natt.

Att alltid ta tillbaks eller att vara utan känslor är väl ändå samma sak? Du lyder det du hör, du slukar mina dagar och plockar upp det jag förstör. Jag ljuger om allt, jag kastar mina tankar ingenstans och överallt. Vi var aldrig överens, du vill veta vad jag känner, men ingenting känns. Och jag drömmer drömmar om att alla försvinner, en efter en. Min äldsta bror och min bästa vän, och alla de som jag inte har än. En hand över min. En obehaglig väntan i vägen för din. Men jag har mina skäl. Jag låter saker rinna ut så jag slipper ta farväl. Och nu ringer det igen, jag lever med en sanning och du kan inte tävla med den. Jag vet inte vem hon är. Men det måste finnas nån där ute som du kan vara med. Och jag drömmer drömmar om att alla försvinner, en efter en. Min äldsta bror och min bästa vän, och alla de som jag inte har än..


Jag sitter i den kolsvarta bilen. Natten är mörk därutanför men allting är så skarpt ändå. Alla konturer sticker i mina ögon som skarpa glasbitar, fastän de är fulla av tårar som kanske borde lindra lite. Varför jag gråter minns jag inte, det var någonting med hur du lämnade mig tror jag. Jag försöker glömma såfort som möjligt nu. Bilradion står på och Melissa Horn sjunger för mig med sin klara röst. Hon sjunger om mig. Hon sjunger för mig men lovar inte att någonting ska bli bra. Hon sjunger om mina inre smärtor som ingen, inte en enda levande själ någonsin kommer se. "Du vill veta vad jag känner, men ingenting känns." 

   Det är så att jag bara vill bort. Jag lutar huvudet mot huvudstödet, andas djupt. Bort. Jag vill bara bort. Kanske har jag aldrig hört hemma här? Det finns ju ändå ingenting som känns. Förutom han. Han är bara några andetag bort men det känns som flera år av mil under bildäcken. Men jag känner ändå att vi inte känner varandra längre. Jag känner inte igen rösten, rörelserna, leendena. 

   Vi försvinner så småningom. Jag har aldrig varit bra på att ta farväl. Så småningom kommer jag inte ens minnas vad det är jag en gång kände för dig, jag kommer aldrig minnas orden som en gång fick mig att rysa. Jag vill bara känna frihet, men jag har aldrig kunnat få luften under mina vingar. De finns där som slappa fjädersjok, men de ur funktion.

   Jag låter saker rinna ut så att jag slipper ta farväl. Vi var aldrig överens, du vill veta vad jag känner, men ingenting känns.


Kommentarer

Kommentera inlägget:

Ditt namn, eller smeknamn:
Vill du bli ihågkommen?

Din e-post (kommer inte publiceras)

URL/Adressen till din blogg:

Skriv vad du vill! 8D:

Trackback
RSS 2.0