jónsi



   Denna dagen vill jag bara ska ta slut så fort som möjligt.
Skoldagen alltså. Så jag kan komma hem och plugga och bli av med all ångest som trycker på mina axlar... Svenskan har jag ju mest i, helt klart. TVÅ uppgifter till om två veckor - båda tar massor med tid. Blä.

   Well, numera är jag Amalia liten. Jag som alltid tyckt att jag är stor, är lång, väger mycket blablabla.. Folk växer om mig. Jag är tydligen liten nu. Hur är man liten? Är det då man knappt når upp till skåpet och alltid måste se upp på alla andra? Åh det känns så fånigt. Jag som ska vara stor! Jag har alltid känt mig så stor, vuxen, stark. Kanske dags att ändra uppfattning om mig själv? Såklart att det är okej att vara liten, jag tycker om att vara liten också. Men... jag passar inte som liten, för såfort jag hör mitt namn i samma mening som liten ser jag bilden av mig själv suga på tummen. Weird, men så är det.

   Nu står Jónsi på högsta och jag försöker peppa igång mig till den har himla korta skoldagen. Går bara 3 lektioner, så det är rätt....... skönt tror jag.
Kram!♥

Kommentarer

Kommentera inlägget:

Ditt namn, eller smeknamn:
Vill du bli ihågkommen?

Din e-post (kommer inte publiceras)

URL/Adressen till din blogg:

Skriv vad du vill! 8D:

Trackback
RSS 2.0