the thruth is - you're beautiful as yourself

Vi människor vill ofta att någon ska vara stolt över just oss. Att någon ska se det vi gör, och berömma oss för det. Vi känner oss så värdelösa om ingen ser oss, om ingen berömmer, om ingen peppar. Om vi bara får höra massor med tjat och att man bara gör fel hela tiden.

   Är det så vi vill leva? Kan vi inte berömma oss själva istället?!

   Vi vet väl när vi gör rätt, och när vi gör fel. Det sistnämnda kan vara svårt, men ofta får man höra "det där är fel, du får inte göra sådär" osv, och då borde man ju vara smart nog att förstå att nja, jag gör nog inte det där nästa gång.
   Måste någon säga åt oss att vi gör rätt? Det enda vi törstar efter är att någon ser oss.

   Mina föräldrar ser mig. Mamma berömmer mig om jag gör rätt, även fast det kanske inte känns rätt. Har jag ridit fint, så säger hon det - och då känns det lite bättre fastän jag inte själv tyckt det.
   Vi måste börja lyssna mer på oss själva. För alla måste kunna lita på sig själva, på den egna magkänslan. Som det är nu så kan vi inte tro på oss själva alls, vi är så upptagna av alla andras intryck. Kan vi bara inte sträcka på oss, höja hakan och strunta fullständigt i hur vi ser ut, hur vi rör oss, hur våran röst låter?
   Jag blir så ledsen när jag träffar tjejer, som hela tiden frågar "Hur ser jag ut? Var det bra nog? Håret ligger väl inte fel?"

   JAG är inte perfekt, inte ett dugg. Efter någon timme i skolan ligger inte håret som det var meningen att göra, min finniga hy ser inte alls lika bra ut som den gjorde på morgonen, men vet ni?
   Jag har slutat bry mig. För vad ska jag göra åt det? Vore jag så inriktad på alla andra runtomkring mig och vad de tycker om hur jag ser ut, så hade jag kunnat gå och lägga mig under en sten och dö istället. Det finns inte tid till att bry sig om komplex och om sitt utséende, istället kan man leva livet som man vill att det ska bli levt och ta vara på alla stunder man istället tillbringar åt att gå runt med en klump i magen över vad man äter, hur finnig man är eller att man glömde tvätta håret kvällen innan.
   FOLK KANSKE BRYR SIG. Men om du gör en större grej av det än det egentligen är - då lovar jag dig, de bryr sig bara mer. Och de är precis som du. De vill också ha uppmärksamhet och vill höra att de är perfekta. Och sedan far tanken genom ditt huvud - TÄNK OM DE LJUGER???? De kanske bara är vänliga nog att inte säga att jag ser ut som ett vrak? Don't even think so. Det är så onödigt. Din bild av dig, är inte densamma för alla andra.

   Så istället, säg innan din kompis ens hinner fråga, "Gud vad fin du är." Det värmer. Och det är det, när det kommer spontant, man vill höra.


Kommentarer

Kommentera inlägget:

Ditt namn, eller smeknamn:
Vill du bli ihågkommen?

Din e-post (kommer inte publiceras)

URL/Adressen till din blogg:

Skriv vad du vill! 8D:

Trackback
RSS 2.0