och när man står där

Händerna darrar. Tankarna far runt, runt som inuti ett bålgetingbo. Jag kan inte andas. Lillebror eller mer än så? Det lutar mer åt det sista, jag känner det, djupt här inne. För jag vet vem jag älskar. Jag vet vem jag har älskat hela tiden, dag ut, dag in. Jag vet vem det är vars leende jag - helt oklanderligt - dör för. Han som fått mitt hjärta att slå i de mest ledsna stunder, han som jag känt mig trygg hos. Och det är inte du. För ett år sedan träffade jag den rätta och han är den rätta än, har jag sagt något annat är det för att lura mig själv.
   Men jag är inte lycklig. I detta spelet är jag redan given förlorare och hur jag än armbågar mig fram så är jag minst, svagast och sämst. Jag har aldrig varit stark nog och kommer aldrig vara på hans nivå så jag... ger upp.


   kärlek kan gå & dra något gammalt över sig. dö. dö för i helvete.


Kommentarer

Kommentera inlägget:

Ditt namn, eller smeknamn:
Vill du bli ihågkommen?

Din e-post (kommer inte publiceras)

URL/Adressen till din blogg:

Skriv vad du vill! 8D:

Trackback
RSS 2.0