det viktigaste...

Är att stå upp när det är svårt. Vara sig själv. Visa var gränsen går.

   För att fastän du själv kanske ser var din gräns går, så kanske många andra är för blinda för att se den. För såklart att du ser din egen gräns. Såklart. Men folk måste se min gräns nu, måste veta vad som är jag. Vad jag tål. Jag kan utstå glåpord från folk jag inte känner, slag från dem, allt. Men när det kommer något litet, litet, litet från en människa man älskar som kanske inte ens är menat på det sättet? Ja, då jävlar gör det ju ont.

   Nu ska jag partaja, (ja Ellen, puss♥) med tjejorna såklart. Fan vad skönt det ska bli att bara släppa loss.
PUSS PÅ ER♥


Kommentarer

Kommentera inlägget:

Ditt namn, eller smeknamn:
Vill du bli ihågkommen?

Din e-post (kommer inte publiceras)

URL/Adressen till din blogg:

Skriv vad du vill! 8D:

Trackback
RSS 2.0