det finns bara en sak att göra; aldrig ge upp hoppet



Idag när jag hoppade av hästen här ovan, världens bästa Gulding, log jag från öra till öra. Tårarna var tillochmed nära. Jag minns hur rädd jag var första gången jag red honom, då han stack iväg med mig och dummade sig för att han inte förstod bättre. Att starta märke 1 var inte ens att tänka på. Att rida honom ensam på en bana? Nej. Haha gud jag skrattar tillochmed av tanken.

   Men nu. Imorgon ska vi starta LC:1 och jag ska visserligen ha både gummisnodd och spö - MEN ÄNDÅ. Åh jag är så glad!

   Visserligen ska jag rida fyra gånger imorgon och kommer vara helt dötrött efteråt, men det spelar ingen roll för mig. Gulding.... min lille bebis. Det är dags för honom att bli stor nu♥

Kommentarer

Kommentera inlägget:

Ditt namn, eller smeknamn:
Vill du bli ihågkommen?

Din e-post (kommer inte publiceras)

URL/Adressen till din blogg:

Skriv vad du vill! 8D:

Trackback
RSS 2.0