skull.

   Ritten kändes ju inte alls bra. ELLER JO det gjorde den visst, stundtals då han verkligen lyssnade på mig. Andra stunder, som i galoppen, då han bara dummade sig, tänker jag nästan 'tänka bort'. Han har aldrig gått ensam inne på bana förr. Han har aldrig ridit med en nervös ryttare förr. Han har aldrig haft massor med människor på läktaren samtidigt som det är musik på samtidigt som han helt plötsligt måste koncentrera sig! Ja herregud, life's hard för en häst som han.
   Jo, ritten kändes visst bra. För att vara den andra gången jag rider LC1: så ja. Första gången på Gulding. Jag fick 54%, programmet började bra men sedan dalade ju siffrorna ju längre in i programmet vi red. Men ändå. 54%. Det är inte långt ifrån godkänt. Lite bättre standard på vissa moment och så är vi där!

   Och jag fick en åtta på uppridningen. Guldings första åtta! Sedan fick han några treor och fyror också, men han var värd dem. Det kunde ju ha blivit noll trots allt på dem ;)

   I vår. Då är vi där. Han och jag, tillsammans♥

tävling imorn!

Det är dags att röra sig mot sängen snart och klockan är bara tio i tio.
Det är sjukt men jag behöver sova för jag ska upp klockan fem imorgon. Egentligen är det för tidigt och jag kommer nog inte vakna, men ändå.. Har hela kvällen lyssnat på musik och pluggat här uppe i arbetsrummet då det är ledar-fest hemma hos oss för mina tränare. Jag vill inte riktigt hänka på ;)

   Imorgon ska jag tävla fyra gånger och första start är ca klockan åtta på Moonstrike. Det är bara en vanlig clearround men jag är ändå jättepeppad för det kan både gå superbra, eller inte lika bra... Det får vi se då och där, men jag ska rida på som aldrig förr! Jag har fått massor med cred för att jag rider Månen bra vilket är jättekul att höra, hon är ju ingen lätt häst direkt.
   Och imorse så övertalade Åsa mig att starta Gulding i 3-days-eventet. Förr har det ju varit snack om märke 1, men nu är det tydligen redan dags för LC:1? Nappade direkt! Dessutom får jag rida med gummisnodd och spö vilket ju gör det hela tio gånger lättare då han ju inte är någon 'lättriden' häst. DET GICK SÅ SJUKLIGT BRA IMORSE.

   Önska mig lycka till!

Nu ska jag lägga mig och plugga program, puss♥


det finns bara en sak att göra; aldrig ge upp hoppet



Idag när jag hoppade av hästen här ovan, världens bästa Gulding, log jag från öra till öra. Tårarna var tillochmed nära. Jag minns hur rädd jag var första gången jag red honom, då han stack iväg med mig och dummade sig för att han inte förstod bättre. Att starta märke 1 var inte ens att tänka på. Att rida honom ensam på en bana? Nej. Haha gud jag skrattar tillochmed av tanken.

   Men nu. Imorgon ska vi starta LC:1 och jag ska visserligen ha både gummisnodd och spö - MEN ÄNDÅ. Åh jag är så glad!

   Visserligen ska jag rida fyra gånger imorgon och kommer vara helt dötrött efteråt, men det spelar ingen roll för mig. Gulding.... min lille bebis. Det är dags för honom att bli stor nu♥

åh jag vill bara gråta


jag glömmer aldrig bort vad du gjort.




Vetdu älskling? När vi satt mittemot varandra, jag hörde din röst säga mitt namn, insåg jag det. Våra dagar är räknade, det är fyra dagar kvar. Den där rösten som jag älskat till djupet, den är inte den samma längre. Den är inte min. Du var aldrig min, aldrig fastän jag så gärna ville.
   Älskling, när du sa mitt namn. Du släppte mig fri då. Jag kommer aldrig såra dig, för jag glömmer aldrig bort vad du gjort, jag glömmer aldrig bort var du bor och jag hoppas att du ändå aldrig glömmer mig för fan i helvete, jag glömmer ju aldrig dig.

   Fyra dagar. Om fyra dagar är det ett år sedan jag föll för de där ögonen, leendet, skratten. Du har gett mig ett år. Vi tillhörde aldrig varandra, men alla vet - vi kommer alltid vara varandras. Vi var så menade att det blev för mycket.

   Jag glömmer aldrig bort vad du gjort.

Jag minns bara allt det bra 
allt som var du och jag 
men aldrig, aldrig 
kommer allt tillbaks 
aldrig, aldrig 
allt som var du och jag 
aldrig, aldrig 
kommer allt tillbaks 
aldrig, aldrig 
men jag glömmer aldrig bort vad du gjort 

Du kan gråta mitt på gatan 
men jag glömmer aldrig bort vad du gjort 
Du får passa dig som satan 
för jag glömmer aldrig bort vart du bor 
men jag glömmer aldrig bort vad du gjort 
nej jag glömmer aldrig bort vad du gjort 
nej, nej 
jag glömmer aldrig bort vad du gjort 

pepp pepp pepp pepp

Okey imorgon är det match. Det gäller alltså att jag redan nu laddar upp för tusan vad jobbigt jag kommer att få det. Rider på morgonen innan och kommer alltså vara lite 'trött i musklerna' när jag ska gå ut för att kötta.

   Men jag ska tänka på en sak när jag snörar på mig skorna, ställer mig på högernio och går in för den där jävlar-nu-i-helvete-inställningen. Partille, tisdag dag 1, matcherna mot Norge. Innan jag hade sett tysken och innan jag fick problem med att äta. Innan nervositeten tog över och jag blev ett darrande nervvrak. Då jag dundrade in fyra mål på två matcher och kände mig riktigt jäkla stark, då jag spelade mitt spel. Då jag kunde gå upp och dra ett skott från 7-8 meter utan att tveka.
   Då jag satte en straff och visste att den skulle gå in för att jag skulle bara sätta bollidioten i nätet. Då jag började grina för att jag inte satte bollen på kontring, fastän det var en tjej som puttade mig i ryggen och åkte ut på två minuter. Då jag var besviken för att jag inte gjorde mål.

   Det är jag ju inte nu längre, snarare lättad om jag gör mål?.. VAFAN JAG SKA NÄTA NU. Gjorde ju det förra helgen, fastän målvakten tappade bollen men anyways? hahahahah åh.. mål som mål.

undernärd och utmattad efter några dagar av panikångest såfort det var dags för att äta, ångest för tysken som alltid verkade dyka upp när jag minst var förberedd... det var en sån jävla jobbig vecka alltså. men jag spelade handboll som jag aldrig har gjort förr.

   Det spelet ska fram imorgon. Jag har ju bara en chans och då ska jag spela tills jag stupar. Det finns all tid i världen att ta igen sig senare. Jag är ingen skitduktig spelare, noway, jag är inte bra alls. Jag är tunn och liten och lätt att ta ned in every way. Jag är ju en liten myra jämfört med biffarna som finns i vissa lag, de som inte bryr sig om jag dör eller inte.

   Men fan vad jag ska kötta. Helvete. HELVETE VAD BOLLSTANÄS SKA DÖ.

right thru' me



not pretty enough. my laugh is terrible. i've never liked my smile. people tell me i'm bad and i trust them. they say i do bad things. whenever i make a mistake, they're there and crushing what's left of me. i don't know why, but i really like it. i like when they're make me shake and cry like a child. i have the badest skin ever. i'm not fast enough when i'm running. i'm fat and i know that i must eat less. i'm ugly because... i don't know why but every boy i've met tell me so. i have bad selfconfidence but all my friends they're great and must love their life. why am i not doing it? i've stoped eating. i wanna die. i just wanna die.

tjejer. upp med självförtroendet! ni är värda mer än vad ni tror, för det finns alltid någon därute som kommer se er som den ni är, och inte den ni försöker vara. det finns någon som kommer fortsätta att hålla er hand, fastän det just då inte känns som en bra idé och ni vill inte ens ha honom där. men när ni kommer behöva honom som bäst - då är han redan där.
   och finns det ingen, absolut ingen... så är man stark ensam. man är faktiskt det. se inte det fula i er själva då om det inte finns någon som kan se det åt er, se inte det som ni tror att alla andra kanske ser.

   se era framsteg, era bra saker och de stunder ni bara vill skrika YES, JAG GJORDE DET. de stunderna finns, fastän de kanske inte är 'stora' och ingen lägger märke till dem. har ni klarat er igenom en presentation fastän ni har total scenskräck? var glad över det. inte över vad ni får betyg på den sedan.
   man blir så mycket gladare då. jag känner nu YES JAG GJORDE DET efter musiken för jag vart så himla nervös mitt i hela grejen och fick en total-blackout.

   DET FINNS INGEN SOM HÅLLER MIN HAND GENOM ALL SKIT. vänner räknas inte för de är där fastän de inte vill ibland. Jag klarar mig ensam med lite hjälp av min underbara mamma som ger mig både bra & dålig kritik.
jag klarar mig ensam, fastän jag inte vill vara ensam. jag väntar också på den som kommer hålla min hand genom all skit, för han är inte här än. men jag hoppas att han snart är det.

all I ask of you




IDAG HAR JAG KIRRAT TVÅ BETYG untzuntzuntz.
   Tyska och musik - fattar ni hur skönt det är eller? I tyskan tror jag det blir ett A eller ett B, nomatterwhat så är jag nöjd. Jag kunde alla glosorna och skrev helt okej meningar, inga riktiga high-class-meningar men tror att det räckte med det jag skrev faktiskt. Musiken var.... helt okej liksom. Fick inte högsta poängen men det räcker för att jag ska vara nöjd!

   Jag pratar om skolan. Låg nivå? JA.
Ska jag vara ärlig har det inte hänt något mer spännande idag än just det, har ont i halsen och foten gör ont då och då. Dumma foten. Den ska då börja krångla i rätt tid liksom?? Nu blir det ännu mer plugg men jag har ju bra sällskap.. ♥

Puss♥

natt.

Att alltid ta tillbaks eller att vara utan känslor är väl ändå samma sak? Du lyder det du hör, du slukar mina dagar och plockar upp det jag förstör. Jag ljuger om allt, jag kastar mina tankar ingenstans och överallt. Vi var aldrig överens, du vill veta vad jag känner, men ingenting känns. Och jag drömmer drömmar om att alla försvinner, en efter en. Min äldsta bror och min bästa vän, och alla de som jag inte har än. En hand över min. En obehaglig väntan i vägen för din. Men jag har mina skäl. Jag låter saker rinna ut så jag slipper ta farväl. Och nu ringer det igen, jag lever med en sanning och du kan inte tävla med den. Jag vet inte vem hon är. Men det måste finnas nån där ute som du kan vara med. Och jag drömmer drömmar om att alla försvinner, en efter en. Min äldsta bror och min bästa vän, och alla de som jag inte har än..


Jag sitter i den kolsvarta bilen. Natten är mörk därutanför men allting är så skarpt ändå. Alla konturer sticker i mina ögon som skarpa glasbitar, fastän de är fulla av tårar som kanske borde lindra lite. Varför jag gråter minns jag inte, det var någonting med hur du lämnade mig tror jag. Jag försöker glömma såfort som möjligt nu. Bilradion står på och Melissa Horn sjunger för mig med sin klara röst. Hon sjunger om mig. Hon sjunger för mig men lovar inte att någonting ska bli bra. Hon sjunger om mina inre smärtor som ingen, inte en enda levande själ någonsin kommer se. "Du vill veta vad jag känner, men ingenting känns." 

   Det är så att jag bara vill bort. Jag lutar huvudet mot huvudstödet, andas djupt. Bort. Jag vill bara bort. Kanske har jag aldrig hört hemma här? Det finns ju ändå ingenting som känns. Förutom han. Han är bara några andetag bort men det känns som flera år av mil under bildäcken. Men jag känner ändå att vi inte känner varandra längre. Jag känner inte igen rösten, rörelserna, leendena. 

   Vi försvinner så småningom. Jag har aldrig varit bra på att ta farväl. Så småningom kommer jag inte ens minnas vad det är jag en gång kände för dig, jag kommer aldrig minnas orden som en gång fick mig att rysa. Jag vill bara känna frihet, men jag har aldrig kunnat få luften under mina vingar. De finns där som slappa fjädersjok, men de ur funktion.

   Jag låter saker rinna ut så att jag slipper ta farväl. Vi var aldrig överens, du vill veta vad jag känner, men ingenting känns.


de ögonblick när man förlorar sitt grepp om tiden




Det var så skönt att jobba igår.
   Jag ska inte säga att det är lätt för att det är ofta man kommer på sig själv med att göra allt maniskt och utan att tänka efter, men jag behövde det. Behövde tid då jag kunde tänka igenom allt. Det är konstigt att jag bara tänker ordentligt i stallet, och inte på någon annan plats. Alla beslut som känns rätt i stallet, känns alltid fel när jag väl ska genomföra dem eller när de är genomförda. Konstigt.

   Idag kommer jag inte kika in här något mer, eftersom att jag vill satsa på skolan då jag har tid. Imorgon har jag nämligen läxförhör och prov så det känns rätt viktigt att öva inför dem.
   Just nu peppar jag med Kent, En plats i solen-albumet står på högsta. SÅ BRAA.

Vi syns imorgon, puss♥

ingenting står över mig




Ingen ska få trampa på mig. Ingen ska få leka runt med mina känslor. Jag är så jävla stark och jag ska aldrig låta något stå över mig. Jag har kontroll över mitt liv, jag bestämmer vilka beslut som ska tas, ingen ska få göra dem åt mig. Det är så lätt att tro att andras åsikter spelar in, men man ska känna efter. Med hjärtat. Ingenting står över mig och mitt hjärta, mitt hjärta är ju jag. Jag lever med mitt hjärta, mitt hjärta går före allt. Det är så svårt att komma ihåg ibland bara.
   Jag är inte den som alla tror att jag är. Jag har problem jag också. Brister. Samma brister som många andra också har. Men en enda sak är bra med mig, det som jag är stoltast över i hela världen.

   Och det är att ingenting står över mig.

inse vad du gett dig in i



Har du ens tänkt efter? Insett vad du gett dig in i? Jag tycker nästan synd om dig, vi tjejer håller ihop, det borde du förstått innan. Problemet är att du vet vilka ord du ska behöva skriva för att jag ska lägga märke till dig, men om du ska vara sådär? Skriva sånt där till mina vänner, och sedan slå ifrån dig det? Jag kommer ju verkligen lita på dig i framtiden...! Nej usch vad arg jag blir, alltså vad är det här? Jag är så galet arg. GALET ARG, FATTARU? Jag ger dig en chans. En. EN ENDA CHANS. 



Och vad jag bryr mig om nu
är att se din blick så sårad 
när alla löften klingar falskt 
nästa gång du lovar någon allt 
Vad jag bryr mig om nu 
i dina armar om mig 
även om jag vet att jag måste glömma dig 


Vad jag bryr mig om är att se dig gråta 
för jag har gråtit 
och du ringde aldrig 
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig 
även om jag inte kommer tillbaks till dig 

Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion 
när du går sönder inuti 
så som jag gjorde nyss 
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig 
även om jag inte kommer tillbaka till dig 

känslor jag älskar; #1 när man försökt komma över någon men inser tillslut efter killar som är misstag, att han är den rätta




LEK INTE RUNT MED FOLKS KÄNSLOR. lille vän jag gick inte på den lätta

jag vill vara blind




Gårdagskvällen gav mig mycket att tänka på. Är jag en rädd liten hare eller ett stort lejon? Värt att fundera resten av mitt liv på.

när jag går ner





Hey folks!

Vill inte berätta ingående om helgen, men ridningen har gått bra, handbollen skitdåligt och Ellen's fest var superduperhärlig med mycket snack, bra musik och feelingsnack ute i kalla natten. Sedan sov Linnea över och vi pratade tills vi höll på att somna i våra sängar.

   Nu blir det 2 steg från Håkan och sedan natta i sängen, ska bli superskönt.
Kram

all the other kids?



Någon gång måste man ju inse att livet är för kort för att man ska sitta och vänta på att något bra ska hända. Någon gång måste man ju BJUDA TILL och släppa på gränserna och inte vara stel som en pinne resten av sitt liv.

   Ibland kanske man blir tillsammans med en kille, fastän man vet att det finns en annan som man egentligen är menad för - men man spelar på sina gränser och man tar ut svängarna. Det är okej. Ett förhållande behöver inte vara i flera år, det räcker väl med tre månader? Jag är ingen långkörare, förutom i ett specifikt fall då... Ehm.


   Ibland kanske man bestämmer sig för att skita totalt i ett prov, bara för att man inte har lust. Man låter sig själv ta en paus, man lyssnar på sitt egna stressade inre som egentligen försöker säga en något.



Jag är stel som en pinne, lever mitt liv strikt, jag vet att jag inte är någon festande tjej. Alls. Jag förstår liksom inte meningen med det ibland... Jag är rätt speciell och mogen på den punkten, nästan lite annorlunda? Mina vänner ser fram emot att dricka medan jag tar avstånd. Anywayz.



Det jag vill säga är att jag ska börja leva nu! Leva mitt liv och kanske bli tillsammans med killar som det kanske bara håller med i några veckor. Jag ska börja bjuda, vara snäll mot exakt allt och alla men samtidigt vara sådär jävla supertuff som jag vet att många tycker att jag är.


Jag ska börja acceptera mig själv och säga som jag verkligen tycker.


   Livet är för kort för att hinna tänka igenom hur det ska levas. Jag vill inte bli gammal grå och sitta och tänka på hur tråkigt mitt liv har varit. Jag vill ha kul ju!


Och man kan ha kul utan alkohol, mummy says. hehehehe nejmen så speedad som jag är ibland så behövs det ju knappast? 



   Jag är Amalia. Och jag ska bli stor. Jag ska bli en förebild. Det ligger mycket jobb bakom det, men jag ska ha kul också.
   Jag ska bli en förebild, en stor människa, men jag ska ta bättre hand om mina vänner. Det är där skon klämmer. Jag tar inte hand om dem ordentligt.

   Och jag tar inte bra hand om killar jag älskar. Jag sliter och slänger dem hit och dit. Jag säger något och ångrar mig sedan. Jag säger fel saker till fel personer. Jag är rädd för att visa mina känslor inför dem. Jag är rädd för att de inte ska se den jag är.
   Jag behöver lita mer på dem. Och jag behöver verkligen tänka efter med hjärtat, för nu när jag tänkte mer med huvudet senaste gången gick det käpprätt åt helvete.

Mitt hjärta går först. Mitt hjärta, mitt liv, mitt allt. Och jag vet ju vem han är.
Nu har jag gett och gett, det är dags att få lite, bara en enda sanning, tillbaka.

love like woah

HEJHEJHEJ!

Jag hinner bara blogga massa snabbt då jag ska hjälpa pappa med maten, så hade tänkt berätta om min superskojiga helg jag kommer ha! Ikväll så rider jag på hoppsiskuttsiMånis, och imorgon på morgonen Gulisfulis. Sedan åker jag direkt från stallet till handbollshallen för att spela match mot Uppsala SIF, kanske hänger jag kvar beroende på vad det är för roligt folk där.
   Sedan drar jag hem, duschar, pluggar och byter om till pardeyyykläder, innan jag åker tillbaka till hallen och står i kaféterian i två härliga timmar.... Host. Sedan därifrån, åker jag direkt till Ellens pardeyyyyy och när den är slut så sover Linnea hos mig! Girl's night... Ehe ;)

   Söndag står jag OCKSÅ i kaféterian (de verkar tro att jag inte har någon fritid ALLS.....) och pluggar och säljer Newbody.

   Med det menas att jag kommer blogga ytterst lite - kanske kikar in och slänger in något inlägg men annars kommer det stå still. Dock på söndag kväll blir det bloggning som vanligt igen.

Hoppas ni överlever.
Puss!♥


it's you and me




Hei finisar!

Snackade med Erik i luren för en stund sedan och har nu tänkt att hoppa ned till nedervåningen och plugga lite. Har inte så mycket tid kvar på mig och jag har 'oförberett prov' imorgon i idrott. Ikväll ska jag nämligen jobba men jag plockar med mig papprena & en penna dit eftersom att jag antar att vi kommer bli klara lite tidigare än det är tänkt och då hinner jag läsa på lite extra.

   Sitter här med ett fånleende på läpparna, så jag borde nog sluta skriva nu. Jag vill egentligen vräka ur mig allt, hela historien, men det är alldeles för personligt och yada yada.

Nu ska jag fortsätta vara lycklig, puss på er♥


oh love's the hardest lesson that your heart's never gonna learn


på flykt

Jag vill bara att ni ska veta att alla dessa historier inte är sanna. Ibland kanske det bara är en persons känslor, eller en handling, som är det enda som är sant och riktigt. Så ni ska inte tro att jag känner allt som jag skriver i historierna, den här är tillexempel delvis sann.
   Jag flydde från allt.






   Jag väntar otåligt på att få min karta, jag vill iväg. Nu. Egentligen spelar det ingen roll för mig vilken jag får, men folk suckar omkring mig som om det vore världens pina. Jag vill bara bort. Såfort jag får klartecken att sticka iväg, tänker jag springa. För jag vill inte stanna här, med dem. Det gör alldeles för ont och det svarta monstret river och sliter i mitt hjärta och andetagen är som kväljningar högt uppe i halsen. Var jag verkligen tvungen att vara så nära intill honom? 3 meter känns som 3 centimeter, men det är ändå 3 centimeter och det är alldeles för långt bort...
   Nu får jag springa. Äntligen. Jag sätter fart men det går inte fort nog, jag kommer inte bort. Inte lika snabbt som jag hoppats. Jag kan höra andra steg bakom mig men vänder inte om, för jag vet inte om det är honom jag kommer få se. Och det är honom jag minst av allt vill se i ögonen just nu, då mina är fyllda med tårar av rent hat.
   Såfort jag möter skogsranden kastar jag mig in. Och plötsligt släpper allt, jag blir ett lätt byte och jag måste ta mig fram mot skyddet. Jag är ett rådjur på flykt. Ilskan har tagit fram det mest värdefulla i mig, den har tagit fram viljan. Och nu finns det ingen väg tillbaka förän jag har förlorat den.
   När jag ser de andra i skogen stannar jag inte. Jag stannar inte för någon. Jag springer och springer och springer och det tar inte lång tid innan jag är tvungen att vända tillbaka. En ny karta. Stegen blir tveksamma, jag vill inte springa dit där du kanske är. Jag vill inte träffa dig och alla andra. Jag vill vara ensam.
   Som tur var är du inte där.
   Och jag är inne i skogen igen.

   Denna gången känner jag hur hela jag flyr. Jag kastar mig över rötter, stenar och blåbärsris. Jag hoppar över stockar som ligger över vägen, klättrar upp för berg och stannar aldrig för att vila. Det är som om jag blivit till ett djur, jag tröttnar aldrig. Adrenalinkicken är euforisk, fastän jag är så rädd så att jag nästan kräks. Tanken bankar hela tiden i mitt huvud; stannar jag så dör jag, stannar jag så dör jag, stannar jag så dör jag. Då kommer avundsjukan och svartsjukan och ilskan ikapp och då vet jag inte vad jag gör.
   Jag är som en kanin där jag flyger fram, men såfort jag måste tillbaka och mina steg slår mot asfalten går det inte snabbt nog. Det är som om den riktiga världen bromsar ned mig. Och jag ser honom, ser det blonda håret någon stans på andra sidan ängen, ser hans skor försvinna in bakom ett träd. Tänker han på mig? Nej, det gör han inte. Jag vet att han inte tänker på mig längre.

   Jag vill aldrig sluta springa, jag vill vara ute i skogen förevigt. Förevigt letandes efter ett skydd som egentligen inte ens finns. Förevigt kasta mig själv ut från höjder och oskadd landa på marken. Förevigt känna pulsen slå hårt hårt hårt.
   Fastän jag känner mig som ett byte för hela världen, så är det här jag känner mig fri. På riktigt.

jag är lättantändlig men det rår jag inte för



   Orienteringen gick massa bra, om man räknar bort när vi skulle använda kompass. Jag gick ut i skogen och undrade vart fasen huset fanns........ Och när jag irrat tillbaka genom skogen får jag det förklarat för mig att det där inte är ett hus, det är en parkering. Surt! Anyway orienterar jag bättre utan kompass, för när vi skulle köra sportident, så gjorde jag alla fyra banorna + en extra på sisådär 40 minuter. Hade kunnat göra bättre ifrån mig, men ändå. JÄTTENÖJD. Kanske blir det orientering istället för handboll för mig nästa år...? Tål att funderas på.
   Orienteringstränarna som skulle hjälpa oss och sådär verkade väldigt... ivriga på att få med mig i deras orienteringsklubb haha. Egentligen skulle jag älska det, att springa runt inne i skogen, helt ensam, och känna att man får jobba med hela sig. Jag kände mig liksom... fri... därinne när jag hoppade över stenar, klättrade upp för bergssluttningar och rev upp armarna på grenar. Usch vad härligt det var!

   Lyssnar på Kent och funderar på alla tankar som rör sig i mitt huvud, om allt möjligt. Hade tänkt kila ned och kolla på HIMYM bara för att jag har sådan grym lust. Skolarbetet får vänta.
Puss♥


running wild out in the forest



Dags för den efterlängtade orienteringsdagen då!
Vad nog få av er vet, så är det att jag älskar att orientera. De senaste veckorna har vi varit i närmiljön och letat kontroller, och jag kan liksom inte få nog. Det är så jäkla kul! Dock har jag ju det lite lättare än många andra eftersom att jag bor i trakten och ibland inte behöver följa kartan för att hitta till vissa kontroller, men ändå. Idag ska vi till Vällingby och orientera tror jag, och jag är så galet peppad!
Jag vet faktiskt inte varför jag tycker om det så himla mycket, men det är så sjukligt kul att springa till ställen man aldrig har varit på och att göra det i skogen.... woah. Galet. Galet kul!
Jag ska springa hela vägen och jag ska framför allt hitta alla kontroller. WÄWÄWÄ, jag är aspeppad!

Dags att packa väskan, hoppas ni får en bra dag!
Puss♥


hey ya

Don't try to fight the feelin'
Because the thought alone is killing me right now..



i'll make some structure in here



Jag är dålig på att blogga, visst?
WELL, det var massa kul i stallet igår. Fastän mina armar värkte som om de skulle gå av på mitten sista boxarna jag mockade, så var det värt det. Bättre styrketräning finns inte! På kvällen hade jag världens mental deep breakdown och bestämde mig för att starta om. Ut med det gamla och in med det nya!

   Jag ska bli mer planerad, strukturerad och avancerad nu. Göra ett schema i huvudet för vad det är jag ska göra - och så ska jag göra klart det också. Jag måste sluta vara dålig på att passa mina egna tider och börja ta vara på de där extra minuterna jag kastar bort. Det behövs, för nu är jag så strukturerat ostrukturerad - if you get my point...
   Dessutom ska jag äta bättre, sova mer och det kommer resultera i en gladare Amalia. People go WEE. Ähä.

Nejmen, nu ska jag ta en dusch och sedan ska jag plugga. Jag älskar våran sovmorgon.
Pusshej♥

tell me how to stay strong

För det första så vill jag bara rikta en stor fet kram till mina fina tjejer i Spånga F97!

   Ja, vi överskattade Bolton. Vi tystnade och häpnade när de gick förbi oss för att värma upp, de var så stora och vi allihopa förväntade oss att vi skulle förlora. Vilket vi gjorde. MEN VI KÄMPADE. Och Bolton som förut snurrade upp oss runt sitt lillfinger, fick känna på att ett 3dje divisionslag faktiskt kan utvecklas på kort tid!
   Första halvlek var helt okej, vi var bra i försvar men inte i anfall. 3-8 till Bolton stod det i halvlek, så i andra gick vi in för att kämpa tufft i försvar och försöka få in några mål till - hade bara våra mål gått in i första halvlek så hade vi nog tagit dem rejält på sängen.

   ANDRA HALVLEK VAR GRYM. Bolton fick in två två TVÅ bollar, vi gjorde fem mål. Försvarsspelet var otroligt bra, jag tror att vi inte ens drog på oss någon varning fastän vi körde tufft (i första fick vi allihopa varningar tror jag... haha) och jag själv fick in en boll i krysset efter att ha haft en rätt körig måltorka.
VI VAR SÅ HIMLA STOLTA ÖVER OSS SJÄLVA JU.



Hoppas ni orkade läsa, hehe?... Blev lite övertaggad härborta, eheheehehehe.. hehehe.. eheheh.... :$

Anyway, imorgon är jag i stallet hela dagen för att jobba och heja på min älskade Michaela som tävlar, så ni kommer inte höra något från mig förän på kvällen. Hope u survive. Har ni tur så tidsinställer jag något!

Nu är det direkt i sängen för att sova ut, min kropp är helt förstörd fastän jag hade lite lite mer att ge. Men detta var härligt, jag har faktiskt längtat... Herregud vad jag blivit målinriktad nu. Börjar planera mer och mer hur mycket och vad jag äter innan träning, hur mycket jag gett på idrott innan osv... Too much? Nej skulle inte tro det. Behöver planera allt!
Natti nu. Puss♥

SERIEPREMIÄR

Det vore en lögn att säga att jag inte är nervös, för det är jag.
Känner redan krampen i armarna, hjärtat i halsgropen... Ja nu är det dags igen. Nervositet, nervositet, nervositet. Den släpper aldrig, inte ens när jag försöker intala mig själv att det kommer gå bra. Laget vi spelar mot är Bolton och det kommer bli en jäkligt tuff start för de är bra. Men vi ska vara bättre!

Nu ska jag ta itu med mina nerver, puss&kram på er!♥


RSS 2.0