kära 16åriga jag



   Tänk om jag, som sextonåring, får bröstcancer?
Jag kanske får höra att det aldrig kommer bli bra, att den aldrig kommer försvinna. Ingen jag känner, har vad jag vet, bröstcancer - så jag kan inte alls ens fantisera mig fram till hur det skulle kännas. Dock har jag ungefär 10% chans till att få hudcancer när jag blir äldre på grund av mitt födelsemärke, och jag tar allvarligt på det och vill bli av med den så fort som möjligt. Jag kan få cancer. Hör ni det? JAG KAN FÅ CANCER.

   Jag blir så otroligt berörd av den här videon. Runt 1.50 börjar jag grina så tårarna bara sprutar.
"Kära sextonåriga jag, du är stark, och det kommer bli bra".

   Jag har så mycket att vara glad över här i livet. Men det är okej att vara ledsen. Numera, här i världen, så ska vi alltid vara glada. Vi ska vara starka, 'normala', inte göra för mycket intryck. Men om man vill vara ledsen? Om man vill gråta, sparka, skrika? Får man inte göra det då?

   Jag har så många känslor som vill ut. Jag känner mig inte tillräcklig, eftersom att mina känslor inte passar in i omvärldens mall. Jag är inte som alla andra. Det är bara det, att alla mina vänner, känner likadant. De går också runt och känner saker som de inte låter komma ut för att de är rädda för att folk ska tycka illa om dem då.



   Eller tänk om jag inte hade några armar eller ben?
Gör det mig till en sämre människa? Gör det mig elakare, fulare, dummare? Den här killen, han är så omänsklig att han är underbar. Han tänker som många andra inte gör. "What kind of husband am I gonna be, if I can't even hold my wifes hand? ... But I realise, I may not have hands to hold my wifes hand, but when the time comes, I'll be able to hold her heart - I don't need hands to hold her heart."
"Every single girl right here, right now - I want you to know that you are beautiful. You are georgeous just the way you are."

   Jag har så mycket att vara tacksam för. Problem eller saker jag är ledsen för, de ska inte få mig att känna mig som en sämre människa. Jag kanske inte ser ut som en modell, men jag är vacker ändå. Inte ens de tycker att de är vackra nog, många utav dem! De svälter sig, dricker, drogar... Och jag, jag är vacker och behöver inte svälta mig. Ingen ska behöva svälta sig alls, för de som gör det, ser inte hur vackra de är. Min bästa vän är vackrast på jorden och hon svälter sig. Om hon såg hur fin hon var, och hur lite folk bryr sig om hur hon ser ut, och om hon bara kunde slippa tänka på sig själv, så skulle hennes liv vara mycket lättare.
   Vi borde ta vara mer på stunderna vi har. Vi ska vara glada över att vi kan gå, prata, skratta, hålla någons hand. För det finns folk, som inte har den möjligheten. Det finns de barn, som dör när de precis har fötts på grund av något som gått snett. De får aldrig chansen att älska någon. De får aldrig chansen att leva ett liv. Vi fick chansen, vi hade tur.
   Ni som sitter här just nu, ni har överlevt. Ni kanske har det svårt, ni kanske inte tycker att ni räcker till, men det gör ni.

Låt aldrig någon säga åt er att ni inte duger till. Låt aldrig någon säga att ni inte är vackra. För det är inget fel på er. Ni är vackra, smarta, glada, snälla - bara ni låter er vara det. Den enda som sätter gränserna - det är ni själva.

Love, peace & understanding.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Såhär bra blogg o ingen kommenterar..

2011-09-15 @ 22:04:21
Postat av: Veronica

Texten fick mig att gråta - amalia det är stor kärlek till dina texter . ♥

2011-09-15 @ 22:11:05
URL: http://veronicadarlingredberg.blogg.se/
Postat av: Amanda

Jätte bra text amalia! Den berör!

2011-09-18 @ 21:06:04
URL: http://amandafoton.blogg.se/

Kommentera inlägget:

Ditt namn, eller smeknamn:
Vill du bli ihågkommen?

Din e-post (kommer inte publiceras)

URL/Adressen till din blogg:

Skriv vad du vill! 8D:

Trackback
RSS 2.0