all the other kids?



Någon gång måste man ju inse att livet är för kort för att man ska sitta och vänta på att något bra ska hända. Någon gång måste man ju BJUDA TILL och släppa på gränserna och inte vara stel som en pinne resten av sitt liv.

   Ibland kanske man blir tillsammans med en kille, fastän man vet att det finns en annan som man egentligen är menad för - men man spelar på sina gränser och man tar ut svängarna. Det är okej. Ett förhållande behöver inte vara i flera år, det räcker väl med tre månader? Jag är ingen långkörare, förutom i ett specifikt fall då... Ehm.


   Ibland kanske man bestämmer sig för att skita totalt i ett prov, bara för att man inte har lust. Man låter sig själv ta en paus, man lyssnar på sitt egna stressade inre som egentligen försöker säga en något.



Jag är stel som en pinne, lever mitt liv strikt, jag vet att jag inte är någon festande tjej. Alls. Jag förstår liksom inte meningen med det ibland... Jag är rätt speciell och mogen på den punkten, nästan lite annorlunda? Mina vänner ser fram emot att dricka medan jag tar avstånd. Anywayz.



Det jag vill säga är att jag ska börja leva nu! Leva mitt liv och kanske bli tillsammans med killar som det kanske bara håller med i några veckor. Jag ska börja bjuda, vara snäll mot exakt allt och alla men samtidigt vara sådär jävla supertuff som jag vet att många tycker att jag är.


Jag ska börja acceptera mig själv och säga som jag verkligen tycker.


   Livet är för kort för att hinna tänka igenom hur det ska levas. Jag vill inte bli gammal grå och sitta och tänka på hur tråkigt mitt liv har varit. Jag vill ha kul ju!


Och man kan ha kul utan alkohol, mummy says. hehehehe nejmen så speedad som jag är ibland så behövs det ju knappast? 



   Jag är Amalia. Och jag ska bli stor. Jag ska bli en förebild. Det ligger mycket jobb bakom det, men jag ska ha kul också.
   Jag ska bli en förebild, en stor människa, men jag ska ta bättre hand om mina vänner. Det är där skon klämmer. Jag tar inte hand om dem ordentligt.

   Och jag tar inte bra hand om killar jag älskar. Jag sliter och slänger dem hit och dit. Jag säger något och ångrar mig sedan. Jag säger fel saker till fel personer. Jag är rädd för att visa mina känslor inför dem. Jag är rädd för att de inte ska se den jag är.
   Jag behöver lita mer på dem. Och jag behöver verkligen tänka efter med hjärtat, för nu när jag tänkte mer med huvudet senaste gången gick det käpprätt åt helvete.

Mitt hjärta går först. Mitt hjärta, mitt liv, mitt allt. Och jag vet ju vem han är.
Nu har jag gett och gett, det är dags att få lite, bara en enda sanning, tillbaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget:

Ditt namn, eller smeknamn:
Vill du bli ihågkommen?

Din e-post (kommer inte publiceras)

URL/Adressen till din blogg:

Skriv vad du vill! 8D:

Trackback
RSS 2.0